2002 startade Stockholms Idrottsförbund och Haninge kommun ”Campus Haninge” för att ge studenter bättre möjlighet att kombinera elitidrott och högskolestudier. Bakgrunden var att många idrottsstjärnor fick problem efter karriären. De stod utan utbildning och en trygg försörjning när strålkastarljuset släcktes. Pengarna kom inte längre, ibland inte heller vännerna.

Namnet ändrades till ”Sport Campus Sweden”, när så många som tio kommuner kom med som medlemmar. 

Backades upp av många

Efter starten 2002 fick 550 elitidrottare stöd från Sport Campus Sweden. Som mest antogs 94 idrottare under ett år. 

För uppbackningen stod inte mindre än sex lärosäten (KTH, Södertörns högskola, Stockholms universitet, KI, GIH och Handelshögskolan) Därtill 37 specialidrottsförbund, 10 kommuner och Stockholms Idrottsförbund. 

Flera kommuner satsade länge med full kraft. För dem var det naturligt att se elitidrottsungdomarna som goda ambassadörer för kommunen och som goda föredömen för den breda barn- och ungdomsidrotten.

Studenterna vid Sport Campus Sweden kunde dra ned på studietakten och flytta tentor vid speciellt viktiga tidpunkter i idrottskarriären. De fick allt idrottsligt stöd som stod i pressmeddelandet och mycket mer därtill.

Enkäter till studenterna visade, att de var mycket nöjda med stödet.

Men 2020 lades verksamheten vid Sport Campus Sweden ned. Vilka var de viktigaste förklaringarna?

Åkte snålskjuts

Det mest uppseendeväckande var att Stockholms stad inte ville bidra. Ändå hade 40 procent av studenterna Stockholm som hemort. De ansvariga i huvudstaden var kallsinniga och åkte istället snålskjuts på andra kommuner.

Men politikerna från Stockholm skämdes inte ens för att under stora åthävor välkomna hemvändande svenska OS- och världsmästare till arrangemang i Kungsträdgården.

Det fanns också en tveksamhet från vissa lärosäten. Stockholms universitet t.ex. ansåg att av formella skäl kunde man inte betala medlemsavgiften. 

Efter 18 års dvala berättar nu Stockholms idrottsborgarråd, Karin Ernlund, att hon har varit med och skapat något unikt. Är lärosäten i regionen intresserade att dra igång igen? Vill de andra kommunerna i regionen vara med?

Låt mej avsluta med några tips om hur man i hela landet bäst kan bygga upp något nytt.

Det viktigaste är en effektiv organisatorisk modell som kan gälla i hela landet.  Navet måste vara lärosäten i kommunerna/regionerna. Genom dem bör staten ta det långsiktiga ansvaret för elitidrottarnas möjlighet till ”dubbla karriärer”. 

Många  ska vara delaktiga

Universitetskanslersämbetet måste få resurser för att, i bred dialog med idrott, regioner och kommuner, kunna ta huvudansvaret för verksamheten. Det skapar ordning, reda och kontinuitet. Framgången får inte vara beroende av enskilda rektorers privata idrottsintresse.

Framgång förutsätter också ett starkt ekonomiskt stöd från staten. Det blir inte så lätt. Regeringar och riksdag har hittills visat att man ser på elitidrotten som något som katten har släpat in.

Till sist, lycka tilll, Stockholms stad, i arbetet med att bygga upp något som staden genom passivitet och ovilja så starkt bidrog till att riva ned.