Demokrati
Men, ett beslut som ändå inte ska gälla...
Oräkneliga gånger har jag pratat med medlemmar i idrottsrörelsen om demokrati. Ofta har det varit i samband med årsmöten och kurser bl.a. i mötesteknik.
Jag har berättat hur viktigt det är med öppenhet, formella regler och att både styrelser och medlemmar följer fattade beslut. I våra bästa stunder har vi konstaterat, att idrottsrörelsen ger ett ovärderligt bidrag till landets demokrati. Ibland använder vi också det argumentet, med rätta, för att få ekonomiskt stöd från stat och kommun.
Med stor glädje har jag konstaterat, att antalet s.k. idrottspampar har minskat genom åren. De som tyckte, men sällan vågade säga det, att de såg andra synpunkter än de egna som störande moment i verksamheten.
Demokratin ur spel
Nu dyker de upp igen. Riksidrottsstyrelsens ordförande Björn Eriksson och fotbollens ordförande Karl-Erik Nilsson sätter all demokrati ur spel. Det är så sällsynt, lyckligtvis, att huvudpersonerna borde ringmärkas, ungefär som utrotningshotade fågelarter.
För någon vecka sedan citerade jag följande formulering i RF:s stadgar:
Så skapas ökad demokrati
För säkerhets skull så är nedanstående på intet sätt en kritik av RF, jag får till mig information om att de är lite kinkiga på det området på sjunde våningen. Det är trist för här delar vi till fullo åsikter.
Hur vi stärker demokratin inom idrottsrörelsen är för mig en viktig fråga. I synnerhet när vi fortfarande har en demokratisk idrottsrörelse till skillnad från i partierna där medlemmarna har gått hem så den representativa demokratin i praktiken slutat fungera.
Idrotten med 3,2 miljoner medlemmar är vår största demokratiska rörelse. Svenska kyrkan är i och för sig större men den är i min bok inte demokratisk längre.
Här är demokratiproblemen
Idrottens demokratiska problem kan definieras som följer:
Tempot ökar trycket på demokratin
En tidigare ordförande i ett av de större distrikten skrev en debattartikel om bristen på motioner till Svenska Golfförbundets årsmöte i den kommersiella tidskriften Svensk Golf. Avsaknaden av motioner till SGF:s förbundsmöte sågs som ett svaghetstecken och var grunden till kritik av ledningen i förbundet. Jag delar inte den åsikten.
Det finns anledning att peka på två områden, generella för hela idrottsrörelsen. Dels demokratifrågan och dels hur man skapar bäst verksamhet.
