Nästan av en slump började jag samla information om hur idrott och NPF fungerar i praktiken. Jag pratade med aktiva, deras föräldrar och tränare. Det visade sig att medan 30 procent av de aktiva med NPF var nöjda med sin situation inom idrotten, ansåg hela 70 procent av tränarna att de gjorde ett bra jobb för just dessa barn och ungdomar. Ett glapp på 40 procent. Min första tanke? 

Detta måste gå att ändra på. För idrotten finns väl ändå främst för de aktiva?

Hur ändrar vi dagens slentrian?

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som adhd, autism, Tourettes syndrom och språkstörning, påverkar hur hjärnan arbetar. Många har fler än en diagnos, och det är vår uppgift att skapa en idrottsmiljö där alla får plats.Trots idrottens ambition att vara inkluderande, möter personer med NPF, specifika utmaningar inom träningsmiljön. Många aktiva med NPF känner sig besvikna med sin idrottsliga situation, medan tränare ofta är osäkra på hur de bäst kan stödja dessa individer.

• Vilka hinder och begränsningar finns det i de nuvarande strukturerna och systemen som påverkar deltagandet och välbefinnandet för aktiva med NPF?
• Har tränare och ledare tillräcklig utbildning och verktyg för att anpassa sin coaching och skapa en trygg och inkluderande miljö?
• Hur kan vi förändra dessa strukturer för att säkerställa att alla aktiva får möjlighet att delta och utvecklas inom idrotten?

Det krävs inte omfattande förändringar för att lyckas; det handlar om små, konkreta steg som kan göra stor skillnad för att säkerställa att personer med NPF inkluderas.

För att göra idrotten mer inkluderande för personer med NPF handlar det inte om att skapa komplicerade system eller dyra lösningar – det handlar om att använda de verktyg som redan finns.

Många ledare vill och kan 

Många föreningar och tränare har redan potentialen att skapa en mer inkluderande miljö, men behöver riktning och förståelse för hur små justeringar kan göra stor skillnad. Anpassade träningsmetoder, tydligare kommunikation och grundläggande kunskap om NPF är ofta allt som krävs för att stötta både aktiva och ledare.

En viktig del av lösningen är att satsa på utbildning av tränare och ledare, så att de känner sig säkra i att hantera olika behov på ett sätt som främjar både individen och laget. Denna utbildning får inte vara överväldigande – det ska handla om enkla och praktiska verktyg som hjälper tränare att förstå hur små förändringar i struktur och bemötande kan öppna dörrarna för fler.

Om vi inte gör detta, missar vi en enorm potential. Talanger går förlorade eftersom idrotten i sin nuvarande form inte alltid möter de behov som barn och unga med NPF har. Idrotten är viktig för den här målgruppen – den ger struktur, gemenskap och en plats att växa. Därför är det inte bara en fråga om inkludering för sakens skull; det är en fråga om att alla, oavsett förutsättningar, ska få möjligheten att utvecklas, ha kul och känna tillhörighet i idrottens värld.