Utövare hos en idrottsförening eller kund inom träningsindustrin – vem väljer vad?

I takt med att våren går mot sommar fokuserar många människor på sin träning. Vissa kör pass i olika grupper medan andra tränar på egen hand. En del i den senare kategorin använder sig gärna av en personlig tränare för att hålla motivationen på topp. 

En PT kostar en rejäl slant, men betalningsviljan är god hos många. Ett vanligt upplägg är att kunden köper ett paket med t ex tio timmar för mellan 700-1 400 kr per timme. 

Det rör sig alldeles tydligt om avgiftsnivåer som vanliga idrottsföreningar bara kan drömma om. Är det verkligen värt pengarna? Det avgör den som betalar.

Man kan möta en viss förvåning, och en ännu större frustration hos vissa idrottsföreningar, när det handlar om gymindustrin och hur mycket folk är beredda att betala för att träna där till skillnad mot en idrottsförening. Just 

föreningarna skulle kunna erbjuda samma typ av träning för en betydligt billigare peng. Sådana är villkoren, men kan en idrottsförening erbjuda samma produkt som ett affärsdrivande gym? Det finns inte alltid ett så enkelt svar som det verkar. Flexibilitet är ett nyckelord i sammanhanget. 

Det ligger en stor utmaning i att möta kundernas önskemål baserade på just flexibilitet när det handlar om till exempel tillgängliga träningsdagar respektive träningstider under en vanlig vecka. 

För den idrottsförening som klarar att ta upp kampen finns möjligheter att bygga verksamhet, som kan generera goda resurser att använda för att utveckla föreningens kärnverksamhet.

Vem föredrar och väljer att vara medlem i en idrottsförening respektive att vara kund hos en privat aktör? Frågan är givetvis lika intressant för idrottsföreningen som för det privatägda gymmet. 

I grunden handlar det om för marknadsföraren att begripa sin egen verksamhet i termer av vilka behov den fyller för den enskilde sportkonsumenten. Vem väljer oss, och varför? Vad är driver den enskilde? Vilket behov fyller vi för den enskilde medlemmen?

Regelbundet genomförs olika undersökningar inom dt här området (t ex av RF). En viktig kunskap som finns att hämta från sådana undersökningar är skillnader mellan mäns och kvinnors idrottande/motionerande. 

Män verkar i större utsträckning idrotta/motionera i förening än kvinnor som i sin tur oftare gör det på egen hand eller som kund. Det är mönster som har setts tidigare, där bland annat yngre kvinnor i större utsträckning lämnar föreningsidrotten för träningsindustrin. Skälet  kan vara att utövandet som föreningsmedlem innebär ett större mått av anpassning till vad föreningen bestämmer och önskar, medan utövandet som kund innebär större möjlighet att vara flexibel. 

Det har visat sig att yngre kvinnor i högre utsträckning prioriterar skola/arbete vilket gör att flexibilitet blir en viktig parameter för deras motionerande. En utmaning för föreningsidrotten, således.