För en tids sedan erbjöds jag att medverka i en antologi om utvecklingstendenser i den ideella sektorn. Jag accepterad med glädje. Det är alltid viktigt att idrotten finns representerad i sådana sammanhang.

Kommersiella träningsläger

Dessutom såg jag ett utmärkt tillfälle att kommentera ett högst aktuellt ämne - framväxten av en affärsmässigt bedriven barn- och ungdomsidrott.

Jag tänkte givetvis främst på de många kommersiella träningsläger som börjat anordnas under senare år – eller ”camps” som de vanligtvis kallas.

Mest känt är kanske Stadium Sports Camp som anordnas i Norrköping varje sommar i samarbete mellan företaget Stadium Sports Camp AB, Norrköpings kommun och lokala idrottsföreningar.

6 000 barn/betalande

Under 2011 deltog över 6 000 barn i lägrets uppsjö av idrottsaktiviteter: från fotboll och ishockey till brottning, dans och gymnastik. För 2013 ligger avgiften på strax under 3 000 kronor – och redan nu är vissa pass fullbokade.

Förutom lägerverksamhet så finns det andra affärsmässigt arrangerade idrottsaktiviteter för barn och unga. Till exempel har Aktiebolaget Svenska Idrottsfrämjandet funnit en nisch i lekfulla idrottsaktiviteter för de yngsta (4-9 år) under epitetet Knatteskutt.

För fotbollsentusiaster finns Svenska fotbollsakademin som bland annat erbjuder individanpassad fotbollsträning med professionella instruktörer. Det lyxigaste alternativet består av tio träningspass á 90 minuter plus matchanalyser, handlingsplan m.m. för en totalkostnad av 13 000 kronor.

Barn eller kunder?

Min idé var ganska enkel. Först och främst ville jag visa att kommersiell idrott inte längre enbart handlar om medaljer, mästerskap och stora publika evenemang.

Men dessutom ville jag diskutera vad som händer med en idrottsverksamhet när de unga får rollen som kunder snarare än medlemmar.

Höjs exempelvis kraven på kvalitet i de ungas träning om ledarna tar betalt för sitt arbete istället för att verka ideellt? Och förändras själva verksamhetens utformning?

Idrottens förmår inte leverera

Enligt företrädarna för Knatteskutt ska deras aktiviteter ses som lekfulla och kravlösa alternativ till den traditionella föreningsidrottens snävare fokus på prestationer och tävling. Samtidigt visar studier av kommersiella idrottsläger att selektion och ”toppning” sällan förekommer av det enkla skälet ungarna har betalat för att få idrotta och inte agera bänknötare.

Det är intressant eftersom det antyder att landets idrottsföreningar inte alltid lyckas leverera den lekfulla och breda barn- och ungdomsverksamhet som utgör idrottsrörelsens främsta signum – och att det därmed uppstått ett tomrum för marknaden att fylla.

Jag berättade om mina idéer för en god vän och forskarkollega, Karin Redelius, pedagog och prorektor på Gymnastik och idrottshögskolan i Stockholm. Hon kontrade snabbt med att den nya affärsverksamheten inte enbart utfördes av kommersiella idrottsföretag – utan att även idrottsföreningar börjat möta den nya konkurrensen med egna kundliknande strategier.

"Hyr in en tränare!"

Inte minst i storstäderna har många större fotbollsklubbar hoppat på trenden att anordna camps, akademier och extra träning (s.k. spelarutbildning) mot särskild betalning.

En klubb har även utvecklat konceptet ”Hyr in en tränare till ditt lag!”  där knattelag som till vardags tränas av (outbildade och oerfarna) föräldrar under en tid kan få tillgång till en professionell instruktör. Kostnad? Drygt tusen kronor per tillfälle – och med möjlighet till mängdrabatt.

Frågan är hur dessa utvecklingstendenser ska tolkas. Kommer de nya avgiftsbelagda aktiviteterna att leda till ökade kostnader för hushåll med idrottande barn?

Vad blir konsekvensen?

I framtiden kan plånboken avgöra om barn idrottar eller ej. Eller kommer den ökade konkurrensen snarare att leda till ökad pluralism och idrottsliga valmöjligheter?

Och hur påverkas idealiteten inom föreningsidrotten? Finns det ledare som även framöver är villiga att jobba gratis även om tränaren bredvid är avlönad?

Kanske viktigast av allt – det kanske är så att förutsättningarna undermineras för dagens offentliga stöd till barn- och ungdomsidrotten om föreningarna inte bara ser som sin uppgift att erbjuda idrott åt sina medlemmar, utan också att sälja idrott till potentiella kunder.