Vad menas  med ”speciella satsningar”

”Den svenska idrottsrörelsens betydelse för folkhälsa och sammanhållning kan inte överskattas. Regeringen avser ändå att göra flera satsningar under mandatperioden.”

Men, vem som skulle få ansvaret för idrott glömde Ulf Kristersson bort när han presenterade sin regering. Det höll på att bli något som liknade Fredrik Reinfeldts första presentation av sina statsråd 2006. 

"Skämtar du?

Då frågade Svenska Dagbladets reporter om hur den nyutnämnda kulturministern Cecilia Stegö Chilò kände inför att få ansvaret också för idrottsfrågorna. Hennes svar har blivit en klassiker: "Idrottsminister? Jag? Skämtar du?”

Vid pressträffen efteråt i tisdags berättade Ebba Busch, att Jakob Forssmed från KD skulle bli socialminister med ansvar också för folkhälsa och idrott.

Jakob Forssmed har haft en tung position i KD, vice partiledare och ekonomisk-politisk talesman. Idrottsintresset är grundmurat. Hjälptränare i Turebergs friidrottsklubb och cykelentusiast. Han har de bästa förutsättningar att göra något bra.

I en intervju i Svenska Dagbladet den 19 oktober säger han det självklara, som vi idrottsledare ofta har saknat:

"stärka elit - och bredd"

”Det är viktigt att stärka både elit och bredd på olika sätt”. 

Sedan vill han återkomma med flera förslag, precis som det stod i regeringsförklaringen.

Som vanligt pågår nu den klassiska diskussionen om vi ska ha ett statsråd som endast sysslar med idrott, en ”riktig idrottsminister”. Många skulle se det som ett uttryck för ökade ambitioner hos regeringen. Jag tror att det är fel tänkt. Och jag hittar stöd i min erfarenhet från regeringskansliet.

Idrotten finns överallt i departementen. Kommunernas ekonomi i ett departement. Byggfrågor och planlagstiftning i ett annat. Utbildning och möjligheter att kombinera elitidrott och utbildning, inkl. högskolestudier, i ett tredje. Statens stöd till idrotten i hans eget socialdepartement.

Ytterst avgörs framgången för idrotten av Jakob Forssmeds förmåga att få överblick, övertyga statsministern, finansministern och ett antal andra statsråd om idrottens betydelse och om de förändringar som behöver göras i många departement för att göra svensk idrott starkare.

Idrotten i en kris

Flera skäl talar för att vi nu behöver en idrottsminister som lägger sig i mer än vad idrotten av tradition vill att ministern ska göra.

Den svenska idrottsmodellen, fastlagd i början av 1970-talet, betyder bl.a. att statens styrning av idrotten ska ske via Riksidrottsförbundet i ”myndighets ställe.” Idrottens ska själv fatta de avgörande besluten om målen och vägarna till målet. 

Men - svensk idrott befinner sig just nu i en allvarlig kris. 

Aktiviteten i ungdomsåren minskar, långt innan pandemin startade. Våra internationella framgångar är på ”ett sluttande plan”, enligt en färsk RF-rapport.

Inte nog med det, Fotbollförbundet och Ishockeyförbundet befinner sig i krig med ledningen för riksidrotten. RF-stämmornas beslut om stöd till olika SF har överklagats till förvaltningsrätten. Enskilda förbund, de största, har många direktkontakter med regeringskansliet. De små är undanskuffade.

Sammanhållningen hotas

Hela sammanhållningen i svensk idrott hotas. 

Därför behöver vi nu en idrottsminister som inte håller sig på avstånd, utan en som säger som det är: ”Nu får ni skärpa er och hålla ihop. Annars Atar vi nya principer för samarbetet mellan staten och idrotten.” 

Jag hoppas också att den nye idrottsministern snarast tillsätter den statliga utredning om den svenska idrottens framtid som statsministerns parti har skrivit en motion om i riksdagen. Då får politiska företrädare och idrottsrörelsen en chans att hitta framtidens principer för samarbetet.

Jakob Forssmed har goda chanser att lyckas med den just nu sällsynt svåra uppgiften.