Riksidrottsmöte

Motionen som spräcker alla uppgörelser

Ishockeyns motion går igenom och realiserar fäktningens motion. Det är mitt tips för helgens Riksidrottsmöte.

 Ishockeyn har stort stöd från många specialidrottsförbund i motionen att RFs roll ska krympa. Pengarna ska gå direkt till idrottsförbunden, som därmed kan ägna mindre tid åt diverse ”i för sig behjärtansvärda ändamål” som Hockeyns arbete att göra upp med den macho-kultur som emellanåt flammar upp som skandaler på förbundsnivå och klubbnivå. 

Mer pengar, färre krav

Policyn ”ge oss pengarna och håll tyst” känns attraktiv. Mer pengar och färre krav. Jag får vibbar av SVTs dokumentärserie om Solviksskolan där lärarna tyckte att böcker och prov var onödigt.

Okunniga bakåtsträvare bakom beslutet

Inför årets Riksidrottsmöte hade styrelsen förordat att Friskis & Svettis skulle väljas in i RF. Beslutet blev ett jaså med någon form av ny utredning. Det är korkat och dumt och riskerar att skada idrotten.

Det här är fånigt och de som röstade nej till att välja in F&S får ställa sig i idrottens skamvrå som okunniga bakåtsträvare.

Friskis är en av få succéer inom svensk idrott med en halv miljon medlemmar/utövare. Man är tillsammans med golfen den aktör som är störst bland vuxna utövare. 

Det som får renlevnadspuritanerna att rösta nej är enligt de diskussioner som förevarit den lilla grupp av folkhemsnostalgiker som ser idrott som enbart en verksamhet som handlar om tävling och elit. Av naturliga skäl så tävlar man inte inom Friskis. 

En bakvänd relation med staten

Statens stöd är numera allt mindre avsett för att hjälpa idrottsrörelsen och alltmer för att få hjälp av idrottsrörelsen att möta stora samhällsutmaningar. Det torde bli ett ämne för Riksidrottsmötet 2019, där RF:s och SISU Idrottsutbildarnas medlemsförbund samlas, som inleds på fredagen i Jönköping.

”I våra drömmars stad är idrottsrörelsen en stark, varm och för alla öppen folkrörelse. Genom utbredningen och kraften i vår rörelse sprider sig också värmen till alla i samhället utanför.”

Vision som väckte reaktion

Ingen formulering har stimulerat mej mer i mitt idrottsledarskap än just denna. Den var en del av visionen för Stockholms Idrottsförbund, som vi i bred enighet samlade oss omkring 1987 i programmet ”Vår idrott”. Två år innan hade jag valts till ordförande.