Idrotten är landets i särklass största folkrörelse. 890 000 personer i Sverige har ledaruppdrag i någon idrottsförening. 

73 procent av barn och ungdomar i åldern 6 – 12 år är medlemmar i en idrottsförening. I åldern 13 – 25 år är andelen 41 procent. Drygt 160 000 ungdomar i åldern 7 – 25 år deltar varje dag i en bidragsberättigad idrottsaktivitet.

 Coachar, tränar, tvättar, lappar, tröstar, uppmuntrar, knyter skor, plåstrar om

Många av de ideellt arbetande ledarna är också föräldrar som coachar, tränar, tvättar, lappar, lagar, tröstar, uppmuntrar, kör bil, säljer lotter, knyter skor, snyter näsor, kyler ner och plåstrar om. De ger en öppen och varm famn att krypa in i och ett knä att krypa upp i, när det besvikna barnet som bäst behöver stöd och tröst. 

För ett antal år sedan frågade man barn och ungdomar vilken person de hade störst förtroende för. På första plats kom föräldrarna. På andra plats kom idrottsledarna, som ofta är extra stöd, ”extramammor eller extrapappor”. Längre ned på listan kom lärare och alla andra som barn och ungdomar kommer i kontakt med i vardagen.

I laget och föreningen spirar också ungdomarnas drömmar. Någon vill bli gymnastiklärare och tränare. Någon drömmer om att bli en ny Zlatan. Så kan idrottens gemenskap bidra till de vackra drömmarna, hålla planerna på en kriminell bana borta. I idrottens mäts framgången i medaljer och proffskontrakt, inte i rånarbyten och stulna bilar. Så kan elitidrottarna istället för de kriminella bli goda förebilder bland de unga.

I Brommapojkarna, denna fantastiska fotbollsförening i västra Stockholm, är 38 procent av ungdomarna är födda utomlands eller har föräldrar som är födda utomlands. Var i samhället hittar vi en plats, där integrationen fungerar bättre än i idrotten? 

De ideella idrottsledarna lägger ned ett arbete motsvarande 140 miljoner timmar per år i föreningarna. Om ledarna fick betalt motsvarande en fritidsledarlön för den tid de lägger ned på idrotten skulle det innebära ett värde, inkl. sociala avgifter, om drygt 30 miljarder kronor per år. Det motsvarar en kommunal skattehöjning på ca två kronor. Och det kan jämföras med det statliga idrottsanslaget på två miljarder kronor.

Ger tillbaka mer än 15 gånger

Idrottsledare ger tillbaka mer än 15 gånger det statliga anslaget.

Det kommer tillbaka 35 miljarder varje år i skatteintäkter från idrotten. Det är utväxlingen på det totala stödet från stat, landsting och kommuner på ca 7 miljarder kronor. Med sämre förutsättningar för idrotten blir Sverige fattigare och otryggare.

Det är viktigt att det statliga anslaget till idrottens kärnverksamhet ökar. Vi idrottsledare arbetar bäst, när vi får arbeta med att utveckla föreningen och idrotten. Olika projektbidrag för att tillgodose de politiska agendorna är vi lika gärna utan. Vi är idrottsledare, vill inte ha rollen som statliga eller kommunala tjänstemän. 

Kommunernas ansvar är stort. Till Stockholmsregionen flyttar varje år 40 000 personer, två fullsatta SL-bussar om dagen, från de delar i Sverige, där idrottsplatsen bl.a. för de stora lagsporterna är en viktig del i områdets gemenskap. Anläggningsbristen i bl.a. storstadsregionerna hotar den svenska idrottens viktiga framtidsmål om en verksamhet, där allt fler är med allt längre upp i åren. Som partiledare har du stora möjligheter att berätta denna sanning för kommunpolitikerna.

Till sist ett mycket personligt råd. 

Minskar klyftan till beslutsfattare

Det blir allt färre politiker som har erfarenhet från förvärvsarbete och insatser i svenskt folkrörelsearbete. Det blir allt fler som tidigt väljer politiken som yrke. Förtroende för politiker minskar. Politikerföraktet ökar. Det är inte bra för Sverige.

Förslag som gör svensk idrott ännu starkare, kan också minska klyftan mellan väljare och valda. 

Det parti som blir först med en riktigt bra dialog med idrotten om framtiden kommer att vinna stor respekt i landets största folkrörelse. 

Ring mej, om du vill prata mer om idrottens möjligheter att bidra till ett tryggare Sverige.