Miljarden som inte nådde fram

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
De mest behövande föreningarna fick minst visade undersökningen om utfallet av den socialdemokratiska handslagsmiljarden. En granskning av Handslaget och Idrottslyftet visade att mest hamnade hos redan populära idrotter.
De mindre föreningarna och landsbygden är förlorarna när 1 miljard har fördelats över idrotts-Sverige. Foto: TT

 

Idrottslyftet är i blåsväder. Företaget Ramböll Management Consulting har sedan 2013 i uppdrag av Riksidrottsförbundet att utvärdera om den statligt finansierade utvecklingssatsningen bidrar till uppfyllelse av idrottsrörelsens mål på aggregerad nivå̊. Den halvtidsrapport som för några veckor sedan lämnades in till Riksidrottsförbundet är ingen munter läsning. 

Ett begränsat resultat

Även om Ramböll menar att satsningen har potential att åtgärda idrottens utmaningar, så görs bedömningen att Idrottslyftets avtryck är ”begränsat” till följd av brister i både programmets design och genomförande. 

Huvudproblemet läggs i satsningens starka decentralism och en övertro på att lokala idrottsföreningar har förmåga att lösa idrottens större samhälleliga utmaningar såsom att minska avhoppen och utveckla verksamheten i enlighet med Idrotten vill. 

Rambölls kritik är inte ny. Ett stort antal forskare har under det senaste decenniet framfört liknande synpunkter på både Idrottslyftet och dess föregångare – den socialdemokratiska handslagsmiljarden – om än inte i kanske lika fräna ordalag. 

Granskningen avslöjade fakta

För egen del är jag principiellt positiv till idén att staten avsätter betydande belopp av det offentliga stödet till utvecklingsinsatser av olika slag. Men jag vill samtidigt lyfta fram två utmaningar som sällan hörs i diskussionen om Idrottslyftet. I båda fallen baseras resonemanget på undersökningar som genomförts av Joakim Åkesson, vän och forskarkollega vid Malmö högskola. 

Åkesson är en av de många forskare som anlitats av Riksidrottsförbundet för att utvärdera både Idrottslyftet och Handslaget. Men istället för att undersöka huruvida de lokala utvecklingsprojekten varit framgångsrika eller ej, så ställde han sig frågor:

Vart har pengarna tagit vägen?

Vad utmärker de föreningar som fått utvecklingsmedel?

Och vilka har blivit utan?

Förlorarna - de små och landsbygden

Ett första steg blev att studera utvecklingssatsningarnas fördelningsprinciper och deras konsekvenser. En ingående granskning av Handslagets och Idrottslyftets spridning i Skåne visade ett tydligt mönster: mest hamnade hos populära idrotter i tätbefolkade och socioekonomiskt välmående kommuner medan förlorarna blev små idrotter och ekonomiskt svaga kommuner, ofta på landsbygden. 

Resultatet var både oväntat och rätt logiskt. Merparten av Riksidrottsförbundet och specialidrottsförbundens fördelning av utvecklingsmedel baseras nämligen på storlekskriterier, dvs att stora idrotter och föreningar tilldelas mer utvecklingsresurser än små.

Men eftersom idrottsrörelsen samtidigt har sin starkaste medlemsbas i en välmående medelklass i storstädernas förorter – ja, då blir det dessa miljöer som får mest resurser att utveckla sig. 

De skulle behöva hjälp

Ett andra steg blev att studera föreningar som inte tilldelats medel från Idrottslyftet. Detta visade sig vara föreningar under stor press. Det var klubbar som kämpade hårt för att få den ordinarie verksamheten att fungera trots ledarbrist, svag ekonomi och begränsat kommunalt stöd.

För dessa föreningar var möjligheten att ägna sig åt utvecklingsprojekt i det närmaste obefintlig. Åkessons slutsats blev därför att Idrottslyftet är som klippt och skuret för idrottsföreningar som redan har en fungerande basverksamhet och god tillgång på ideella ledare, men...

Det är inte ett stöd för de klubbar som har det allra tuffast. 

Just nu pågår en diskussion inom Riksidrottsförbundet om Idrottslyftets framtida inriktning. För egen del hoppas jag att särskilt omsorg ska ägnas de allra svagaste idrottsföreningarna och idrottsmiljöerna. Men det förutsätter även att vi utmanar etablerade fördelningsmodeller där rådande aktivitet utgör grund för kommande bidrag.

Kort sagt: vi behöver ett Idrottslyft för de föreningar som inte orkar att lyfta sig själva.

Johan R Norberg

Dan Persson

tors, 2015-04-16 21:31

1. Johan har fel

Våra skattepengar skall gå till de föreningar som har kompetens och förmåga att leverera den av samhället efterfrågade tjänsten. Att ge medel från idrottslyftet till föreningar som inte fungerar är lika effektivt som att elda upp pengarna. Föreningar som inte fungerar skall inte få stöd.

Johan Norberg (inte verifierad)

fre, 2015-04-17 07:55

2. Svar till Dan Persson

Hej Dan och tack för ditt inlägg. Jag tror dock att ditt resonemang bygger på en felaktig syn på statens idrottspolitik. Det offentliga idrottsstödet har aldrig byggt på principen att bidraget ska vara en (marknads)ersättning för en av samhället efterfrågad tjänst. Stödet syftar till att hjälpa idrottsrörelsen att vara en bred och ideell folkrörelse som finns i hela landet och som når ut till alla grupper. Ur det perspektivet kan det knappast vara fel att ägna särskild omsorg åt de föreningar eller regioner där idrotten har det tuffast. Och denna princip gäller ju särskilt utvecklingsstöd a la Idrottslyftet. Vi vill väl ändå inte ha ett utvecklingsstöd som prioriterar de som redan "levererar" och exkluderar just de föreningar som har mest behov av hjälp?

Johan Englund (inte verifierad)

fre, 2015-04-17 09:16

3. Dan Persson har helt rätt och Johan Norberg har fel

Idrotten har fortfarande det mesta jobbet framför sig när det gäller att anpassa sig efter den samhällsförändring som ägt rum de senaste 20 åren. En modern föräldrageneration har helt andra förväntningar på sina barns fritid än tidigare: man förväntar sig att barnens fritid ska vara lika utbildande och meningsfull som t ex skolan. Det ställer helt nya krav på idrottsföreningar och kommer oundvikligen att leda till utslagning. Även om man av ideella skäl eller kanske romantiska skäl skulle vilja att det var som på folkhemstiden, kommer den inte tillbaka. Därför handlar det istället om att ge mer support till de föreningar som redan påbörjat en anpassning av sitt "kunderbjudande" eller av andra skäl är bäst skickade att klara av att leverera mot efterfrågan i det moderna samhället.

Martin Lundgren, Skåneidrotten (inte verifierad)

fre, 2015-04-17 14:42

4. Befogad men förenklad kritik o debatt

Som hyfsat väl insatt tycker jag kritiken är både befogad och aningen förenklad. Idrottslyftet (IL) rekrytera via distriktsidrottsförbunden (DF) ska framförallt nå ut till de individer (!) som annars har höga trösklar in i idrotten, om än kanaliserat via förening. Jag är övertygad om att sådan effekt uppstått men problemet är att det är ruskigt svårt att mäta. Magkänslan kan säga att Lisa och Ahmed kanske inte kommit till idrotten med mindre IL-satsning X genomförts men det är svårt att leda i bevis och förmodligen ännu svårare för en forskare att upptäcka givet att de flesta satsningar inte målformuleras ur individens perspektiv. Sen har spridningen bland föreningarna tveklöst varit enahanda - en redan fungerande förening med välutbildade ledare skriver en bra ansökan på en kvart medan någon med sämre förutsättningar kanske inte ens löser det administrativa i ansökningsförfarandet. Vi skall också veta att det ställs högre och högre krav på återrapportering av skattemedel (vilket är rimligt) men som också leder till att det blir svårare och mer arbetskrävande att söka och återrapportera medel, även för relativt små insatser. Specialidrottsförbundens (SF) IL-medel skall gå till att behålla ungdomarna i verksamheten eftersom vi ser att vi tappar för många i tonåren. Ett uppdrag som är designat på ett knepigt sätt (igen - vilken insats gör att någon INTE slutar och hur mäter vi det) vilket också lett till att en del SF haft svårt att skapa bra satsningar i linje med syftet. SISU-sidan har medel för att få idrotten att göra som "Idrotten Vill" (vår gemensamma policy). Enklare både att genomföra och mäta, i stor utsträckning har pengar gått till att analysera verksamheten och sätta in lämplig utbildningsinsats utifrån resultatet. Slutligen har DF-sidan haft anläggningspengar att stimulera/delfinansiera utbyggnaden av olika arenor, främst med syfte att skapa nya ytor för barn och ungdomsidrott. Här är det lätt att mäta det fysiska resultatet men kanske svårare att se vilka effekter det gjort för målgruppen, en hel del satsningar har varit klockrena medan en del varit just i linje med kritiken "de redan starka får ännu bättre förutsättningar" (tex, men inte uteslutande, konstgrässatsningar som man tyckt effektiviserar redan befintliga ytor i så stor omfattning att det varit värdefullt, det skulle dessutom frigöra dyra halltider genom att fotbollen kunde vara utomhus hela året). Idrottslyftet har gjort mycket nytta, det blir ganska löjeväckande när rubrikerna svartmålar hela satsningen som bortkastad men man får också inse att, om man vill att idrotten skall vara jämställd och jämlik, vi har behov att hantera inte minst i socialt utsatta områden. Där har vi inte haft helt rätt metoder/strategi inom handslaget och idrottslyftet. Dan Perssons replik stannar vid "fortsätt ge pengar till de fungerande föreningarna", dvs den redan privilegierade medelklassen, som jag tolkar det. Jag tycker att vi måste fundera på hur vi kan stimulera till ett fungerande föreningsliv där detta saknas. Det handlar mycket om att hitta lösningar på platser där flickorna av olika skäl blir för få för fungerande verksamhet och att skapa verksamhet i utsatta områden där den traditionella idrottsföreningen kan vara lite valhänt. Här behöver många goda krafter dra åt samma håll för att göra skillnad och jag upplever att den insikten börjar sprida sig. Med bl.a. idrottslyftet i ryggen kan dessa goda initiativ få kraft att växa. Vi sitter gärna ner över en fika med alla tänkbara goda krafter, debattörer, partners m.fl. och pratar konstruktivt om hur vi kan öka nyttan med idrottslyftets resurser! Här och nu, och i framtida satsningar.

Olle Ekengren (inte verifierad)

fre, 2015-04-17 19:02

5. Klubbdöden

Snedfördelningen av bidrag från Idrottslyftet är en konsekvens av klubbdöden. RF/SF måste få in en ansökan för att kunna ge bidrag. Ca 10,000 klubbar söker inte LOK-stöd, förmodligen inte Idrottslyftet heller. Anledningen kan vara att klubben är mer eller mindre avsomnad, men faktiskt även att man saknar en ”Idrottslyftsansvarig” som klarar av det administrativa förfarandet genom Idrottonline.

Nils Olsson (inte verifierad)

fre, 2015-04-17 20:08

6. Norberg önskar att pengarna kastas i sjön?

Johan du är riktigt fel ute, även om staten önskar att befolkningen skulle öka på landsbygden så är så inte fallet. Varför ska idrotten bli stödsystemet och syndabocken som ska försöka hålla upp en landsbygd utan att ha underlag för att bedriva idrottslig verksamhet, och dessutom få kritik för att pengarna läggs där verksamhet bedrivs och kan bedrivas. Är ett omöjligt uppdrag för föreningarna, men med påhejare som försöker övertyga politikerna om att så är fallet så sätts hela idrottsrörelsen i mörker dager. Tänk om!

Nils Olsson (inte verifierad)

fre, 2015-04-17 20:18

7. Klubbdöden

Olle du har ett mantra hela tiden, du tror fortfarande på att stat/kommuner bara kan dela ut pengar till idrott, men så är inte fallet längre i samhället. Det krävs ordning och reda! Du kanske ska fundera på att släppa fram nån yngre kraft som klara av att sköta enkla IT-baserade administrationssätt, alternativt gå en kurs istället för att hela tiden klaga. Gamla farbröder som inte kan vill ju ofta skylla på nån annan. Är trött på ditt ständiga tjat. Det gynnar knappast idrottens framtid. Utan IT-system så skulle idrotten vara ännu mer administrativt betungande. Vad skulle Golfen vara utan GIT?

Hinc Robur et securitas (inte verifierad)

fre, 2015-04-17 22:21

8. Jag har varit föremål för

Jag har varit föremål för s.k. djupintervju i ämnet och känner inte igen beskrivningen. Vi startade en sektion (skidor) i vår by (2.200 inv.) för 7 år sedan. Idag har vi 115 medlemmar varav hälften är under 17 år och 30 % är under 12 år. Detta hade inte kunnat genomföras utan medel från idrottslyftet/handslaget. Var skulle vi annars ha tagit resurserna? De första åren var nästan alla barn i skidleken under LOK-åldern.

Olle Ekengren (inte verifierad)

mån, 2015-04-20 18:47

9. Bidragssystem

Nils, du har nog missuppfattat mig. Det jag är ute efter är att optimera bidragen från stat och kommun. Angående Idrottonline säger den yngre kraft som är administratör i vår klubb att det är "svåröverskådligt, tungjobbat, segt och användarovänligt".

Ekonomiska fördelningsfrågor, samt den demokratiska processen, var i fokus vid fotboll-Sveriges unika distriktskonferens på Arlanda i helgen. För första gången möttes de 24 distrikten utan närvaro av SvFF-representanter. Ordföranden Fredrik Reinfeldt och hans stab hade inte bjudits in.

Mötesordförande var Ola Johansson,  Gästrikland,  och han vill tona ned frånvaron av SvFF

Planerna på en omfattande revidering av arenor och hallar för idrott i Malmö är högaktuellt. Malmö stadion från 1958 rivs och ersätts av en ny stadion för fotboll och friidrott med plats för 8 000 åskådare, kostnadsberäknad till 538 miljoner kronor och som planeras att kunna användas tidigast våren 2029. Dessförinnan påbörjas bygget av en ny multisportarena på stadionområdet där gamla Malmö stadion rivs under 2025-26.

Löpning & livet, en av Sveriges största podcasts inom sport, går in som svensk mediapartner för Broloppet 2025. Ett unikt evenemang, som förväntas bli ett av Nordens största löparevenemang 2025, markerar även 25-årsjubileet av Øresundsbron och ska genomföras den 15 juni, med start i Köpenhamn och målgång i Malmö.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

För andra året i rad låter kafferosteriet Löfbergs 50 värmländska föreningar dela på en halv miljon kronor.

Utan att de har gjort något speciellt just nu, utan därför att föreningarna finns, det räcker som skäl 

Flera sådana företag och fler liknande initiativ, vore öänskvärt. 

nya 100 000 kronor går till prenumeranten Sofia Thuvesson – och en likadan summa till Floby VK efter en ny dragning av JOYNA från ideella Folkspel.

– Allvarligt? Det är ju en fantastisk nyhet. En jätteviktig extra inkomst för oss, säger föreningens ordförande Denny Walthersson.

Svenskt föreningsliv har miljoner skäl att tacka Jonas Klavberg, 56 år, och nära förknippad med innebandy laget Warbergs IC,  fyra SM-guld, det senaste erövrat 2008 och med tre segrar i Europacupen.

Som it-entusiast insåg Jonas Klavberg först av alla hur media- landskapet och rättighetsfrågor var under förändring.

IFK Norrköping blir starkt kritiserat, Klubben går nu ut med  Information om att det bllir  en större ekonomisk förlust än väntat i det kommande bokslutet. Lägre intäkter och färre spelarförsäljningar än förväntat är skälen. Samtidigt är landslagsspelaren,  Linus Wahlqvis,  mycket kritisk och menar att klubben slarvade bort en övergång när hans förra  radarkamrat, Alexander Fransson ville återvända till klubben, men nobbades av IFK.