Skellefteås Andreas Wingerli har gett laget ledning 1-2 under kvartsfinalen 7 i bäst av 7 mellan Frölunda HC och Skellefteå AIK i SM-slutspelet i ishockey i Scandinavium. Foto: Björn Larsson Rosvall / TT

Jag är en ofrivillig stor beundrare av den framgångssaga som Skellefteå AIK utgör inom svensk elitidrott. Ofrivillig på emotionella grunder då min uppväxt 13 mil norr om Skellefteå gett mig ett favoritlag i hockey som inte ens varit nära att leverera det AIK levererat.

Nu gör AIK en förlust på 17 miljoner, det är inget stort problem utifrån eget kapital och likviditet men det är en signal om att världen förändras.

Förlusten orsakas enligt AIK av två orsaker. Dels att man slogs ut i kvartsfinal och dels av minskad publik under grundserien.

Med 7 raka finaler hade jag också sett det naturligt att budgetera med minst semi. Ser ingen anledning till kritik på det området men ser det som en viktig princip för elithockeyn att ingen får budgetera för mer än för grundserie. Nu har AIK eget kapital så det räcker och blir över men generellt behöver vi rikare klubbar. Slutspel skall ge överskott som skapar soliditet och resurser att hantera en omvärld som förändras.

Här finns minst konkurrens

Det som bekymrar mig är minskade publikintäkter under grundserien. För mina läsare som inte är bekanta med den lokala miljön är det så här.

Skellefteå är den SHL klubb som har minst konkurrens om människors fritid. Klubben äger i princip hela befolkningens hjärta och några konkurrerande event när AIK spelar hemma föreligger knappast.

Skellefteå ligger inte högt i biljettpriser, dvs relativt BNP per capita i upptagningsområdet är de inte dyrare.

De har i sju år i rad levererat bästa ishockeyn och de senaste åren har de förbättrat sin produkt i övrigt. Här tror jag inte att de nått hela vägen och att del av problemet är att publiken hela tiden ställer högre krav för att spendera 4 timmar fritid.

SHL-klubbras allt större problem

När SHL-klubbarna nu står inför valet om de skall konkurrera om människors fritid som del av en underhållningsindustri eller som en del av idrottsrörelsen så är min tes att det beslutet äger inte klubbarna. Det här har besökarna redan bestämt åt dem. Matchdagsintäkter förutsätter att klubben är en del av underhållningsindustrin. Digitala intäkter likaså.

Jag begravde min far i augusti 2000. Han stod under 50 och 60-talen på uterinkar och såg division tre hockey i minus 18 grader för att han såg det som sitt samhällsansvar som medborgare att stötta det lokala laget. Han och hans generationskamrater är borta. 

Pappa såg det som självklart

Min generation som idag tillhör de äldre swishar gärna en hundring till ungdomsverksamheten men närvarar icke om det inte är bra nog.

Vill Djurgården ha mina pengar när Luleå besöker Hovet får de vackert kontakta mig någon månad innan och föreslå ett kul event där jag kan möta människor jag gick i plugget med, få något att äta och dricka under minglandet, ha tid att bjuda in andra Luleåbor i huvudstaden. Annars är risken stor att jag inte upptäcker när det är match innan min agenda är fylld av något annat.

Det vi kallar premium consumers värderar sin fritid på helt andra sätt idag. Förändringen har kommit snabbare än vad jag bedömde och ökningstakten i förändringen är skrämmande. 

En mördande konkurrens om människors fritid gör att även de mest inbitna supportrarna går färre matcher än tidigare.

Kraven på individbehandling och kvalitet är direkt motstridiga idrottens historia.

På den positiva sidan finns ökad konsumtion av upplevelser, dvs både viljan att använda fritid till upplevelser och viljan att betala. Sällanbesökarna är beredda att betala väsentligt mer.

Men, den nya tiden är här nu. 

Färre och färre besökare kommer av sig själva en ökande andel av publiken måste bearbetas. Fler sällanbesökare ökar målgruppen man måste kunna nå 5–10 gånger. Klubbens databaser behöver ca 10 gånger antalet stolar i arenan.

Kompetens och resurser för att få besökare till arenan måste öka väsentligt. Kompetens är akademisk examen och befordrad tjänst på andra besöksmål som Hotell, parker med mera. Man skall brinna för besökare, man behöver inte brinna för laget.