Tyvärr ser dessa tragedier ut att vara idrottens enda chans att få vara med på ett hörn i valrörelsen. Idag gick jag igenom alla de politiska partiernas valmanifest, d.v.s. den handling som de på hemsidan presenterar som sin ”valplattform.”Resultatet är nedslående

Partierna bryr sig inte om idrott

Inte ett ord om idrott i valmanifesten från Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Centerpartiet och socialdemokraterna klämmer fram varsin självklarhet om allas möjligheter att delta. Inte heller moderaterna får fram något om idrott i sitt manifest ”Så får vi ordning på Sverige.”

Två partier, socialdemokraterna och moderaterna, har vid sidan av valmanifesten ställt ut löften om idrott.

Regeringspartiet gjorde ett särskilt utspel den 15 augusti, då man presenterade att man ”vill ge ökade resurser till idrotten och fler idrottsledare i utsatta områden”.

Det var troligen ett svar på moderaternas utspel några dagar tidigare, då man lovade ”ett särskilt idrottslyft för utsatta områden.”

Så vill de två stora partierna återigen använda idrotten för att lösa problem som samhället i övrigt inte klarar av. Nästan allt annat ser tyvärr ut att misslyckas i s.k. utsatta områden. Varför skulle idrotten lyckas? Och hur ska det gå till? Vilka föreningsledare vill ge sig på ännu en svår uppgift? Men den förre rikspolischefen Björn Eriksson, nu RF-ordförande, är lyrisk.

Allt mindre pengar

I ett pressmeddelande från RF samma dag säger han:

 ”Jag gläds åt att bland annat Sveriges två största partier ser kraften som finns i idrottsrörelsen. Känner mig som ett förväntansfullt barn som hoppas på ett hårt paket under granen. Det är vad som händer efter valdagen som är det viktiga.”

Den svenska idrotten behöver mer resurser. Då krävs hårt idrottspolitiskt arbete. Att hoppas på tomten är ingen lösning. Tomtens säck är tom.

2008 var det statliga stödet till idrotten (inkl. SISU) 1 982 miljoner. 2018 var det 2 137 miljoner, en höjning med 7, 8 procent på 10 år! 

Riksidrottsledningarna har därmed under mer än tio år misslyckats med sin viktigaste uppgift, att öka de statliga satsningarna på landets största och mest livaktiga folkrörelse.

Den massiva idrottspolitiska offensiv som många av oss hoppades på i valrörelsen 2022 har lyst med sin frånvaro.

Diskussionerna om hur idrottens ska kunna komma ”tillbaka efter Coronan” skymmer också det faktum att det var riktigt illa, redan innan pandemin slog till. Centrum för idrottsforskning redovisade i sin rapport ”Statens stöd till idrotten – uppföljning 2019” att allt färre unga idrottar. En sammanställning över de tio största förbunden inom RF visade, att endast två ökar (gymnastik och simning) medan övriga förlorar, några väldigt mycket.

Visst vore det spännande, om något parti i sitt valmanifest hade berättat om att idrotten behöver mer resurser och exemplifierat med t.ex. elitidrotten. De fantastiska framgångar som t.ex. Sarah Sjöström, Daniel Ståhl och Simon Pettersson har svarat för under senare år har fått många att tro, att svensk elitidrott har stärkt sin ställning. Men så är det tyvärr inte.

Under hösten 2020 var rapporten ”Remiss – elitidrott 2030” på remiss hos specialförbunden. 

Där kan vi bl.a. läsa om hur Sveriges ställning i världens elitidrott kraftigt försämras. ”Något är på väg att spricka”, kan man läsa på sidan 12, där rubriken är ”Ett sluttande plan.”

Stora ekonomiska resurser önskas, inte minst till de förbund, som saknar eller har små kommersiella intäkter. 600 – 700 miljoner kronor behöver tillföras under perioden 2025 – 2030.

Idrott - utbildning hör ihop

Helt akterseglade av andra länder har vi blivit, när det gäller att kombinera elitidrott och högre studier. Och inget görs för att förbättra eländet.

Ännu en gång. 

De politiska partier som nämner något konkret om ”idrott” i valmanifesten vill nu ge ideellt arbetande ökade resurser för att klara av problem i ”utsatta områden.”

Ytterligare en ”samhällsuppgift” läggs till de övriga. När ska idrottens ledare få en möjlighet att utveckla idrotten efter egna önskemål – inte i första hand vara entreprenör för politikers beställningar? Är det fortfarande i sin ordning om idrottsrörelsen i första hand sysslar med idrott?

Mobilisera hela idrottsrörelsen i valrörelsens sista timmar! Tro inte på tomen!