Idrotten måste lära sig att skifta i takt med människors förändringshastighet. Foto: TT

En tidigare ordförande i ett av de större distrikten skrev en debattartikel om bristen på motioner till Svenska Golfförbundets årsmöte i den kommersiella tidskriften Svensk Golf. Avsaknaden av motioner till SGF:s förbundsmöte sågs som ett svaghetstecken och var grunden till kritik av ledningen i förbundet. Jag delar inte den åsikten.

Det finns anledning att peka på två områden, generella för hela idrottsrörelsen. Dels demokratifrågan och dels hur man skapar bäst verksamhet.

Om vi börjar med demokratifrågorna så har vi en modell för representativ demokrati av samma modell som fack och politik och i stort sett alla andra folkrörelser.

Inte många närvarande

Strukturen bygger på 1634 års grundlag med geografi som bestående del. De distriktsmöten som jag har varit på under de senaste åren, inom golfen såväl som andra idrotter pekar på att ca hälften eller färre av de i distriktet ingående klubbarna är närvarande.  

De årsmöten i föreningar jag bevistat har haft 3-6 procent av medlemmarna närvarande. Idrotten är i demokratiskt engagemang ofantligt mycket bättre än politiken men att påstå att det är bra vore ren lögn.

Med verksamhet inom nästan alla idrotter som i ökad utsträckning finansieras av utövarna (eller deras föräldrar) blir verksamheten mer och mer lik hur en kommersiell aktör agerar även om ett privat bolag har målet att berika ägaren och föreningen har målet att utveckla verksamheten.

Den demokratiska legitimiteten är därför något som det blir allt viktigare för idrotten att ta tag i.

Logiskt med få motioner

Är det då ett misslyckande att det inte finns några motioner till SGFs årsmöte. Mitt svar är nej. Det är logiskt och rationellt. 

Först och främst är strukturen med motioner från en tid när samhället utvecklades långsammare. Som medlem i en golfklubb kunde jag skriva en motion till min golfklubb med ett allmänt ämne i juni, få den beviljad på årsmötet våren därpå och ytterligare ett år senare via distriktets årsmöte få den skickad till ett förbundsmöte (om nu inte de genomförs vartannat år).

Bifall på förbundsmöten innebär att motionen inarbetas i en verksamhetsplan som då till 50 procent börjar gälla nästan två år senare eftersom de är tvååriga. Relativt lite som talar för att min motion skulle vara relevant när den införs. Risken att den istället skulle skada är tvärtom hög.

Vi är tio gånger fler medlemmar i min golfklubb som följer och kommunicerar med klubben via Facebook än som går på årsmöten. Demokratin har funnit andra snabba, direkta former och tyvärr missade RF:s dåvarande ledning att inbegripa sociala media när grundstadgan skrevs 1904.  

Precis som "the red flag law"

En fotbollsklubb i allsvenskan kan ha sexsiffrigt antal som följer deras Facebooksida medan medlemsantalet ligger på 10 000 och årsmötet har 300 närvarande medlemmar. Eller som i Gefle ifjol, 23 medlemmar närvarande.

1805 implementerade England ”the red flag law” dvs att före varje motordrivet fordon skulle det gå en person med en röd flagga för att varna människor. Hade man bevarat den hade tillväxten varit väsentligt lägre. Våra stadgar är på flera områden en sentida modell för ”the red flag law”.

Vi har såvitt jag kan bedöma en bättre fungerande modell för demokratin inom golfen idag än tidigare, dock inte enligt de modeller som gäller enligt de gamla stadgarna. Distrikten, där exempelvis Skånes golfförbund som med sina två Facebooksidor har sex respektive 491 likes, kanske inte riktigt har förståelsen för kraften i sociala media eller kunskap om hur digitaliseringen har förändrat beteendemönster inom upplevelseindustrin.

Ett livslångt idrottande

Det blir utifrån förändringshastigheten i samhället väsentligt vettigare för golfförbundet att agera katalysator till förändring genom verksamhetsseminarier, styrelseseminarier, Facebookgrupper och liknande än att tro att motioner som tröskar sig genom systemet är en fungerande modell.

Idrottsfrågorna är högt upp på priolistan såvitt jag kan se. Golfen är en utövaridrottmed 99 procent breddfokus där utövarna dessutom finansierar sitt golfspel. 

Det är en av få idrotter som lever upp till RF:s mål om livslångt idrottande. Då är projekt som 50/50 ett idrottsprojekt där målet är fler kvinnor som idrottar. Golfens samhällsnytta innehåller till stor del de fördelar för folkhälsan som lågintensiv konditionsträning skapar i samverkan med sundare kost. I min värld ett renodlat idrottsprojekt.

För 20 år sedan åkte jag Europa runt och höll föredrag för Exportrådet. Det var overheadbilder i plast och rubriken var ”Cutting out the middle men” på temat att Internet skulle leda till att mellanleden inte längre tillförde värde. 60 procenet av föredraget handlade om att förklara vad Internet var, i synnerhet i Sydeuropa.  

Om det blir sex regioner

Nu driver regeringen med blandad framgång frågan om en regionalisering från 20 län till sex regioner. De som är emot uppe i Norrland pekar på det extrema avståndet mellan Kiruna och Sundsvall men såvitt jag förstår försenar det inte ett videomöte via Skype och ett e-mail kommer fram några millisekunder senare. 

Skillnaden för 120 år sedan när det kunde ta dagar att transportera sig och brev tog minst ett dygn är enorm och den kommer med än snabbare utveckling av digitaliseringen att fortsätta att öka. Enda nackdelen med den här processen är att den är lite väl mycket uppifrån och ned vilket skapar förändringsmotstånd, men teknikutvecklingen gör att geografi inte längre är viktigt. 

Går samhället mot regioner måste idrotten följa efter.

Vår demokrati idag innebär att 95 procent av golfarna valt att stå utanför och att hälften av klubbarna står utanför distriktsmötena. Konsekvensen blir att legitimiteten för de som uppoffrar sig och blir ombud på förbundets årsmöte, försiktigt uttryckt kan ifrågasättas. 

När det sedan blir samverkan mellan distrikt i slutna rum på förbundsmötet så vet vi garanterat att ingenting är förankrat hos de 2,5 procent av medlemmarna som ombuden egentligen företräder.

Men visst bör man träffas

En Facebook-dialog inbegriper med automatik fler. Ett verksamhetsseminarium blir en konkret händelse för att utveckla verksamheten. Konsekvensen blir att förbundsmötet blir formalia där det viktiga sker på rådslaget utöver val av styrelsen. Lite förändringar så kan man ha årsmöten vartannat år och hantera ansvarsfrågan via ett telefon- eller videomöten de andra. 

Sen bör man inte underskatta värdet av att samlas för samråd och äta en bättre middag varje år, dvs möten av seminariekaraktär med stort socialt innehåll.

Poängen är att utvecklingen har förändrat samhället så mycket att vår demokrati utvecklar vi bäst på andra sätt än de som lades fast i stadgarna för över ett sekel sedan.

Att införa e-röstning så att fler kan medverka i besluten på ett årsmöte, att införa fri förslagsrätt där alla förslag som får X tusen supporters skall behandlas av förbundsstyrelse är två bra steg framåt. Det finns många fler nya metoder som utvecklar demokratin. 

Tillsammans med ökade aktiviteter för förbund och klubbar på sociala media är det här bättre vägar att utveckla demokratin och stärka folkrörelsen än att sträva efter motioner till förbundsmötet.