Spaltmil har skrivits om Qatar-VM. Om korruptionen som avgjorde valet av arrangör, av icke existerande mänskliga rättigheter, om migrantarbetares död, om vansinnet att spela fotboll i 50 graders värme, och det enorma slöseri som kantar turneringen.

Och mitt i allt detta en infantil fotbollsbas som vädjar till journalisterna att ” strunta i politiken”.

Behöver inte se någon match

Jag personligen är så glad att Sverige inte klarade VM-kvalet. Jag förstår att min glädje inte delas av många, men för mig betyder det att jag inte behöver se en enda match i detta förhatliga arrangemang. 

Jag behöver inte se dessa välpolerade snubbar med sina kritvita blekta leenden, männen i sina vita klädnader, en och annan kvinna som måste täcka antingen sina huvuden eller ansikten eller axlar och ben, eller allting, det underliggande hotet att du kan bli fängslad vare sig du är bevakande journalist eller student eller migrant.

Allt det slipper jag.

Jag tycker så synd om alla journalister som måste åka till diktaturen. Som tvingas underkasta sig alla inhemska regler, som inte får direktsända(drabbade senast dansk tv i veckan), som tvingas in i pengaspelet fast de bara ska göra sitt jobb.

Kan man bara koncentrera sig på fotbollen och strunta i allt annat?  Nä jag tror inte det. 

VM på vintern, bara det!

För alla är vi vana vid det som är vår vardag, rättigheterna att tycka, tänka, skriva, tala och säga vad vi tycker. Nu får vi inte det. Och även om alla journalister inte har det lika självklart som vi i Sverige och Norden, trots den nya spionlagen, så är journalistens yrke respekterat fortfarande, och rättigheterna finns där.

Så jag är glad. Fotbolls-VM kommer inte störa mina julklappsköp, mina lekar med barnbarnen, skogspromenaderna med hunden, umgänget med familjen. Jag kan koncentrera mig på ishockey, alpina sändningar, vinteridrott. Jag slipper fotbolls-VM på vintern. Och jag lider med alla som måste delta i korruptionskarusellen, i en eller annan roll.