För det första verkar principen endast gälla för idrotten. Regeringen berättar också att stödet till kulturen ökar med 1 382 miljoner mellan åren 2019 och 2021, från 2 268 till 3 649 miljoner. Idrottens stöd ökar med 13 miljoner, från 1 954 till 1 967 miljoner. 

Och för det andra, om man vill vara lite polemisk. Coronan började i Wuhan i Kina i början av 2020, inte 2008. Så då får vi skylla de många åren av snålhet på något annat. 2008 var det statliga stödet till idrotten (inkl. SISU) 1 982 miljoner. 2018 var det 2 137 miljoner, en höjning med 7, 8 procent på 10 år! 

Misslyckats i tio år

Riksidrottsledningarna har därmed under mer än tio år misslyckats med sin viktigaste uppgift, att öka de statliga satsningarna på landets största och mest livaktiga folkrörelse.

Det är dags att använda idrottens samlade styrka, centralt, i regionerna och i kommunerna till en idrottspolitisk offensiv, värd namnet. I valet 2022 kommer partierna att vara väldigt känsliga för opinioner. Några partier riskerar att åka ut.

För att få impulser tog jag fram Stockholms Idrottsförbunds redovisning av aktiviteterna i valrörelsen 2006, min sista valrörelse efter 22 år som ordförande. Blev faktiskt lite imponerad själv. Välkommen till en inblick i idrottens vardagsslit valåret 2006:

Vi startade ett år före valet med ordförandekonferenser för att förankra hela valarbetet i specialdistriktsförbunden, och därigenom också i föreningarna. Vi utformade ett utkast till ett politiskt dokument, ”Regionalt handslag”, som vi presenterade för landsting och kommuner och skickade på remiss till våra specialdistriktsförbund.

En bred offensiv

En bred referensgrupp med företrädare för speicaldistriktsförbunden och de lokala idrottsallianserna tillsattes för att ge råd och vägledning och för att sprida engagemanget på bredden.

Vi skickade samtidigt ut brev till de politiska partierna i landstinget och kommunerna om våra planer. Budskapet var: ”Vi kommer till er och vill samtala under valrörelsen.” De allra flesta förstod att det skulle bli riktigt allvar framåt hösten och startade arbetet med regionala och kommunala idrottspolitiska program.

I början av valåret träffade vi politiska företrädare i kommunstyrelser och fritidsnämnder.

Redan på våren gav detta effekt. Ett antal kommuner presenterade sina idrottssatsningar.

På DF-stämman den 8 april antog vi det Regionala handslaget, där vi tog upp våra önskemål både i landstinget och i kommunerna. Samtidigt arrangerade vi en idrottspolitisk debatt med företrädare för riksdagspartierna.

I juni hade vi besökt samtliga kommuner. Partierna redovisade sina program. 

Bästa och mest konkreta vallöftet

I valrörelsens slutskede arrangerade vi en ”Oscarsgala”, dit också pressen var inbjuden. Vi berättade om kommunrundorna och höll fram de goda exemplen. Och i en stor artikel i DN kunde vi läsa detta:

”Eftersom det är så många kategorier har alla kommuner chansen att utmärka sig. När det gäller klassen "bästa och mest konkreta vallöftet" går det dock till socialdemokraterna i Stockholms läns landsting:

-Att lova att höja idrottsstödet från 18,3 miljoner till 25 miljoner till år 2010 är helt fantastiskt, säger Lars Liljegren.

Vardagens idrottsarbete kan också vara väldigt roligt. Framför allt, när det ger goda resultat. Det gjorde det i Stockholms Idrottsförbund under valrörelsen 2006. Och det kan det göra i hela landet, om hela idrottsrörelsen mobiliseras för sin viktigaste uppgift.