För något år sen kom ett av barnbarnen hem från fotbollsskolan med stjärnljus tända i ögonen. Magdalena Eriksson hade varit med på en av träningarna, och barnbarnet var lyrisk. Tänk. En landslagsspelare. På hens träning.

En sådan förvandling

Den utvecklingen var svår att se för 30 år sen, när damfotbollen fortfarande sågs över axeln, och inte lockade särskilt många åskådare, förutom de närmast sörjande. Kanske var det Marta som fick allt att vända, kanske Caroline Seger eller just Magdalena Eriksson. Enskilda spelarindivider men också eldsjälar i klubbarna som såg till att tjejerna inte bara togs på allvar, utan också fick samma förutsättningar att spela som killarna.

Fortfarande, när tjejer och killar i skolan spelar mixat är det svårt att se att killarna fattar det där att man kan passa tjejerna också. Och det behövs absolut en Fotbollsakademi för damerna. 

Men den seriositet som präglar också tjej- och damlagen nuförtiden är verkligen värd all framgång. Och det är fantastiskt att se hur stjärnljusen numer alltid lyser i ögonen när man pratar om damlandslaget. Den unga och framåt generationen vet exakt vilka spelare som finns i landslaget och var de spelar som proffs. Företeelser som bara var självskrivet för herrlandslaget tidigare. 

Sett så här från sidan funderar jag över om det finns någon enskild händelse som gjort att damlandslaget i fotboll blivit så populärt? Eller om det är så enkelt att damfotboll generellt är mycket roligare än herrfotboll, med mer teknik och större ytor. Oavsett vad, är det fantastiskt att över 12 000 personer har köpt biljett för att titta på landslaget på Nya Ullevi i VM-kvalet mot Irland på tisdagen.

Om man är pamp...

Med beröm och storhet kommer korruption som ett brev på posten, något vi sett alltför mycket av i herrfotbollen men som damfotbollen hittills slagit ifrån sig. Fortfarande skräms man som åskådare när herrarna i Fifa och Uefa vräker sig med stora ord och självberöm, och har noll, absolut noll, förståelse för kritiken som riktas mot dem. Att först höra den norska fotbollsordföranden Lisa Klaveness klä av herrarna med sin kritik förra veckan, för att sedan se dem bli ordentligt upprörda över de sanna anklagelserna, var underhållning av högsta klass.

Den som säger att idrott och politik inte hör ihop är en gammal och förlegad generation. Eller så är man pamp och/eller envåldshärskare. Som Putin. Att damlandslaget gör en manifestation för Ukraina är självklart. Lika självklart som att dumhet aldrig får vinna.