En 15-årig domare blev knäckt av kommentarer från ledare och föräldrar. Nu utreds händelsen i Göteborg. Obs: personerna på bilden har inget med det inträffade att göra. Foto. TT

När någon så grovt passerar en egentligen självklar gräns skulle jag föredra att klubben gör en anmälan till socialtjänsten i kommunen för en utredning om idrottsledaren/föräldern i fråga är lämplig som vårdnadshavare. 

Ännu en trist händelse har inträffat där en ledare beter sig dumt mot domare som är barn med spelare som är barn på plan. Läs här GP.

De skall bort

Viktigt till att börja med är att med 100 000 tals ungdomsledare så kommer vi aldrig att kunna undvika den här typen av händelser helt och hållet. Vi bör också respektera fakta, dvs att idrottsrörelsen gör massor för att minska antalet händelser av det här slaget. 

Jag är imponerad över både RF och specialförbundens, i det här fallet fotbollförbundet, arbete på området och har goda skäl att vara imponerad. Den utpekade klubben ska också jobba hårt för att sånt här inte skall hända.

Med detta sagt så blir jag både upprörd och förbannad varje gång något sådant här händer. 

De berörda ledarna som skriker på en domare såväl som förälder som sitter på läktaren och skriker könsord till en domare skall självfallet inte få fortsätta i sina rollen. Spelar ingen roll hur ångerfulla de är. De skall bort.

Bete sig som en vuxen

Har man total avsaknad av förmåga om vad fotboll för barn innebär så kan man inte vara ledare. Beteendet är sådant att man de facto också bevisat att man skulle kunna vara olämplig som vårdnadshavare av sina egna barn.

Saknar man förmåga att som vuxen att hantera sitt humör när barn leker på en fotbollsplan så skall man inte vara ledare i en förening.

I ett läge där vi har korrupta internationella organisationer, kemisk doping av enskilda och ekonomisk doping av klubbar samt som lök på laxen ett samhälle med minskande förtroende för media och myndigheter så har idrotten inget alternativ till att inta en tydlig och rak hållning till hur man skall agera.

Vuxen är att vara ett föredöme

För ungdomsidrott är det inte så svårt att sätta upp regler.

Ledarrollen innebär ansvaret att stötta barnen som spelar. Det innebär samma ansvar för barn i egna laget, för ung domare som för barn i motståndarlaget. Det är att vara vuxen.

Ledarrollen innebär att vara ett föredöme för barnen, båda lagen och domarna såväl som publik och föräldrar på läktaren. Det är att vara vuxen.

Som närvarande förälder till barn skall man ha fått information om att man har ansvaret att vara ett föredöme för barnen på plan. Det är också att vara vuxen.

Frågor på detta?

Gör en anmälan!

Med detta som grund så skall allt felaktigt beteende anmälas. Ledare som begår övergrepp av det här slaget skall omgående skiljas från sitt uppdrag, föräldrar som kan identifieras skall få skriftlig information om att de inte är välkomna på läktaren för en lämplig tid framåt.

Själv skulle jag föredra att klubben varje gång något liknande händer gör en anmälan till socialtjänsten i kommunen för en utredning om ledaren/föräldern i fråga är lämplig som vårdnadshavare. 

Vi vet att det är mest män som beter sig dumt och jag misstänker på goda grunder att deras fruar inte blir imponerade när det kommer brev från socialförvaltningen med information om sådan utredning.

Och utan domare, då...

En sådan policy skulle bli mycket effektiv och tyvärr är det så trist att kan man inte som vuxen bete sig i publika miljöer så är risken överhängande att man i slutna rum beter sig ännu värre. Detta sagt som en allmän generalisering och helt utan koppling till de ledare som artikeln handlade om. Jag känner dem inte, har ingen information om exakt hur allt gått till och inget som helst underlag för att ifrågasätta de här ledarnas vandel i övrigt. 

Om någon nu tycker jag överreagerar så har ni fel. Barn, som föräldrarna lämnar över ansvaret till en förening för, skall inte behöva bli utsatta för den här typen av övergrepp från ledare. Sedan är det av största strategiska vikt för idrotten att utslagningen av barn i åldern 12-18 minskar. På samma sätt är det strategiskt att rekrytering av domare fungerar.

Utan domare så dör fotbollen.

Idrottens tre problem

Idrotten i Sverige har tre strategiska problem att hantera.

• För många slutar i åldern 12-18 år. Delvis för att elitsatsningar gör att det inte är roligt nog eller att man inte får fortsätta om man inte är duktig nog.
• Föreningsidrotten omfattar för få vuxna aktiva och nästan inga i gruppen +65. Här har kommersiella aktörer varit duktigare.
• Rekryteringen av förtroendevalda är ett växande problem.

Idrotten är däremot väldigt duktig på rekrytering i åldersgruppen 5-7 år så förutsättningen finns.

Utifrån detta så är det mycket viktigt att föreningar ser till att verksamheten i åldern 9-18 dels kan omfatta alla och dels är rolig för alla. Det skall självfallet finnas möjligheten för envar att utvecklas utifrån sina förutsättning, även de duktigaste, men alla skall med.

Kraven från samhället

Skälet är att detta så är viktigt är enkelt. Det är totalt osannolikt att inte nästa generations idrottspolitiska program från alla partier kommer att koppla ihop idrottens förmåga att behålla barnen upp till 18 med bidragen till idrotten.

Från ett samhällsperspektiv och från ett föräldraperspektiv så skall fotbollen leverera ungdom som lärt sig komma i tid till träningen, respektera sin ledare, fungera i ett lag och att göra sitt bästa.

Dvs barn och ungdomar som klarar skolan och blir anställningsbara. Vårt behov av framtida goda skattebetalare och medmänniskor kan inte överskattas.

Därutöver finns det ett intresse från föreningen att leverera talanger till elitlagen men även här är det bevisat att utslagning vid 12-13 gör att man missar många talanger. Det har inte ett litet land som Sverige råd med. 

Har inte råd med sådana ledare

Så ur det här perspektiven kan vi inte låta ledare som inte förstått någonting om vare sig uppdrag eller värdegrund fortsätta utan idrotten måste skapa ett tydligt agerande där det inte finns några undantag. Det samma ska gälla föräldrar på läktare. 

Föreningarna måste veta in i ryggmärgen att de både har stöd från förbund och en skyldighet att utan personliga hänsyn annat än till barnen slänga ut de här människorna som skadar idrotten mer än kanske varje annan grupp utöver de som dopar sig, dopar klubbens ekonomi eller bränner bengaler.

Jag inväntar besked från klubbarna. Gais har på sin hemsida tydligt påvisat att de följer den värdegrund som idrotten har och avser agera. Det föreligger i nuläget ingen anledning att kritisera föreningen eller ledningen. Det här kunde ha hänt nästan var som helst och i synnerhet i de föreningar som har en omfattande ungdomsverksamhet på rent statistiska grunder.

Även om det händer väldigt sällan så skall det hända än mer sällan.