Många har gjort upptäckten att den troligen finaste arenan av alla,och vår både största och gemensamma arena är naturen - vår gemensamma tillhörighet som vi måste vara rädda om.

När även en sådan som jag hittar ut till naturen är det inte konstigt att många med mig också gör det. Det är bra. Men redan efter förra sommaren noterade jag det påtagliga slitaget. Cykel- och vandringsleder är slitna ned till rötterna.

Spår efter alla besökare

Bord och bänkar är trasiga. Det som en gång varit grillplats kan kanske användas för medhavd matsäck, hällen att grilla på är trasig. Då, förra hösten, trodde jag kanske att det låg ett intresse i att återställa, reparera och fräscha upp de väl använda friluftsplatserna. Jag befarade att så inte skulle ske men hoppades.

Vintern passerade och vi fortsatte vara ute i naturen. Cykel- och vandringsleder blev skidleder och grillplatserna var populära utflyktsmål. Slitaget blev ännu större. Därför var jag inte särskilt förvånad men besviken när jag gav mig ut i naturen istället för att ta charter till ett sydligare Europa. Avkoppling kan ju te sig med olika uttryck.

Jag noterade ledsamt att mycket litet har återställts och omhändertagits sedan förra sommaren. Rötterna i lederna är större, trasiga bänkar och bord är näst intill obrukbara. Löpspår är till och med avstänga för att belysningen är rutten och stolparna utgör livsfara (jo, det är sant!). Hur våra friluftsarenor kommer att se ut efter denna sommar vill jag inte ens tänka på. Det som redan är slitet han man ju en tendens att vara mindre rädd om.

Vem tar ansvar?

Jag har tidigare efterlyst ansvar för idrottsarenor och jag gör det igen; vem tar ansvar, nu för friluftsarenorna? Markägare? Kommun? Region? Destinationsbolag?

Det finns säkert vissa områden i landet där man har en strategi för detta med utpekande ansvarsområden. Men i många delar lyser det tunt. Redan förra året försökte jag läsa investeringsplaner inom den offentliga sektorn där satsningar på friluftslivet prioriterades.

Jag hittade ingen men erkänner att jag läste långt ifrån alla. Jag befarar att det inte ser bättre ut i år men jag hoppas. 

Vem bevakar frågan? Vem driver frågan mer än möjligtvis Friluftsfrämjandet och enskilda intressesammanslutningar? Frågan måste upp på bordet annars riskerar våra friluftsarenor att gå ett ledsamt öde tillmötes. Det diskuteras att ta avgifter för att få vandra i fjällen. Att avgiftsbelägga friluftslivet vore lika befängt som att ta betalt för att andas. Allemansrätten måste värnas till varje pris men den kräver ett stort ansvarstagande, naturen reparerar inte alltid sig själv.

Friluftslivet behöver repareras

Aldrig har väl så många hittat ut till naturen som under det senaste ett och ett halvt år. Detta blir den andra sommaren vi ”hemestrar”, ”svemestrar” eller vad vi kallar det. Cykelleder, vandringsleder, grillplatser och allt som har med naturliv att göra har nyttjats hårt. Och slitits. 

Åter, vem ansvarar för återställande och reinvesteringar?

Helene Lis