Opinionsbildningen vinner vi inte på läktaren!

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.

Jag träffar ibland idrottsledare i Stockholms som är tveksamma till ett svenskt OS. De oroar sig för att satsningarna på den breda idrotten kommer att få stå tillbaka. På fullt allvar frågar några hur man ska klara av t.ex. hockeymatcherna i vanliga seriespelet under de veckor, om åtta år, då OS pågår.

Thomas Bach, ordförande Internationella olympiska kommittén (IOK) är mycket positiv till ett svenskt OS. Det klargjorde han vid ett besök i Åre.Foto: Anders Wiklund / TT

 

Jag tror att tveksamheten i Stockholms ytterst beror på, att staden under senare år inte har satsat på idrotten.

 På förbundsnivån är det obegripligt tyst. Ishockey och skidor har ju alldeles nyss kommit hem från ett OS och borde väl rimligen ha stor anledning att, vid sidan av resultatpratet, tala om vilket lyft ett OS, och vägen dit, kan bli för deras idrotter.

 För någon tid sedan ironiserade jag i en krönika över de alltmer märkliga OS-planerna med en spridning till Stockholm, Åre, Falun och bob i Lettland (!). Jag föreslog istället samlade spel i Grönköping med all utförsåkning vid Gökmassivet.

Då blev jag uppläxad

Då blev jag uppringd, och faktiskt lite uppläxad, av den gode vännen Per Palmström, tidigare vice ordförande i Fäktförbundet och nu detsamma i Sveriges Olympiska Kommitté. Han berättade att Internationella Olympiska Kommittén nu gör allt för att spelen ska kunna arrangeras utan ekonomiska risker vare sig på kort eller på lång sikt. Det är ett sätt att ta spelen bort från diktaturer och till demokratiska länder med fin idrottstradition som t.ex. Sverige.

När IOK:s ordförande Thomas Bach besökte Åre för någon vecka sedan lovade han oss nästan spelen, om vi bara sökte. Och detta med bob i Lettland var en ny och fin tanke. Därmed skulle också ett land, som inte kommer att söka egna spel, få vara med och förverkliga den olympiska drömmen.

 Jag blev lite skamsen. Även om det kanske inte märks så ofta, försöker jag tänka först och skriva eller prata sedan. Det är inte alltid det lyckas.

 IOK tillför nu 9 miljarder kronor till arrangörerna av ett vinter-OS och sätter också gränser för ”genomförandebudgetens” omfattning. När det gäller investeringar ska befintliga anläggningar användas. Inga ska stå kvar och skräpa utan användning efter ett OS. Det ska vara hållbart och ekonomiskt både på kort och på lång sikt.

Politiker, läs på!

Jag har stor förståelse för att politiker tidigare har varit lite tveksamma. Men nu finns nya fakta, som borde kunna skapa en bred politisk enighet om den svenska olympiska drömmen. Att bjuda igen och ge en extra och viktig impuls till den svenska idrotten.

Men det är märkligt tyst i idrotten vid en tidpunkt, då politikerna i bl.a. Stockholms stadshus står inför avgörande beslut om OS. En tveksam eller negativ politiker kan naturligtvis, med viss rätt, fråga varför vi ska satsa på ett vinter-OS till Sverige, om inte företrädare för den svenska idrotten går i täten för opinionsbildningen.

 Jag har förstått, att RF, Sveriges Paralympiska Kommitté och SOK arbetar vidare enligt en gemensam plan. Den planen, som fick ett starkt stöd, redovisades i februari 2017 vid ett av de sista idrottsmöten jag var med på som ordförande för Fäktförbundet. Samarbetet mellan idrottens centrala organisationer ser också ut att fungera utmärkt.

De har missförstått

Men jag träffar ibland idrottsledare i Stockholms som är tveksamma till ett svenskt OS. De oroar sig för att satsningarna på den breda idrotten kommer att få stå tillbaka. På fullt allvar frågar några hur man ska klara av t.ex. hockeymatcherna i vanliga seriespelet under de veckor, om åtta år, då OS pågår. Jag tror att tveksamheten i Stockholms ytterst beror på, att staden under senare år inte har satsat på idrotten.

På förbundsnivån är det obegripligt tyst. Ishockey och skidor har ju alldeles nyss kommit hem från ett OS och borde väl rimligen ha stor anledning att, vid sidan av resultatpratet, tala om vilket lyft ett OS, och vägen dit, kan bli för deras idrotter.

Kort uttryckt. Alltför många sitter på läktarna istället för att befinna sig på den spelplan, där kampen om opinionen avgörs.

 Egentligen är det ganska enkelt. Det är nästan en naturlag, att ett arrangörsland lyfter sig. Låt oss ta några exempel och börja med England.

Så lyckosamt blev det i England

 Där ökade staten, efter succén i Londons-OS sommaren 2012, de årliga satsningarna inför OS och Paralympics i Rio med 13 procent. Mer än 275 miljoner kr satsades på att få arrangera mer än 70 olika internationella mästerskap inom fyra år, bland dem 36 VM och EM. Inför OS i London fick de brittiska seglarna lika mycket resurser som hela den svenska olympiatruppen tillsammans.

1, 4 miljoner fler britter deltog i idrottsaktiviteter varje vecka, sedan London tilldelades OS år 2005. 11 miljarder (!) svenska kronor har investerats i idrott och hälsa för barn och ungdomar.

Spanien vann 13 guldmedaljer i Barcelona 1992 efter att ha fått nöja sig med fyra under hela OS-historien dittills. Samma mönster finns för andra OS-värdar.

Mer pengar kom fram

Norge lyfte sig som idrottsnation efter beslutet om OS till Lillehammer 1994. Vinterspelen gav stark kraft också till sommaridrotterna. Sponsorerna ökade sina satsningar på förbund, enskilda idrottsutövare men också på forskning och prestationsutveckling. Mer pengar gick till Norges Idrottshögskola och Olympiatoppen.

Den norska olympiska satsningen blev en succé, inte minst i många sommaridrotter. Namn som Hoen (höjdhopp), Moen (sprint) och Hattestad (spjut) dök upp på prispallarna i var och varannan sommartävling under början och mitten av 90-talet. Vebjörn Rodals guldtriumf på 800 meter i Atlanta 1996 var symbolen för Norges guldsatsning.

Så visst finns det anledning för idrotten att nu, utan en dags väntan, försöka övertyga andra. Låt oss börja drömma drömmen tillsammans! Och låt oss kliva ned från läktarna och också göra jobbet med opinionsbildningen tillsammans.​

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Handbollslandslaget har snittlön på 678 000 kr 

Det är skillnad på folk och folk, inte minst ekonomiskt i idrottens värld.

 Svensk handboll, med sikte VM-final i Tele 2 söndagen den 29 januari, spelar i helt annan division än Janne Anderssons fotbollslandslag eller Sam Hallams Tre Kronor.

SVT direktsänder upp mot 60 timmar från SM-veckan i Skövde som pågår mellan 31 januari och 5 februari. Uppe på Billingen, där också längdskidtävlingarna avgörs, kommer SVT att ha en studio med Maria Wallberg som programledare. Alla de stora svenska stjärnorna, med den nyblivna Tour de Ski-vinnaren Frida Karlsson väntas vara på plats för att tävla.

Ukraina övervinner allt. Medan IOK fjäskar med Ryssland och Belarus om OS-deltagande i Paris 2024 kämpar den blågula idrotten i Ukraina för sin existens.

Nu senast bekräftad av att Ukraina skall delta i Bandy-VM i Växjö mars-april i år.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Åka tåg är hållbart och därför lämpligt för sponsring. Därför har SJ förnyat samarbetsavtalen med Svenska Fotbollförbundet, Svenska Handbollförbundet, Svenska Basketförbundet och Svenska Innebandyförbundet. Det betyder att förbunden och anslutna föreningar kan resa mer hållbart. Och så sker också. Klubbar och förbund åker tåg mera visar statistiken

Riksdagen har fattat beslut i fråga om propositionen om en förstärkt spelreglering. 

– Sammantaget väldigt positivt för våra allmännyttiga lotterier, säger Hans Sahlin, vd på Folkspel och ordförande i SVALO (Sveriges Allmännyttiga Lotterier).

Vid årsskiftet 2018-2019 förändrades finansieringen av Sveriges Television (SvT), Sverige radio (SR) och Utbildningsradion (UR).  Sedan 1/1 2019 bokförs TV-licensen  eller public service- avgiften på varje svensk medborgares skattsedel. Beloppet är 1 300 kr/person årligen och är reducerat för personer med låga förvärvsinkomster.

Lagändringen är bakgrund till en skarp mediadebatt om OS, och Jan Scherman, tidigare vd på TV 4 har levererat besk kritik av SvT:s inköp av rättigheter för de olympiska spelen 2026-2032.

1 372 298 263 kronor, 121 miljoner euro i klartext,  - för köp av en fotbollsspelare, Det väcker reaktioner inte bara i fotbollvärlden. Och den berörde, argentinaren Enzo Fernández fyllde 22 år  så sent som för en dryg vecka sedan och får nu pressen att leverera i sin nya klubb, Chelsea.