idrott

Idrotten tvingas till ett stålbad

Att regeringen inte skulle öka anslagen till idrotten i årets budget var tyvärr väntat. Under många år, med pandemistödet undantaget, har idrottens statliga stöd ökat sparsamt. Inför 2024 budgeteras 2,1 miljarder. Det kommunala stödet ökar generellt inte heller.  Men idrotten finansieras inte bara av offentliga medel. 

En betydande del kommer som väl är,  från mediaintäkter, sponsorintäkter, deltagaravgifter (motionslopp), lotterier och medlemsavgifter. Tyvärr minskar fler av dessa finansieringskällor också.

Den internationella fotbollens förd

Den internationella fotbollens fördelning av mediepengar är krass. Går du långt i turneringar ökar intäkterna, men åker du ut tidigt har du inte samma rätt till att ta del av det tv-bolagen betalar för rättigheterna till mästerskapet. Damernas framgång kompenseras tyvärr inte av de förlorade pengarna från uteblivet deltagande i EM. 

Svårt att nå lönsamhet

Men det är inte bara de internationella TV-pengarna som är i fara. Svenska mediehus idrottsrättigheter, främst fotboll och ishockey, har svårt att nå lönsamhet. Både TV4 och Viaplay ses som krisföretag. 

Martins idrottsintresse vägen till professortitel

Martin Carlsson Wall har utsetts till professor i redovisning vid Handelshögskolan i Stockholm. Mycket tack vare hans intresse för sport, där han har utforskat skärningspunkten mellan redovisning, kreativitet, sport och känslor. Han står också bakom bildandet av Center for Sports and Business.

Martin Carlsson Wall disputerade 2011. Med fokus på utvecklingen av industrirobotar studerade han vilken roll redovisning har i storskaliga innovationsprojekt. Detta följdes sedan av studier inom andra högteknologiska sektorer som telekom och flyg där innovationsprojekt är kostsamma men kan ha en betydande lönsamhet och tillväxtpotential om de blir framgångsrika.

Pionjärinsats

Men hans idrottsintresse tog överhanden och där har han gjort en pionjärinsats och lyckats få in idrott på Handels på Sveavägen i Stockholm.

"Idrotten härlig, men karriären kostar också"

Inte alla idrottsstjärnor tjänar miljoner. De finns också de elitidrottare som har betalat för sina karriärer.

SVT Sport skickade ut en enkät och fick svar av över 150 före detta landslagsaktiva i 19 olika idrotter. Alpinstjärnan Ylva Nowén, handbollsspelaren Andreas Larsson och stavhopparen Hanna-Mia Persdotter. 

.De berättar i “Elitidrottens pris” om övergången till livet efter karriären och hur deras fysiska och psykiska hälsa har påverkats av åren som elitidrottare

Ylva Nowén

Hon vann slalomcupen, tog fyra raka segrar i världscupen och blev OS-fyra 2002. Men under hela karriären kämpade Ylva Nowén med prestationsångest. Efter åren som elitidrottare fortsatte alpinstjärnan att högprestera både i jobbet och privat, vilket till slut ledde till en akut stressdepression.

Andreas Larsson

Partiernas olika syn på idrott

”Det finns viktigare saker än idrott!”

Så sa han, den kände politikern, när jag gnällde över att ingen vare sig frågade om eller svarade något om idrott i valrörelsen. 

Egentligen behövde han inte berätta det för mig, när dödsskjutningarna når europeiska rekordnivåer. Men att inte vara viktigast borde inte vara detsamma som att vara bortglömd.

Tyvärr ser dessa tragedier ut att vara idrottens enda chans att få vara med på ett hörn i valrörelsen. Idag gick jag igenom alla de politiska partiernas valmanifest, d.v.s. den handling som de på hemsidan presenterar som sin ”valplattform.”Resultatet är nedslående

Författarbild: 

Kom ihåg, vi har så skilda förutsättningar

Lagom till jul drabbas idrotten igen. Precis som förra jullovet kommer medel- och överklassens barn fira jul i lantstället eller i fjällstugan där de kan åka slalom.  Ishockeyn skulle ändå ta paus. Hos oss i Järva ser det lite annorlunda ut. De flesta firar inte jul och ungefär en procent har något sommarställe. Ännu färre har en stuga i fjällen. Som tur är kan vi ha skridsko och skidåkningen på Spånga IP igång, och klubbarna får ännu träna.

I Akropols styrelsemöte i måndags diskuterade vi hur vi skulle kunna förbereda oss för ett scenario där vi tvingas ställa in alla träningar inomhus. En intressant skiljelinje uppstod. Vi som ”bara” är styrelseledamöter men inte leder några träningar såg behovet av att träna mer tre mot tre, för att det fungerar bättre att spela i små grupper utomhus.  Det blir mer Corona-korrekt. De som stod med fötterna i verksamheten såg inte det behovet.  De vet att barnen och tränarna vill stanna inne. Det har de förstås rätt i.

Idrotten är en stor dörröppnare

Det är med stolthet jag blickar tillbaka på 2018. Det har gjorts så mycket gott i idrottsrörelsen. Alla ideella krafter som varje dag bidrar till att göra Sverige starkare gör mig varm om hjärtaDet går inte att bara välja ett område för att beskriva allt som sker men just denna gång väljer jag att lyfta det fantastiska arbete som skett runt om i landet kring vårt etableringsarbete. Vi har de senaste åren smått otroliga siffror på hur många kommuner vi funnits i, hur många idrotter och föreningar som det skett aktiviteter i och hur många deltagare vi nått. 

Det är visserligen bara siffror men smått fantastiska siffror. För bakom siffrorna finns människor. Människor som flytt krig och kommit till vårt land nyligen eller människor som har varit i Sverige under en längre tid men befunnit sig i utanförskap har fått ett sammanhang och förhoppningsvis också bättre hälsa. 

Idrotten har de senaste åren haft ett ekonomiskt stöd från staten vilket möjliggjort att vi ännu mer strategiskt och målmedvetet har kunnat arbeta i områden där vi varit svaga. 

Idrotten finns ju där alltid och ändå

De är många, tusentals, de som också oavlönat gör gott i samhället. De som ställer upp på sin fritid, som intresserar sig och finns där, för alla de barn som vill och behöver få röra sig. I idrottsklubbar runt om i landet. Tacket till dem under valrörelsen är noll. Inte en spänn, ingen uppmärksamhet. 

Inte ett enda löfte om att underlätta deras verksamhet med obligatoriska ytor i plan- och bygglagen. De ska, liksom vårdpersonal och sjuksystrar, tydligen trolla med knäna för att ha en verksamhet igång. En verksamhet som är grundläggande för ett sammanhållet Sverige.

Vi ser allt mindre på idrott i tv

Håller OS på att bli något som mest engagerar oss äldre tv-tittare? Kanske är det för tidigt att dra några sådana slutsatser, men enligt de siffror som nu släppts tittade vi svenskar sex timmar mindre på OS i år jämfört med 2014. Och allra minst tittade de yngre tittarna.

OS är ett gigantiskt sportsligt evenemang som också fungerar som marknadsplats för olika idrotter som här får chansen att visa sig inför en mångmiljonpublik. Mängder av unga började åka skidor efter framgångarna som Wassberg, Svahn och Mogren visade upp, och skidskytte blev något mer än för den innersta kretsen i samband med Magdalena Forsbergs framgångar.

Om inte ens OS lockar...

Men om inga unga tittar, tappar OS som marknadsplats. 

Hur kan det bli så vansinnigt?

I Göteborg (var annars) så har nu våra valda företrädare i god demokratisk ordning bestämt hur vi kulturellt skall utsmycka den nya miljardsatsningen på Västlänken. Man har då valt ”trumpetfanfar” att på heltid ha en livstidsanställd person som går omkring och är ett konstverk - till en kostnad av 8 miljoner, skriver Dan Persson.

Göteborgs stads representanter är tydliga med att det är statliga pengar så göteborgarna behöver inte betala någonting. De hade de nog inte gjort även om det varit kommunala pengar då vi andra betalar merparten av de kommunala utgifterna åt göteborgarna.

Förstår inte protesterna

Men nu skall vi alla i Sverige betala för en livstidsanställd person som skall få 21 000 i månadslön för att göra ingenting.

Huliganerna borde vara RF:s ansvar

Många är vi som upprörs och förfäras åter av huliganer som tar sig in på fotbollsplaner och trakasserar spelare och funktionärer. Undra om inte RF bär ett större ansvar.

 

Senast var det i Helsingborg, men scenerna är alldeles för vanliga för att man orkar bry sig var. Bara att. Och som ett brev på posten (före Postnord-tiden) kommer frågan; varför? Och här är kanske delsvaret enkelt; det är sannolikt Riksidrottsförbundets ansvar. Hur paradoxalt det än låter.

Rätt tänkt, men det blir fel

I Sverige är demokrati ett viktigt ledord.Det betyder också att det gäller för idrottsrörelsen. Och demokrati är absolut aldrig fel, men kanske har idrotts-Sveriges motsträvighet till "kommersiella krafter" gjort att man binder ris åt egen rygg.

Idrottens värde allt större

Sverige är en stark idrottsnation i flera avseenden. Men vi måste bättre ta tillvara på idrotten och alla möjligheter, skriver Karin Mattsson Weijber.

 

Mästerskapsframgångar i många olika idrotter, över 3 miljoner personer som är medlemmar i en idrottsförening, framgångsrikt arrangerande av stora mästerskap och en stark hälsomedvetenhet. 

Dessutom betraktas Sverige i internationella värderingsstudier som ett innovativt land, som ligger väl framme för använda digitaliseringens möjligheter.

Idrott 3 procent av BNP

Men kanske kan vi göra mer av de fina förutsättningar vi har.

Vi tycker lika och ändå inte

 

Björn Eriksson, ordförande för RF skriver en krönika här på IA. Det gör mig glad av flera skäl. Först för att IA blivit en av de tyngsta rösterna på området idrottspolitik och idrottsekonomi. 

Här förlorar idrotten många miljoner

Här går åtskilliga miljoner förlorade. Svenskarna tycker inte att det är lika kul att gå på idrott längre. Det spelar ingen roll vilken sport det handlar om. Alla förutom innebandyn tappar åskådare. Och nu hotas fotbollen av ishockeyn.

Den allra största förloraren är fotboll (-1 453) och snart kan ishockeyn (-50) vara förbi som mest publikdragande.

Bara 358 åskådare skiljer

Det skiljer enbart 358 åskådare när snittet hos Allsvenskan och Elitserien redovisas för 2010. 6 518 åskådare mot 6 160 är vad som gäller.

När SVT-sporten gjorde en granskning blev bevisen tydliga. Idrott efter idrott har under det senaste året märkt allt kortare köer till entréerna och nu står det klart att alla sporter, förutom innebandyn, märker av ett minskat intresse.

Så straffas idrotten av nya skatter

Just nu räknar Sveriges idrottsföreningar på hur två statliga utredningsförslag kommer att drabba deras verksamhet. Av de föreningar som gjort uträkningen konstaterar majoriteten att såväl kostnaderna som administrationen ökar om förslagen blir verklighet.

De två statliga utredningar, som presenterats i år, handlar om moms och inkomstskatter. För svensk idrott innebär förslagen i korthet att:

• Idrottsföreningar måste betala inkomstskatt för intäkter från till exempel reklam och sponsring, lotterier, uthyrning, servering och försäljning av varor och tjänster.

Krångligare och dyrare

• Idrottsföreningar måste redovisa 25 procent moms på samma intäkter förutom lotterier. Föreningar som har en momspliktig omsättning på mindre än 250 000 kronor per år behöver inte redovisa moms.

Miljoner till internationella mästerskap

Regeringen lovar miljonstöd när idrotten vill söka internationella arrangemang. Berömmet i Fredrik Reinfeldts regeringsdeklaration om idrottens betydelse har blivit en proposition. Regeringen vill anslå 10 miljoner kronor för att främja internationella evenemang i Sverige.

Bidraget bör finansieras och hämtas via ett förhöjt anslag ”Stöd till idrotten” från och med 2010 och Riksidrottsförbundet ska få uppgiften att hantera pengarna.

Det är i propositionen Statens stöd till idrotten (prop. 2008/09:126) som regeringen bedömer att det är viktigt att främja internationella idrottsevenemang i Sverige, särskilt sådana evenemang som bidrar till att idrottsliga och andra positiva värden uppstår: