Bakgrunden till vår utredning är moderaternas kommittémotion 2021/22:3367. Där krävdes att en ny, samlad och långsiktig idrottspolitisk utredning bör tillsättas för att utveckla och utverka idrottspolitiska mål, en struktur och modell för 2020-talet. Moderaternas idé är nu hela regeringens.

Motionens krav

Statsrådet Kristina Axén Olin har skrivit in motionens krav i utredningsdirektiven, men vi har också fått mängder av andra frågor att titta på. En sådan är, vilket gör många idrottsledare glada, stödet till elitidrotten. Direktiven berättar att behoven av skarpa mål för elitidrotten är stora. 

Framgångar för enskilda idrottsutövare har skymt sikten för oss. Under hösten 2020 var rapporten ”Remiss – elitidrott 2030” på remiss hos specialförbunden. 

Där kan vi bl.a. läsa om hur Sveriges ställning i världens elitidrott kraftigt försämras. ”Något är på väg att spricka”, kan man läsa på sidan 12, där rubriken är ”Ett sluttande plan.”

Vi får också en skarp formulering om att vi förväntas, bl.a. genom internationella jämförelser och studier, lämna förslag om hur vi på ett bättre sätt kan kombinera elitidrott och högre studier. Vi har blivit omsprungna av många andra länder, även om andra ord används i direktiven.

Regeringen har också uppmärksammat den oreda, om uttrycket tillåts, som sedan något år tillbaka råder inom Riksidrottsförbundet. 

Det är hittills Riksidrottsförbundets ledning som har fördelat statens stöd till specialförbunden, RF:s medlemmar. Ibland sker det genom beslut i idrottens högsta organ, RF-stämman. Vi brukar säga, att RF är ”i myndighets ställe.”

Nu är den svenska idrotten inne i en process, där dessa beslut ifrågasätts. Svenska Fotbollförbundet är missnöjt med RF-stämmans beslut och har hotat med att lämna RF-familjen. Svenska Fäktförbundet har överklagat beslutet om sitt stöd till förvaltningsrätten bl.a. med hänvisning till att idrottens ledning inte är opartisk på det sätt som beslutsfattare i statliga myndigheter ska vara.

Vår utredning ska se över om det nuvarande systemet, att RF fördelar statsstödet, är något för framtiden. Direktiven noterar för övrigt att flera mindre idrotter har blivit av med stöd från staten/RF, sedan RF har gjort om kriterierna för medlemskap och bl.a. höjt kravet på antalet föreningar. En allt större andel av svensk idrott går miste om statens stöd, när mindre förbund förlorar sitt medlemskap.

Hur ska stödet se ut?

Vår utredning ska också diskutera idrottsrörelsens självständighet på ett principiellt plan.

Kritiken har under senare år handlat om att en allt större andel av statens stöd till idrotten avsätts till bestämda ändamål. 

Det senaste exemplet är moderaternas och socialdemokraternas vallöften till idrotten om ökat stöd för att förbättra förhållandena i utsatta områden. Vår utredning ska, för att uttrycka sig lite drastiskt, också ta ställning till om idrotten inte i första hand borde få syssla med idrott. Parallellen kan dras till andra områden och verksamheter, där civilsamhällets frihet att fastställa målen och vägarna till dem är grunden till framgång.

Till sist vill jag framhålla att vi också är fria att ta initiativ till hur regioner och kommuner på ett ännu bättre sätt ska kunna stödja en svensk idrott. Anläggningar efter behov i kommunerna är naturligtvis den allra viktigaste uppgiften. Vårt arbete blir att lämna förslag om hur stat, regioner och kommuner ska kunna förmås att lägga fast gemensamma ambitioner och gemensamma handlingar för att stärka svensk idrott och svenska folkets behov av en bättre folkhälsa.

Ännu en gång. Välkomna! Och låt oss ännu en gång dra oss till minnes en viktig formulering. Vi ska försöka nå ett brett samförstånd om framtidens utveckling av den svenska idrotten.