Och då pratar vi inte om en ledare som är egoistisk; som vrålar, eller lismar, som baktalar andra, som bygger hat och som väljer att bli vald utifrån enbart egoistiska skäl.  Utan den goda ledaren som bygger andra; som stöttar, lyssnar och uppmuntrar. Och inte hatar.

Kännetecknen hos dem

Ledare finns det lika många av som de tusen erbjudanden jag får. Men en god ledare. Njae, de är färre. De finns i det lilla, den lilla idrottsföreningen, den lilla världen som inte styrs av oljemiljardärer, och egoisterna. 

Men de finns också i elitidrotten, ledarna som förmår att lyfta de aktiva, som ser vad som behövs, som hjälper där det behövs, som är ärliga och också har civilkurage. Som inte låter sig väljas för att de vill ha personlig makt, utan för att de vill göra något gott, innebära en positiv förändring.

En god ledare, ett gott ledarskap genomsyrar på ett positivt sätt alltifrån en bra styrelse, till vd där sådana finns, till sportchefer, ungdomsledarna, a-lagstränarna, volontärerna som lägger sin själ i att stötta sin klubb. Det goda ledarskapet behöver vara en kedja som inte bryts av dumheter, elakheter, vrål och hån.

Jag tänker på alla de elitklubbar som sparkar sina tränare för att laget inte ” nått önskvärt resultat”. Väldigt sällan hör man styrelseledamöterna själva ta på sig ansvaret för att det blivit fel, för att resultaten uteblir. 

Jag tänker på de ordförandena som inte har kunskapen eller det civilkurage som krävs för att man ska vara en värdig representant för den klubb eller den förening eller det idrottsförbund man representerar. 

Som hellre sitter kvar på sin post än gör nåt. Både här hemma och internationella förbund. Som låter sig smörjas av det goda livet, men inte gör något för att skapa bättre förutsättningar för andra. 

Jag tänker på de tondöva ledare som finns. Som inte ser sina brister, som inte tar åt sig av vare sig intern kritik eller extern. Tondöva, för allt utom sin egen förträfflighet.

Civilkurage en tillgång

Och så ser jag goda ledare. En ordförande som ryter ifrån i den stora världen, trots att han vet att det drabbar honom. Men han har civilkuraget som krävs för att arbeta för andra än sig själv.

Jag ser en nygammal hockeytränare som återvänder till sitt lag, om och om igen, som ser och bygger och därmed skapar harmoni, kämpavilja och glädje. Och därmed resultat.

Jag ser mamman som knyter de andra små barnens skridskor så de kan prova isen. Jag ser pappan som tidiga morgnar åker med sina och andras barn till simhallen så de kan träna. Jag ser de goda ledarna. De finns. Låt dem bli fler.

Och det är min förhoppning för 2025. Gärna framgångar i handboll, friidrott, fotboll och alla idrotter. Men också fler goda ledare som bygger och leder.