beteende
Krävs demokratisk styrning
Karl-Erik Nilssons avgång har satt ljuset på många idrottspolitiska utmaningar: från den internationella idrottens (alltmer flata) hållning gentemot Ryssland till svårigheten för förtroendevalda att inneha dubbla uppdrag och idrottsledares utsatthet i sociala medier.
Det är förståeligt att diskussion hittills haft ett starkt fokus på Nilsson själv och hans agerande som vice ordförande i UEFA. Per Palmström har dock i en krönika här på Idrottens affärer pekat på att Nilsson på intet sätt är unik
Det finns många etiska konflikter och dilemman som svenska idrottsledare kan ställas inför när de har uppdrag och förtroendeposter på internationell nivå.
Även jag vill skifta fokus från det enskilda fallet till det mer grundläggande problemet: om svensk idrott vill bevara sin trovärdighet och samhällslegitimitet måste man väsentligt förbättra den egna demokratiska styrningen.
Olika beteenden för svenska tränare
Idrotter och därmed dess coacher har olika förutsättningar avseende ekonomi, organisation, kultur som påverkar arbete och resultat. Undertecknad har haft förmånen att diskutera med många tränare på olika nivåer och förbundskaptener inom olika idrotter.
När jag resonerar med bordtennisens damkapten Peter Sartz om vad som efterfrågades när han var förbundskapten för Danmark menade han att det utöver bra resultat i matchsammanhang var ”förmågan att plocka fram det bästa ur såväl individ som grupp och att konsten är att arbeta relativt brett, med fler spelare” som attraherade hans arbetsgivare.
