Det råder för närvarande feber i Stockholm – Eurovisionsfeber. Många är de likheter som finns mellan Eurovision Song Contest (ESC) och ett internationellt idrottsevenemang. 

Precis som vid ett internationellt TV-sänt idrottsevenemang krävs det t ex en tämligen stor organisation för att genomföra ESC i dess olika delar under den aktuella veckan. 

Tar inte betalt

Vidare behövs en försvarlig mängd människor i organisationen och ingen av dem tar betalt för sitt arbete, utan välvilligt ställer x antal timmar till förfogande. Dessa volontärer har dessutom underkastat sig en ansöknings- och urvalsprocess för att få vara med. 

De lyckligt utvalda är nu igång med genomförandet och allt vad det innebär att vara en del av ett unikt evenemang. Ingen vet om, och i så fall när, nästa möjlighet att vara med dyker upp. 

Precis så ser det ut för ett motsvarande idrottsevenemang.  Men för den ”vanliga” svenska föreningsidrotten är detta förmodligen så långt från verkligheten man kan komma.

Det är skillnad på att som enskild bidra vid speciella tillfällen än att blir kassör och inte veta vilket år det slutar...

Det är ändå inte ovanligt att företrädare för olika idrottsorganisationer förlitar sig på att det alltid finns resurser i form av ideell arbetskraft. Människor ställer helt enkelt upp. Bara därför liksom. Så ordinarie verksamhet vecka till vecka under aktuella delar av året rullar på. 

Konkurrens om två saker

Vi resonerar gärna kring människors livspussel, vår tids stora utmaning. Frågan blir allt mer närvarande i alla sammanhang, såväl professionellt som privat.

Inom idrotten konkurrerar vi i grunden om två saker. Människors pengar (ibland) och människors tid (alltid). 

Medan det verkar finnas hyggligt med kapital på sina håll är det värre ställt med tiden. Den räcker allt sämre till. Samtidigt utsätts idrotten för en allt tuffare konkurrens från alla möjliga aktiviteter. 

Vilka blir vinnarna i den tävlingen, det vill säga vilka kommer att vinna slaget om människornas tid? Med andra ord, vem lyckas bli en tillräckligt stor angelägenhet? 

Dottern ägnar sig åt flera olika aktiviteter, men det finns bara tid för föräldrarna att engagera sig i en av dem. Vilken blir det? Varför just den?

Vad påverkar?

Det den enskilda idrottsorganisationen måste komma fram till i perspektivet ideella krafter kan uttryckas i ett antal frågor, såsom t ex:

• Hur ska rekryteringen av ideella krafter bedrivas på kort och lång sikt?

• Hos vem vilar ansvaret för arbetet med ideella krafter?

• Hur fördjupas relationen med de människorna? Och hur ska de utbildas?

Ideellt arbetande människor inom idrotten är sportkonsumenter. De har behov som idrotten måste kartlägga och förhålla sig till, precis som när det handlar om utövare av själva idrotten eller om åskådare. 

De är inte självklara

En optimal situation skulle vara en idrottare som vid den aktiva karriärens slut växlar roll i sin verksamhet. Att lämna klubben skulle vara en omöjlig tanke...

Det är ingen vild gissning att utmaningen med att attrahera människor kräver en allt större ansträngning från klubbar och organisationer. 

De där självklara blir allt färre och tillgänglig tid allt mindre.

Till Eurovision Song Contest eller ett internationellt evenemang är det däremot annorlunda  och andra villkor.