Kravmärk barn- och ungdomsidrott!
Krönika | Publicerad: 2015-01-22 18:00
Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
Det talas om att bidrag ska dras in om klubbar inte sköter sig. Men statens stöd kan användas till att belöna klubbar. Det kan vara dags att införa ett idrottsligt KRAV-märke.
Ett system med KRAV-märkt ungdomsidrott skulle innebära att minskade eller uteblivna bidrag används som ekonomiskt styrmedel för att åstadkomma en förändring i verksamheten. Foto: TT
Här är mer mer läsning om idrottens framtid:
Idrottens kollektiva självmord
Idén som entusiasterna älskar
Här är ungdomarna som tröttnar
På ett övergripande plan har det offentliga idrottsstödet två funktioner. Den första och mest självklara funktionen är att hjälpa förbund och föreningar att bedriva en verksamhet som ytterst baseras på oavlönat arbete och frivilligt engagemang.
Om inte förväntningarna infrias...
Den andra funktionen är att styra. Att stat och kommuner stödjer idrottsrörelsen bygger givetvis på att verksamheten på det hela taget uppfattas som positiv och samhällsnyttig.
Men i detta erkännande finns även hotet att stödet kan upphöra om de samhälleliga förväntningarna inte infrias. Det är mot den bakgrunden vi måste förstå de krav på indragna bidrag som följde med Sveriges radios reportage angående elitsatsningar, selektion och utslagning i barn- och ungdomsidrotten.
Det är även denna princip som fick Riksidrottsförbundet att för en tid sedan tillfälligt dra in elitstödet till ett av sina medlemsförbund på grund av missförhållanden i ledarkulturen på landslagsnivå.
I båda fallen handlar det om att (hotet om) minskade eller uteblivna bidrag används som ekonomiskt styrmedel för att åstadkomma en förändring i idrottsverksamheten.
Ett kravmärkt idrottsstöd
Jag tycker givetvis att det är viktigt att idrottsrörelsens förbund och föreningar är medvetna om att statens stöd är villkorat och att bidrag kan dras tillbaka om verksamheten bedöms som skadlig eller orättvis.
Men samtidigt ställer jag mig lite frågande till varför den idrottspolitiska diskussionen så ensidigt handlar om att dra in bidrag när något går fel.
Är det något som inlärningspsykologin lärt oss så är det ju att uppmuntran av bra beteenden är mer effektivt än att bestraffning av dåliga. Överfört till idrottspolitikens område så blir min fråga varför det inte finns ett särskilt bidrag för de klubbar som gör bra saker?
Ett sätt att undvika avarter
Jag tänker mig helt enkelt att det borde finnas en sorts idrottslig motsvarighet till miljömärkena KRAV och Svanen där särskilda medel avsätts till sådana föreningar som kan visa att de aktivt jobbar med idrottens kärnvärden i form av delaktighet, mångfald och att barnets bästa sätts i första rummet (barnrättsperspektiv).
För landets idrottsföreningar skulle ett sådant bidrag skapa ekonomiska incitament till att se över sin verksamhet och undvika avarter i form av toppning och selektion.
Och för potentiella medlemmar skulle bidraget fungera som en kvalitetsstämpel. Jag är själv förälder till två idrottsaktiva söner och funderar ofta över vilka idrottsmiljöer mina barn hamnar i när de prövar olika idrotter. Om valet fanns, så skulle jag självklart föredra ”kravmärkta” idrottsföreningar.
Ett sådant bidrag skulle påminna oss om att det offentliga stödet inte främst handlar om att neka bidrag till föreningar som missköter sig – det handlar ju tvärtom om att uppmuntra en sund och positiv barn- och ungdomsidrott.
Mest lästa just nu
Nej, en stockhomare i ledningen för IFK Göteborg, det blev aldrig någon succé- Nu framkommer uppgifter om att Oa Larsson, teknisk direktör i IFK Göteborg, tvingas lämna klubben.
Vi svenskar älskar vår fotboll – med alla dess brister.
Avbrutna matcher, publikstörningar, hot och hat, vi bryr oss inte. Det spelar också mindre roll att herrallsvenskan rankingmässigt tillhör Europas svagaste, ligans utländska spelare är oftast inhyrda från Europafotbollens överskottslager.
Nu finns boken eller reglementet . Den som ger stöd för avstängning av besökare vid idrottsevenemang. Handboken är tillkommen via samverkan mellan Riksidrottsförbundet tillsammans med representanter från Svenska Fotbollförbundet och Svenska Ishockeyförbundet.
Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.
En prenumerant i handbollsklubben vann 100 000 på senaste dragningen i JOYNA, ett digitalt lotteri från ideella Folkspel. Samtidigt fick Rimbo HK, som sålde lotten, samma summa.
– Ett oerhört viktigt tillskott till vår verksamhet, säger styrelsemedlem Therese Hurtig.
Totalt har svenskt föreningsliv tjänat 319 miljoner på att sälja lotter från ideella Folkspel, föreningslivets eget lotteribolag, under det senaste verksamhetsåret.
– En fantastisk siffra och en ökning med 25 miljoner kronor jämfört med föregående år, säger vd Hans Sahlin.
Se hela listan över vilka föreningar som sålt mest och hur mycket som har betalats ut till respektive län, idrott, Riksorganisation och förbund.
Tiden är inne… Svenska vinterhjältar på skidor gör entré igen i TV. Den alpina säsongen drar igång på Viaplay Vinter. Premiären sker i Sölden med storslalom för både damer och herrar. Men helgen bjudet ocks på ett antal fotbollsmatcher, eroende på vilken tv-kanal du har.
Du som gillar att se idrottsdramatik på TV får fullt upp i helgen.
Mästartiteln är säkrad, men det betyder inte att arbetsro infinner sig i Malmö FF. Många spelarfrågor behöver slutföras.
På tisdagen tillkännagav MFF-ledningen att skyttekungen Isaac Kiese Thelin förlänger sitt kontrakt med MFF. Den 32-årige forwardens nya avtal gäller till och med 2026.
r b (inte verifierad)
fre, 2015-01-23 11:40
1. Bäste Johan R Norberg ! Så
Bäste Johan R Norberg ! Så väl tänkt och skrivet , ja - och det finns ! Genom landstingsprojektet "Ett hopp för hälsan " tog Hälsorådet i Eksjö fram ett koncept där vi skrev avtal med våra föreningar; inga stora pengar; 1 - 10 tusen om året... men utbildning, föreläsningar och debatter ; som en tacksam synergieffekt tillkom uppemot 90-talet nya ledare ... Tyvärr var kommunen inte intresserad att fortsätta när den femåriga projektperioden var över ...Titan (inte verifierad)
tis, 2015-01-27 10:47
2. Yes Johan, var är belöningen?
Precis som du skriver så måste vi hitta ett sätt att visa uppskattning till de som gör ett utmärkt jobb med våra barn och ungdomar. Det är ledsamt att dag efter dag läsa och höra om hur dåliga vi är. Det måste löna sig att göra rätt! Alla kampanjer och insatser går ut på att rätta till fel. Det är bra, vi måste jobba vidare med detta. Men någonstans måste det finnas respons för de tusentals ungdomsledare som reda gör som de ska varje dag I veckan. Sedan tycker jag att ordet elitsatsningar måste slippa stå för negativa värderingar. Vi tränare som vill göra en elitsatsning är vi onda? Var sak de ungdomar som vill bli elit få plats, ska de tvingas bort till privata lösningar? För mig är elitsatsning att ha välplanerad och högkvalitativ träning där varje individ får chansen att bli så bra hen kan och vill. Oavsett hur bra det blir till slut. Alla ska få chansen om de kommer på träning. Nu förknippas elitsatsning med toppning och utslagning, vilket jag tycker är olyckligt. Med det ordvalet blir det ju vägen om man vill bli elit, något som inte alls är självklart.Ola (inte verifierad)
tis, 2015-02-03 14:58
3. Positiv förstärkning
Håller med Titan, elitsatsning behöver inte förknippas med toppning och utslagning. Ett kriterie i KRAV-märkningen skulle kunna vara att alla ledare (ofta föräldrar inom barn- och ungdomsidrotten) går en utbildning i vad som främjar barns utveckling både mentalt, fysiskt, personligt. Vet att många specialförbund redan har detta t ex fotbollen i sin BAS-utbildning, dock verkar det som att det inte går ned i "rötterna" i många fall. Har själv upplevt detta i en stor handbollsförening där ledarna är glada föräldrar som mycket tidigt inte klarar av att hantera att det är en elitförening de är engagerade i. Tecken på detta är att barnen nu i första tonåren redan har utvecklat ett "vi och dem", där "vi" är ledarnas nyckelspelare (ledarnas ord) och således upplever sig bättre på alla plan än de som inte är "kallade". Atmosfären i laget är att ledarna oftare berömmer och uppmärksammar de som är nyckelspelare samt låter de matcha längre (80 % mer tid) och på samma positioner. Nyckelspelares suckar, miner och negativa kroppsspråk är tydligt då en "okallad" misslyckas. Tyvärr har det varit så sedan 9-10 års ålder och inget har hänt trots fråga om förändring - utifrån allas möjlighet till att utvecklas. Tränar gör de lika mycket. Själv hade jag gladeligen kunnat begära hälften av medlemsavgiften tillbaka under alla dessa år för att markera att det inte går rätt till, men som sagt vad hjälper bestraffning? Förslag således: KRAV på barn-/ungdomsutbildning och att föreningarna genomgående diskuterar idrottens värdegrund varje ny säsong för att ge stöd till oss glada föräldrar/ledare samt någon form av belöningssystem till föreningar som sköter detta. Allt för att bl a främja barnens möjligheter att bygga upp sin självkänsla och sitt självförtroende.