Det finns många etiska konflikter och dilemman som svenska idrottsledare kan ställas inför när de har uppdrag och förtroendeposter på internationell nivå. 

Även jag vill skifta fokus från det enskilda fallet till det mer grundläggande problemet: om svensk idrott vill bevara sin trovärdighet och samhällslegitimitet måste man väsentligt förbättra den egna demokratiska styrningen. 

Good governance i kampen mot missförhållanden 

Internationellt används begreppet ”good governance” som samlingsbeteckning för insatser i syfte att främja öppna och demokratiska styrningsprocesser inom olika verksamheter och samtidigt motverka korruption, maktmissbruk och kriminalitet. Begreppet omfattar alla former av verksamheter

Men det har blivit allt vanligare i idrottssammanhang i takt med att missförhållanden uppdagats i den internationella idrotten; från vänskapskorruption, maktmissbruk och ekonomisk brottslighet i internationella idrottsorganisationers ledning till huliganism, osunda elitsatsningar samt fusk i form av uppgjorda matcher, dopning och otillåten påverkan. 

I svensk idrott var intresset på detta område länge begränsat. Så sent som 2019 skrev Riksidrottsförbundets på sin hemsida att good governance handlade om strategier mot ”korruption och andra så kallade misshälligheter inom internationella förbund”. Idag vet vi bättre. 

Även svensk idrott har haft sin beskärda del av utmaningar av osunda idrottsmiljöer, tystnadskulturer och kriminell infiltration. Även svensk idrott måste möta dessa utmaningar med förbättrad styrning och öppenhet. 

Att förebygga missbruk

Good governance handlar om inte främst om att skapa rutiner för att hantera saker som gått fel. Inte heller är det ett uttryck för att en verksamhet har problem. Good governance handlar om att förebygga problem och oegentligheter. Det är regler och principer som skapas för att beslutsprocesser inte ska kunna missbrukas.  

Det hela är egentligen mycket enkelt. Med tydliga principer om öppenhet i beslutsprocesser minskar risken att styrelser fattar beslut på oklara grunder eller att enskilda ledamöter säger en sak men röstar på ett annat sätt. Finns det tydliga principer om att förtroendevaldas (och högre tjänstemäns) ekonomiska ersättningar ska redovisas offentligt undviks misstankar om orimliga arvoden eller ekonomiska vänskapsband. 

Fnns det klara regler för jäv undviks risken att idrottsledare sitter på dubbla stolar samtidigt (eller ”har olika hattar” som vissa föredrar att kalla det). Finns det en färdig ”krisplan” i en organisation blir det tydligt hur man ska agera vid misstankar om övergrepp eller trakasserier.          

En strategi – sedan ett ”omtag”

I januari 2021 beslutade Riksidrottsstyrelsen om inrättandet av en etisk kod för demokratisk styrning av idrottsförbund och föreningar. I koden angavs rekommendationer på en mängd områden. Hur ska exempelvis årsmöten arrangeras för att ett förbunds medlemmar ska kunna utöva sina rättigheter på ett aktivt och välinformerat sätt? Hur ska styrelser och valberedningar tillsättas och arbeta? 

Även om rekommendationerna var förhållandevis beskedliga – och koden dessutom gav stora möjligheter för förbund och föreningar att utveckla alternativa lösningar ¬– stötte den på patrull på RF-stämman i våras. Det beslutades att ett ”omtag” ska göras och att ett nytt föreslag ska föreläggas Riksidrottsmötet 2025. 

För egen del hoppas jag att Riksidrottsförbundet ser det pågående revideringsarbetet som chans att väsentligt höja ambitionsnivåerna på öppenhet och demokratisk styrning i svensk idrottsrörelse. 

Jag förstår att vissa rekommendationer kommer att upplevas som jobbiga och att etablerade rutiner och arbetssätt ibland måste överges. Men fördelarna överväger. 

Inga dubbla uppdrag

För det första leder etiska principer till att förbund och föreningar får hjälp att hantera sådant som annars kan vara knepigt. Om det exempelvis finns förutbestämda regler om att förtroendevalda inte kan inneha dubbla uppdrag, blir det inte upp till varje ny styrelseledamot att själv fatta beslut. Om viktiga röstningsprocedurer alltid redovisas öppet vet de som röstar att de alltid kan hållas ansvariga.  

För det andra leder god styrning och öppenhet till ökad trovärdighet och legitimitet. Alla beslut som fattas bakom stängda dörrar behöver inte vara dåliga. Men finns det stängda dörrar kommer någon förr eller senare att utnyttja detta till sin fördel. Och de som står utanför kommer aldrig att kunna lita på beslut som inte redovisas öppet.  

I skuggan av pandemin

Våren 2020 publicerade vi på Centrum för idrottsforskning regeringsrapporten Idrottens riskzoner – om vägar till trygg och trovärdig idrott. Rapporten sammanföll med utbrottet av en global pandemi. Detta bidrog till att rapporten hamnade i skuggan. Detta är synd. I rapporten diskuterar nämligen forskare, experter och idrottsrepresentanter värdet och betydelsen av ökad demokratisk styrning i svensk idrott. 

Det övergripande budskapet är dessutom att good governance både är ett stöd och en förutsättning för en självständig idrottsrörelse. Eller, för att citera vår tidigare idrottsminister Amanda Lind vid hennes tal till RF-stämman 2021: 

Årets rapport från Centrum för idrottsforskning är viktig, läs den. Det handlar om demokrati, transparens och öppenhet. Om att skapa strukturer och arbetssätt som säkerställer idrottens framtid. Det handlar inte om att belasta idrottsrörelsen. Snarare är en ansvarstagande idrottsrörelse är på lång sikt den enda garanten för en självständig idrottsrörelse.