En bakvänd relation med staten

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.

Statens stöd är numera allt mindre avsett för att hjälpa idrottsrörelsen och alltmer för att få hjälp av idrottsrörelsen att möta stora samhällsutmaningar. Det torde bli ett ämne för Riksidrottsmötet 2019, där RF:s och SISU Idrottsutbildarnas medlemsförbund samlas, som inleds på fredagen i Jönköping.

”I våra drömmars stad är idrottsrörelsen en stark, varm och för alla öppen folkrörelse. Genom utbredningen och kraften i vår rörelse sprider sig också värmen till alla i samhället utanför.”

Vision som väckte reaktion

Ingen formulering har stimulerat mej mer i mitt idrottsledarskap än just denna. Den var en del av visionen för Stockholms Idrottsförbund, som vi i bred enighet samlade oss omkring 1987 i programmet ”Vår idrott”. Två år innan hade jag valts till ordförande.

Stark, varm och öppen för alla. Naturligtvis krockar sådana drömmar ibland med verkligheten. En av mina största besvikelser kom, när jag var förvaltningschef för kultur och idrott i Haninge. Som en av de första kommunerna i landet gjorde vi återkommande fritidsvaneundersökningar. Vi ställde 2009 den här frågan till barn och ungdomar: ”Skulle du vilja idrotta i förening minst en gång i veckan?”

I årskurserna 7 – 9 svarade 70 procent ”ja” i den grupp som hade det bäst ställt ekonomiskt. Nästan alla som ville, 97 procent, var också med i idrotten. I den gruppen kunde nästan alla leva sin dröm.

58 procent svarade ”ja” i den grupp som hade det sämst ställt. Av dem var endast 22 procent med i idrotten. Det stora flertalet fick inte se drömmarna bli verklighet!

CIF en viktig spelare

I förra veckan var jag med, när Centrum för idrottsforskning (CIF) presenterade 2018 års uppföljning av statens stöd till idrotten. Regeringen hade också den här gången gett CIF det speciella uppdraget att analysera hur det offentliga och idrottsrörelsen kan motverka ojämlikhet. Det redovisades i rapporten ”Idrotten och (o)jämlikheten – i medlemmarnas eller samhällets intresse.”

Den som vill lära sig om hur idrotten i Sverige fungerar ska vara särskild glad över att ett oberoende organ med utomordentligt kompetenta forskare synar idrotten. Den här gången var det Johan R Norberg, professor i idrottsvetenskap vid Malmö universitet, som var rapportens huvudförfattare.

Rapporten visar naturligtvis, att idrotten är ojämlik. Och därmed framstår på något sätt idrottsrörelsen också som ansvarig för samhällets ekonomiska orättvisor. Istället handlar det naturligtvis om att lida av effekterna av dem. Idrott är inte det enda det är ont om i familjer med lägre inkomster.

”Får idrottsrörelsen också syssla med idrott?”

Rapporten visar också att idrotten alltmer har fått två olika uppdrag. Det första är att agera i medlemmarnas intresse. Det andra är att agera i samhällets intresse. En allt större andel av det statliga stödet till idrotten har under senare år gått till speciella projekt utanför idrottens traditionella verksamhet. Nya bidrag har skapats för att bl.a. integrera nyanlända, öka den fysiska aktiviteten i skolan och motverka ojämlikhet. 

Pressmeddelanden från regeringskansli och RF-kansli har basunerat ut de nya signalerna och glatt berättat om de nya pengarna till annat än idrott.

Utan en bred debatt inom svensk idrott har vi nu en situation, där idrotten har två motstridiga uppdrag. ”Får idrottsrörelsen också syssla med idrott?” är en fråga som har blivit alltmer aktuell för varje år. 

Så här kan det inte fortsätta. Vårt land behöver en bred diskussion om idrottens roll i samhället. Ska den vara en självständig folkrörelse som själv formar sin framtid eller en entreprenör som i första hand tillgodoser ett antal politiska agendor?

En ny parlamentarisk idrottsutredning bör starta, samtidigt som frågan från och med nu bör bli en av de viktigaste i idrottens pågående strategiarbete. Med väldigt stor förvåning har jag upplevt att riksidrottens ledning hittills inte ens offentligt och med hög röst erkänner problemet med de två uppdragen. 

Den nuvarande ”svenska idrottsmodellen” bygger på att staten fördelar pengar till RF, som i sin tur fördelar en del vidare till specialförbunden. Landstingen ska stödja den regionala idrotten, och kommunerna skulle stödja det lokala föreningslivet med bl.a. anläggningar, så att kostnaderna för idrotten skulle kunna hållas tillbaka. 

Kommerna tar inte ansvar

Nu sviker stat, landsting och kommuner. I regeringsförklaringar glöms den bort eller får en till intet förpliktande formulering. Kommunerna tar inte ansvar för idrottsanläggningarna på samma sätt som tidigare. Bristerna är störst i storstadsområdena, dit alltfler medborgare flyttar. Stockholm, landets huvudstad, slår alla tänkbara bottenrekord.

Den svenska idrottsmodellen är på väg mot ett haveri både i sak och ideologiskt, när inte självständigheten försvaras. 

Det är därför hög tid att teckna ett nytt kontrakt mellan staten, landstingen, kommunerna och idrotten på samma sätt som i början av 70-talet. En ny idrottsutredning med politiker och idrottsföreträdare bör starta. Där kan det skapas en ny politisk samsyn på idrotten och gemensamma svar på frågan ”Hur kan vi tillsammans utveckla den svenska idrottsmodellen?”

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

RF:s ordförande Björn Eriksson hann lagom posta brevet med en ny vädjan om ökat anslag tll idrotten. Då kom nya pengar, om än inte tillräckliga.

På måndagsmorgonen kallade regeringen till pressträff och gav beskedet att  pandemistödet till idrotten ökas till 120 miljoner kronor, mot tidigare 80 miljoner. Samtidigt får kulturen 180 miljoner, en uppgradering från tidigare beslutade 120 miljoner.

Efter lunch på måndagen hörde n iväl jublet som ekade över hela Sverige… när beskedet kom - Regeringen och Folkhälsomyndigheten gav klartecken tilll höjningen för 500 åskådare per sektion vid idrottsevevemang. Klubbarnas kassörer hördes mest i hyllningskören, för klartecknet betyder mycket för intäkterna i alla klubbar. 

Nu är avslöjas de storslagna planerna. Stockholm har länge haft en bakomvarande position till Göteborg som räknas som Landets ledande evenemangsstad. Här är det tänkt att bli ändring. Stockholm Business Region har fått i uppdrag av staden att projektleda en satsning på stora internationella idrottsevenemang,. 42,5 miljoner är anslaget för ansträngningarna redan finns konkreta planer och beslut.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Inom orienteringen talas redan om att tronföljden är säkrad efter Tove Alexandersson. 20-åria Hanna Lundberg är en utmärkt kopia  - lika strålande av självförtroende och förväntan, därtill lika segerrik! Nu börjar också sponsorerna att visa intresse.  

Överskottet som ideella Folkspel har delat ut till svenskt föreningsliv det senaste verksamhetsåret uppgår till inte mindre än 352 miljoner kronor. Det slår alla rekord!.Det kan jämföras med året innan, då utdelningen blev 232 miljoner. Störst del av överskottet – 978 000 kronor – har Södertälje Sportklubb tjänat ihop genom sin lottförsäljning. 

¬¬– Ett oerhört viktigt och väsentligt bidrag till vår verksamhet, säger SSK:s klubbdirektör Robert Andersson. 

Det kostar, det kostar rejält, utan  att Discovery släpper uppgifterna på hur budgeten ser ut för den jättelika satsningen på vinter-OS i Kina.

Nu är det bara tre veckor kvar till invigningen. Därefter, 4-20 februari. då vet vi vad vi gör. OS binder många vid TV:n. Runt 125 svenskar atleter laddar, Discovery mobiliserar 91 medarbetare.

Djurgården inleder 2022 med att värva Victor Edvardsen, den hett eftertraktade målmaskinen från Degerfors som nu ansluter för att boosta den blårandiga offensiven under de fyra kommande åren. I fotbolls-Sverige talas det om en rekorddyr övergång, möjlige den dyraste någonsin. Djurgården tvingades lösa 

Notabelt är att han fostrades i IFK   Göteborg. 2015 gallrades han bort vid klivet från juniorlag till A-lag.