Riksidrottsmöte
Alla måste kunna ge och ta
Årsmöten kan sägas vara själva hjärtat i demokratiska rörelser. Alla har möjlighet att göra sin röst hörd och alla har möjlighet att nyttja det demokratiska maskineri som finns inför ett årsmöte i form av att motionera och nominera till olika förtroendeuppdrag. För mig personligen är ett årsmöte en högtidsdag.
Om årsmötet är hjärtat så är motionerna själva livsnerven. De är kvittot på en engagerad och livskraftig medlemsskara som vill påverka och utveckla. Jag följer därför med stort intresse vilka motioner som har lämnats in till Riksidrottsmötet i maj i år. Utan att gå händelserna i förväg, själva behandlingen och beredningen av motionerna är en mycket viktig del av den demokratiska processen, vill jag göra ett par nedslag.
Ett antal motioner kan samlas under paraplyet trygg idrott. Idrottsrörelsen ska vara en plats där alla barn, unga och vuxna känner sig välkomna och trygga. Någon gång under sin uppväxt är de allra flesta barn och ungdomar med i en idrottsförening. Med det kommer också ett stort ansvar – vi måste bedriva en bra verksamhet för alla. Trygg idrott är en fråga som vi gemensamt inom idrottsrörelsen har arbetat aktivt med under många år.
Motionen som spräcker alla uppgörelser
Ishockeyns motion går igenom och realiserar fäktningens motion. Det är mitt tips för helgens Riksidrottsmöte.
Ishockeyn har stort stöd från många specialidrottsförbund i motionen att RFs roll ska krympa. Pengarna ska gå direkt till idrottsförbunden, som därmed kan ägna mindre tid åt diverse ”i för sig behjärtansvärda ändamål” som Hockeyns arbete att göra upp med den macho-kultur som emellanåt flammar upp som skandaler på förbundsnivå och klubbnivå.
Mer pengar, färre krav
Policyn ”ge oss pengarna och håll tyst” känns attraktiv. Mer pengar och färre krav. Jag får vibbar av SVTs dokumentärserie om Solviksskolan där lärarna tyckte att böcker och prov var onödigt.
Okunniga bakåtsträvare bakom beslutet
Inför årets Riksidrottsmöte hade styrelsen förordat att Friskis & Svettis skulle väljas in i RF. Beslutet blev ett jaså med någon form av ny utredning. Det är korkat och dumt och riskerar att skada idrotten.
Det här är fånigt och de som röstade nej till att välja in F&S får ställa sig i idrottens skamvrå som okunniga bakåtsträvare.
Friskis är en av få succéer inom svensk idrott med en halv miljon medlemmar/utövare. Man är tillsammans med golfen den aktör som är störst bland vuxna utövare.
Det som får renlevnadspuritanerna att rösta nej är enligt de diskussioner som förevarit den lilla grupp av folkhemsnostalgiker som ser idrott som enbart en verksamhet som handlar om tävling och elit. Av naturliga skäl så tävlar man inte inom Friskis.
En bakvänd relation med staten
Statens stöd är numera allt mindre avsett för att hjälpa idrottsrörelsen och alltmer för att få hjälp av idrottsrörelsen att möta stora samhällsutmaningar. Det torde bli ett ämne för Riksidrottsmötet 2019, där RF:s och SISU Idrottsutbildarnas medlemsförbund samlas, som inleds på fredagen i Jönköping.
”I våra drömmars stad är idrottsrörelsen en stark, varm och för alla öppen folkrörelse. Genom utbredningen och kraften i vår rörelse sprider sig också värmen till alla i samhället utanför.”
Vision som väckte reaktion
Ingen formulering har stimulerat mej mer i mitt idrottsledarskap än just denna. Den var en del av visionen för Stockholms Idrottsförbund, som vi i bred enighet samlade oss omkring 1987 i programmet ”Vår idrott”. Två år innan hade jag valts till ordförande.
