diskussioner
Alla måste kunna ge och ta
Årsmöten kan sägas vara själva hjärtat i demokratiska rörelser. Alla har möjlighet att göra sin röst hörd och alla har möjlighet att nyttja det demokratiska maskineri som finns inför ett årsmöte i form av att motionera och nominera till olika förtroendeuppdrag. För mig personligen är ett årsmöte en högtidsdag.
Om årsmötet är hjärtat så är motionerna själva livsnerven. De är kvittot på en engagerad och livskraftig medlemsskara som vill påverka och utveckla. Jag följer därför med stort intresse vilka motioner som har lämnats in till Riksidrottsmötet i maj i år. Utan att gå händelserna i förväg, själva behandlingen och beredningen av motionerna är en mycket viktig del av den demokratiska processen, vill jag göra ett par nedslag.
Ett antal motioner kan samlas under paraplyet trygg idrott. Idrottsrörelsen ska vara en plats där alla barn, unga och vuxna känner sig välkomna och trygga. Någon gång under sin uppväxt är de allra flesta barn och ungdomar med i en idrottsförening. Med det kommer också ett stort ansvar – vi måste bedriva en bra verksamhet för alla. Trygg idrott är en fråga som vi gemensamt inom idrottsrörelsen har arbetat aktivt med under många år.
Med Gaius Petronius på RF-stämman…
Svensk idrotts högsta beslutande organ, RF-stämman, är slut.
Mycket tyder på att oändligt långa samtal om organisation, stadgar och stödformer håller på att bli en särskild idrott.
Den största tiden har lagts ned på långa diskussioner om stadgar och organisation.
Riksidrottsstyrelsen fick igenom sitt förslag att kasta ut två förbund ur RF-familjen. Den mycket sällsynta ambitionen hos en folkrörelseledning, att göra sig av med medlemmar, lyckades. Landhockey och Kälksport (tidigare Bob och rodel) försvinner som självständiga förbund, eftersom de inte kommer upp till 25 föreningar. Tid och resurser för idrott blir det inte för dem.
