Inte ett enda löfte om att underlätta deras verksamhet med obligatoriska ytor i plan- och bygglagen. De ska, liksom vårdpersonal och sjuksystrar, tydligen trolla med knäna för att ha en verksamhet igång. En verksamhet som är grundläggande för ett sammanhållet Sverige.

Hur det ser ut, hur det borde se ut!

Det är lätt att bli politisk i vardagen. Det är mycket man vill ändra på, många saker att ta tag i. Ännu lättare är det i valtider. När man tvingas höra på så många meningslösa ord, men så lite kontakt med verkligheten. Journalisterna har ett gigantiskt ansvar i att berätta hur verkligheten ser ut, och gör det också.

Ge idrotten förutsättningar

Men ska politikerna själva inte ta det ansvaret, som handlar om att utveckla samhället. Som handlar om att se de behov som finns, och faktiskt inte slösa skattepengar på gigantiska vansinnesprojekt som Nya Karolinska, utan satsa på personal på befintliga akuter, och på allt förebyggandena arbete som krävs för att vi ska må bra i Sverige.

Vi måste röra på oss - det kräver förutsättningar

För idag mår vi inte bra. Generellt rör vi oss mindre, vi är mer deprimerade, sover sämre och umgås också mindre med varandra.

Allt det kan idrotten råda bot på.

Och skulle göra det, om man fick rätt förutsättningar.

Det vill säga platser att vara på, ytor i nya bostadsområden, upprustade idrottshallar, möjligheten att kombinera ideellt arbete på orten med lönearbete.

Allt är inte fotboll. Allt är inte ishockey eller ridsport heller. Men de allra flesta barn tycker mycket om att få hoppa, springa efter bollar, leka kull tillsammans.

Där det finns plats.

Tack, Liberalerna!

Solna SAM, som är Solnas olika idrottsklubbars samarbetsorgan, bjöd häromveckan in Solnas politiker till diskussion om idrottens framtid. Det saknas utrymme och hallar i denna växande stad, vars senaste idrottshall byggdes på 80-talet, Solnahallen. Glädjande kom alla politiska partier till diskussionen. Mindre glädjande var att inte ett enda parti kunde lova någonting, eftersom de alla, utom liberalerna, inte tyckte att det var så viktigt.

Tack för den.

Så vad gör vi alla frivilliga krafter som vill hjälpa och stimulera nästa generation till ett liv i rörelse och inte ett liv där man bränner bilar?

Vi kämpar på. Och när vi inte orkar mer, åker vi till akuten, och väntar tio timmar på hjälp, eftersom det inte finns någon som har råd att arbeta för de löner SKL beslutat, och det råder totalt kaos och underbemanning på sjukhusen.

Jippi.