Vilken betydelse idrottsbojkotten hade för demokratiseringen, och att apartheidpolitiken upphörde, kan alltid diskuteras. Men den symboliska betydelsen att brett markera avstånd mot den rasistiska politiken var ändå stor.

Den svetsade samman svensk idrott omkring goda värden. Nästan ingen svensk idrottare fanns på den ”svarta listan.” 

Engagemanget för ett fritt och demokratiskt Sydafrika, där apartheid hade förpassats till historiens skräphög, var starkt i den svenska idrottsrörelsen. 

Sverige tog spetsen

Det personifierades av flera ledamöter i RS, där jag själv var med. Framför allt Walter Rönmark, senare ordförande i Bordtennisförbundet, och vår generalsekreterare Bengt Sevelius, som vi tog ett sista farväl av för några veckor sedan. Bengt, denna lysande riksidrottschef och fina människa, blev 90 år.

Svensk idrott var en stark förespråkare för idrottsbojkott mot Sydafrika och påverkade också andra.

Knappast någon enda svensk bröt mot idrottsbojkotten. Sverige blev ett gott exempel i den internationella idrottsvärlden. 

Efter friheten startade svensk idrott en insamling av idrottsmateriel till idrotten i det nya Sydafrika. Vi samlade ihop idrottskläder, bollar och allt annat som behövdes. Framgången var stor.

Vilken betydelse idrottsbojkotten hade för demokratiseringen, och att apartheidpolitiken upphörde, kan alltid diskuteras. Men den symboliska betydelsen att brett markera avstånd mot den rasistiska politiken var ändå stor. 

Och den svetsade samman svensk idrott omkring goda värden. Nästan ingen svensk idrottare fördes upp på den ”svarta listan.” 

Egoismen allt större

Ingen svensk idrottare tog apartheidsystemet i försvar. Och svensk idrott påverkade också samhällsdebatten. Det var inte självklart för alla i vårt land, utanför idrotten, att kompromisslöst fördöma apartheidsystemet i Sydafrika.

Vår främste fotbollsspelare genom tiderna, Zlatan Ibrahimovic, svarar nu så här på frågan om han har några moraliska invändningar mot att spela i Saudi:

”Nej”, svarar han, ”vi gör saker för oss själva och våra familjer. Vem dömer dig om fem, tio år, när du har ett välbärgat, bra liv?” 

Och han har fint sällskap i tokigheterna. Ronaldo har ju också sålt sin själ och flyttat dit. Messi tjänar förmögenheter på att göra reklam för landet. Men bor och spelar gör han i Miami.

Och vår egen förbundskapten Janne Andersson stänger inte igen dörren med en smäll, när han får frågan om en tänkbar framtid i Saudiarabien. Landslagschefen Jens T Andersson har valt att börja som sportchef för Nefttji Baku PFC i diktaturen Azerbajdzjan. 

Den svenska och nordiska idrottsrörelsen fattade ett mycket klokt beslut, direkt efter Rysslands invasion av Ukraina, att inte tillåta ryskt och belarusiskt deltagande i internationell idrott.

Nya märkligheter

Det beslutet ledde till RF-ordföranden Karl-Erik Nilssons omedelbara avgång, sedan en storm brutit ut omkring hans agerande som vice ordförande i UEFA, den europeiska fotbollsorganisationen, när den frågan behandlades.

Under radarn har Svenska Bordtennisförbundets ordförande Petra Sörling agerat. Som relativt nyvald ordförande i det Internationella bordtennisförbundet har hon delat ut VM 2025 till Qatar och öppnat dörren för ryska idrottare. Nu väljs hon  in i Internationella olympiska kommittén

Det som tidigare var en av Sveriges paradgrenar, sammanhållning omkring och kamp för demokratiska värden internationellt, är inte längre något att skryta med. Vad är orsakerna? 

RF-ledningens intresse för och kunskapen om internationella frågor minskat, tillsammans med auktoriteten. 

RF har i Stefan Bergh en generalsekreterare som verkligen både kan och brinner för internationella frågor. Jag hoppas att han kan få lite utrymme, när nu RF har bytt ordförande. Stefan gick i Bengt Sevelius skola. Där lärde man sig mycket. Min förhoppning är också att SOK ska synas mer i debatten om idrotten i världen. 

Nu startar försöken att få OS till Sverige. Jag hoppas att SOK och de svenska IOC-ledamöterna Gunilla Lindberg, Frida Hansdotter (de aktivas kommitté) och Petra Sörling ska bli betydligt bättre på att tala om idrottens ställning i världen, och hur de demokratiska värdena kan stärkas. Hittills har det varit ganska tyst om sådant.

jag fastnade ändå för vD Johan Esk, sportkrönikör i DN, skrev OM IOK den 15 oktober:

”I IOK är tystnadskulturen kring beslut något de inblandade vårdar ömt. IOK får frimurarna att framstå som ett gäng skvallrande glappkäftar.”

Om tystnaden om internationella missförhållanden fortsätter blir svenska folkets intresse av att arrangera ett OS riktigt svalt. Och svensk idrott förlorar respekten i samhället.