SISU:s födelse, sjukdom och död

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.

Det var tänkt att jag skulle vara mötesordförande vid Stockholms Idrottsförbunds och SISU Stockholms gemensamma stämma den 16 mars. I handlingarna läste jag plötsligt ueSISU:s dagordning:

”Styrelsens förslag om likvidering av SISU Idrottsutbildarna Stockholm inklusive förslag om disponering av SISU Idrottsutbildarna Stockholms överskott.”

Dessa s.k. likvideringar sker i samtliga RF- och SISU-distrikt under våren. Den sista spiken slås därmed i den kista som nu kommer att föra det en gång självständiga idrottens studieförbund SISU till den sista vilan. 

Vår glädje kände inga gränser, när SISU arrangerade den första stämman som eget studieförbund 1985. Ordförande blev Karl Frithiofson, också ordförande i Riksidrottsstyrelsen. Studieförbundet förste rektor blev utbildningschefen på RF, Bengt Wallin. Själv valdes jag också in i den första SISU-styrelsen. 

Självständiga kanslier byggdes upp både centralt och i distrikten för de nya pengar som kom från stat, landsting och kommuner. Kanslierna leddes av självständiga tyrelser både centralt i och i distrikten.

Många motiv för att bilda SISU  

En förstärkt utbildning skulle medverka till bättre ledarrekrytering, bättre ledare och ledare som engagerade sig allt längre. På den nya arenan fanns också ekonomiskt stöd från stat, landsting och kommuner. Ett studieförbund skulle också kunna stärka idrottens egen identitet, ännu mer bygga upp idrottens ”själ”.

Glädjen varade inte länge, trots att siffrorna över utvecklingen visade en framgångssaga. 1997 gick den legendariske idrottsledaren och SISU-rektorn Bengt Wallin i pension. Han ersattes av Mikael Santoft, som startade ett personligt kampanjarbete för att slå samman RF:s och SISU:s centrala kanslier. 

Han gjorde ingen hemlighet av vem han tyckte borde bli den gemensamme chefen. SISU:s dåvarande ordförande Rolf Carlsson var inte den som protesterade, när de nya organisationsidéerna dök upp. Och Gunnar Larsson, RF-ordförande under tiden 2001 – 2005, blev också ett lätt offer för Mikael Santofts locktoner.

En utbredd tystnadskultur

Andra kända personligheter i Riksidrottsstyrelsen vid den tiden var t.ex. Inger Båvner, Hans Hellqvist, Birgitta Ljung, Karin Mattsson och Lars-Åke Lagrell. Den senare rekryterade så småningom Mikael Santoft som generalsekreterare för Svenska Fotbollförbundet. 

Den ende i Riksidrottsstyrelsen som satte sig på tvären var Bengt Westerberg, partiledare för Folkpartiet 1983 – 1995, i RS 1999 – 2005, och ordförande i Friidrottsförbundet 1995 – 2004.

Han reserverade sig i utredningen om ett gemensamt kansli, där han var ledamot. Utredningen leddes av Lars-Åke Lagrell. Sekreterare var Mikael Santoft (!). Han fick 2004 den fina titeln Riksidrottschef.

Centralstyrningen av svensk idrott ökade kraftigt från sekelskiftet, då Gunnar Larsson blev RF-ordförande. Sedan har den tyvärr fortsatt. Tystnadskulturen sänkte sig över organisationen. 

Det är viktigt att fråga sig vad som hände. Jag tror att det fanns en naturlig förklaring. Personliga ambitioner hos någon eller några, framför allt Mikael Santoft, hölls inte tillbaka av ett tryggt och kraftfullt ledarskap hos andra. Det var helt enkelt för många ledarskapets lättmatroser samlade på samma plats, en plats där kompetens, erfarenhet och ett tryggt ledarskap egentligen borde vara villkor för tillträde. 

Nu fortsatte eländet. De centrala stämmorna fattade beslut 2011 om att distriktens gemensamma chef skulle vara anställd av RF centralt. Och den verklige chefen över alltsammans var Mikael Santoft. Svensk idrott blev alltmer lik Kungliga Idrottsverket med centralstyrning och osjälvständiga distriktskontor.

Inför RF-stämman 2015 föreslog de båda centrala styrelserna, att också styrelserna i distrikten nu skulle slås samman. Men de centrala styrelserna skulle fortfarande vara åtskilda, menade man. 

”Nu räcker det”, sa vi i Svenska Fäktförbundet och skrev en motion till stämmorna 2015. 

I motionen kunde man bl.a. läsa att ”vi ser de gemensamma kanslierna som ett fullbordat faktum och avser inte att i fortsättningen strida mot väderkvarnar.” 

Svensk idrott förlorar nu embryot till en självständig ”tankesmedja” och impulser från den övriga studieförbundsvärlden. Det är sådana som de offensiva organisationerna, inte de stagnerande som partier och fackföreningsrörelse, nu försöker skapa. I en osäkrare tid än någonsin skapas tankesmedjor och forum för diskussion om den osäkra framtiden, och hur vi ska förhålla oss till den. Men idrotten gör tvärtom. Istället för att ta ett kliv 35 år framåt i en ny tid med nya förutsättningar tas ett kliv 35 år bakåt, till den tid då SISU inte fanns.

Motionen, som naturligtvis gick igenom, avslutades med en klassiker:

”Vi tränade hårt - men varje gång vi började få fram fungerande grupper skulle vi omorganiseras. Jag lärde mig senare i livet att vi är benägna att möta varje ny situation genom omorganisation och även vilken underbar metod detta är för att skapa illusionen av framsteg, medan den åstadkommer kaos, ineffektivitet och demoralisering.”

Trist avslutning

(Gaius Petronius, romersk författare och ämbetsman, död 66 e Kr.) 

Nu ”likvideras” SISU. I förteckningen över synonymer kan vi läsa om ”likvidera”: ”undanröja, avskaffa, göra slut på, avliva, döda, avrätta”.

Det är en glädjens dag för dödgrävarna.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.
”I februari reste jag med familjen på semester. Då hade jag jobbat mer än 14 månader utan en enda ledig dag. Jag är målinriktad och gillar att anta utmaningar men i långa loppet är det inte hållbart att arbeta så”,
Med de orden vill Peja Lindholm lämna  uppdraget som vd i Östersunds fotbollsklubb.
Problemet är löst, Finnvedsvallen  en fotbollsarena igen
När IFK Värnamo har i sin ”femte hemmamatch” mot Kalmar FF den 19 maj blir det faktiskt spel på just hemmaplan, på egna Finnvedsvallen!

Eländet som bekymrat hela Fotbolls-Sverige är löst och åtgärdat.

Problemet är löst, Finnvedsvallen  en fotbollsarena igen
När IFK Värnamo har i sin ”femte hemmamatch” mot Kalmar FF den 19 maj blir det faktiskt spel på just hemmaplan, på egna Finnvedsvallen!

 

 

 

 

Eländet som bekymrat hela Fotbolls-Sverige är löst och åtgärdat 

Elitloppet och hade en efterlängtad revansch och de fem segermiljonerna  i sikte. Inledningen stärkte förväntningarna, kusken Örjan Kihlström styrde till spets och tränaren Daniel Redén log. Men franska stjärnhästenHorsy Dream med Eric Raffin stod för en våldsam speed och sänkte Europarekordet när han vann på 1.08,0!

” Som ett jetplan kom, kommenteradeÖrjan Kihlström.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Pengar i en folkrörelse, är det förenligt, i synnerhet vid behovet av miljoner. Och, räcker de kommersiella krafterna till i vårt land?
Ledande frågor när Center for Sport and Business på Handelshögskolan hade sin partnerdag.   Framtidsfrågor utmanade de närvarande som skulle försöka ta ställning. Ämnet är gränslöst, åsikterna och svaren likaså.
Det här är helgen då trav gäller för 100 000-tals svenskar. Solvalla invaderas av entusiaster och det uppstår en mycket speciell atmosfär med spel och, tävling och den spänning som det leder till.
Närmare 1,5 miljoner svenskar samlas årligen kring travet, en sport som förknippas med gemenskap och tradition som förts vidare över generationer. Inför årets stora travhelg, Elitloppet, vill ATG dessutom rikta nytt ljus åt travets betydelse i svensk historia. 

Lagom som många sportentusiaster hade fått ordning på valet av kanal och visste hur man tekniskt går tillväga – då lanseras en ny streamingtjänst och vänder upp och ned på allt som människor har lärt sig och vant sig vid. 

Köp – och säljfesten rasar med oförminskad intensitet i hockeyns högsta divisioner. Vad som tidigare dementerats med eftertryck blir den här årstiden till sanningar. Kontrakt rivs, och nya skrivs. 
Att SHL-lag har spelare i karantän, och vägrar  tillträde till omklädningsrum, har mindre betydelse – bara kontraktssumma och längd är tilltalande.