Och obehaget när jag tänker på det får dagligen påfyllnad, när jag läser om allt som händer med VM, bara för att Trump är president i det stora landet västerut; och satte sig själv som chef för arrangemanget där borta. 

Jag läser om hur VM-domare inte får komma in i landet. Hur delegater hindras. Hur supportrar som har biljetter och svart hudfärg inte får komma in i landet. Hur trakasserier mot afrikaner äger rum i säkerhetskontrollerna varje dag. 

Enbart för de förunnade

Och på hur fasansfullt dyra biljetterna är. Sjuka summor ska betalas för att man ska kunna se matcherna live på olika arenor. Det blir ett spel för miljonärerna, istället för den folkets fest som ett fotbolls-VM borde vara.

Fifas ordförande Infantino har sannerligen lyckats med det han verkar ha föresatt sig. Att bli kompis med de rika, att gödsla över de redan välbärgade fotbollsklubbarna, att håva in pengar och se till att bli omvald lite till och lite till. 

Idrotten har aldrig stått över politiken, och aldrig har det väl blivit tydligare än just i år. Samtidigt som VM pågår, bombas det och mördas människor över hela världen, i VM-generalen Trumps namn. Han fortsätter att spela sitt spel, leker affärsman med hela världens tillgångar, och sätter sig själv och sin familj främst i alla lägen.

Om vi tycker det luktar kopmpiskorruption när vår svenska statsminister får lägenheter av hustruns kompis eller när hans kompisar får fina jobb i statsförvaltningen, är det ju ingenting mot vad Trump gör.

Och allt det får sin synnerligen bittra eftersmak i fotbolls-VM. Trump och Infantino, ett så oerhört obehagligt par i fotbollens värld de är. Och vilken sjuk makt de har.

Fotbolls-VM kommer ett par dagar efter att Ishockey-VM avslutades. Och den turneringen kom bara nån månad efter att vinter-OS slutade. 

Förr i tiden var det stora turneringar olika år, inte samma. Det byggde intresse och lät oss i publiken få tillbaka fokus efter varje mästerskap. Nu gödslas det med mästerskap i det fortsatta arbetet att få in mer och mer pengar. Och TV-bolagen fortsätter betala och betala.

 Mycket bara förbleknar

Till slut tror jag faktiskt att vi tittare och publik får nog. Jag är jätteglad att Finland vann Ishockey-VM, men jag kan inte längre på rak arm säga vilka som är världsmästare eller Europamästare i handboll, vet bara att det inte är Sverige. OS...kommer inte ihåg mycket av tävlingarna. Och Friidrotts-VM, visst var det förra året?

Jag har ändå en dröm, som jag tror jag delar med många svenskar. Att åter få stå i Rålambshovsparken en ljummen sommarnatt, skråla i "kör" med GES "När vi gräver guld i USA", dansa med tusentals människor och få gratulera Potter och landslaget till framgångarna.

Drömmen lever fortfarande. I bakgrunden hör jag dock människor som skriker på hjälp, som ber om förståelse och som hoppas på fred.