Magnus Jägerskog, generalsekreterare på Bris. Foto: Fredrik Hjerling / BRIS / Handout

Magnus Jägerskog, generalsekreterare på Bris är ytterligare en i raden som utmålar svensk idrottsrörelse som det största enskilda tillhållet för pedofiler (Svd debatt 28/6).

Liksom alla andra från f.d. toppidrottare som använder mer pöbellika fasoner till politiker gör han det utan kunskap om vad idrotten gör och utan att förstå idrottens position. Det är intellektuellt ohederligt och den bakomliggande bockfoten, att utnyttja nyhetstorkan för att profilera den egna organisationen blir tydlig.

Trist att mitt gamla husorgan Svd inte har större faktakoll och tar in den här artikeln.

Jag är utifrån mitt yrke och som skribent på Idrottens Affärer en av mycket få personer, som utan att vara en del av idrottsrörelsen, lägger all vaken tid på svensk idrott. Jag har i hundratals krönikor, med fakta som grund, kritiserat RF och enskilda förbund för att de förtjänar kritik. Jag har aldrig sett något skäl att kritisera Idrotten för övergrepp på barn eftersom det inte finns någon faktagrund för att göra detta.

Envar med någon tankeförmåga kan utifrån det enkla faktum att svensk idrott handlar om 3 miljoner utövare, 600.000 ledare och ca 100 miljoner träningstillfällen inse att idrotten inte kan avvika från resten av samhället i någon större grad.

Övergrepp på barn är ett samhällsproblem som sker i miljöer där det finns barn. Dvs i hemmen, i kyrkan, på förskolan, i skolan men också i idrotten.

Idrottens uppgift är att vara lite bättre än samhället i övrigt. Mer än så går aldrig att nå. När skolan som är plikt och samhällets ansvar inte kan få bort problem med sexuella övergrepp på barn så kan inte idrotten det heller.

De utsatta barnen är största offret för samhällets oförmåga att få stopp på övergrepp på barn men också Idrotten är ett offer för att polis och rättsväsende inte löser de uppgifter de har hela ansvaret för. Trots att vi ger dem 40 miljarder per år för att lösa sin uppgift. Att idrotten på ideell basis skulle bli väsentligt bättre än polisen på att beivra brott går bara att nå om förfallet av polisen fortsätter och förstärks. Det vore fruktansvärt.

Sexuella övergrepp på barn är alltid ett brott, dvs i samma sekund som det finns ett misstänkt övergrepp skall det lämnas över till rättsvårdande myndigheter och leda till stränga straff när dom faller. Den ansvarige ledare har en absolut skyldighet att anmäla brott, precis som vilken medborgare som helst och oavsett brott.

Idrotten får aldrig bli ett medborgargarde.

Övergrepp på barn är inte kvantifierade utöver den förmodligen försumbara andel som leder till fällande dom. Det är med stor sannolikhet omöjligt att kvantifiera utan vi kan bara genom undersökningar skatta antalet.

Visar det då att Idrotten har fler övergrepp relativt sett än exempelvis skolan skall samhället självfallet vidta mycket hårda åtgärder där indragna bidrag bara får vara en del av åtgärderna.

När det gäller barnkonventionen så är problemet samhällets oförmåga att hantera såväl artikel 34 om sexuella övergrepp som artiklarna 33 om att skyddas mot narkotika och artikel 37 dit vi kan härleda det mycket omfattande hedersförtrycket. Att svenska kyrkan och övriga samfund tillsammans med föräldrar bryter mot artikel 15 om religionsfriheten är något som alla väljer att blunda för av skäl jag inte förstår.

Om samhället, våra valda företrädare och våra myndigheter inte kan förhindra övergrepp på barn så kan inte idrottsrörelsen det heller. Idrotten kan vara och är med stor sannolikhet bättre än samhället i övrigt.

Idrotten är en mycket trygg plats för barn, men helt utan övergrepp kan den inte vara.

BRIS och generalsekreterare slår med vetet in öppna dörrar med sina åtgärdsförslag. Hade han läst vad RF och förbund säger och mera viktigt gör på det här området så hade han förstått att de i stor utsträckning redan var implementerade. Vilket än en gång påvisar att syftet med texten är att profilera den egna organisationen.

Idrotten är med mycket små resurser en aktör som utöver att skapa oceaner av samhällsnytta hela tiden drabbas för att man får sin del av samhällets oförmågor.

Idrotten kan som exempel ta hand om alla invandrartjejer. Men bara om samhället ser till att de får idrotta istället för att ge bidrag till de organisationer som förnekar hedersförtrycket.

Jag är försiktigt uttryckt ganska less på alla de, som utan att förstå vad svensk idrottsrörelse är och gör, angriper den på felaktiga grunder. Det finns goda skäl för RF att söka andra samarbeten än Bris om man skall fortsätta angripa problemen med övergrepp. Då behöver man seriösa partners.