Hur vi stärker demokratin inom idrottsrörelsen är för mig en viktig fråga. I synnerhet när vi fortfarande har en demokratisk idrottsrörelse till skillnad från i partierna där medlemmarna har gått hem så den representativa demokratin i praktiken slutat fungera. 

Idrotten med 3,2 miljoner medlemmar är vår största demokratiska rörelse. Svenska kyrkan är i och för sig större men den är i min bok inte demokratisk längre.

Här är demokratiproblemen

Idrottens demokratiska problem kan definieras som följer:

• Färre och färre (3-5 procent) går på årsmöten eller skriver motioner till årsmöten.

• Vi har ett rekryteringsproblem till föreningsstyrelser där de som väljs sitter kortare och kortare tid och blir äldre.

• Vi har färre föreningar som bryr sig om distriktens och förbundens aktiviteter.

• Vi har ett ökande antal förbund som inte engagerar sig i RF eller engagerar sig mindre. Både bland de största och bland de minsta.

Frågan varför förbättrad demokrati måste vara högt prioriterad för idrottsrörelsen är enkel att besvara.

En väl fungerande demokrati är förutsättningen för att man skall fatta rätt beslut.

Legitimiteten för den idrottsrörelsen bygger dels på att man är ideell och dels på att man är en demokratisk folkrörelse. 

Att lära fler medborgare hur demokrati fungerar är en mycket viktig del av den samhällsnytta som idrotten skapar. 

Vill man peka på en orsak som påverkar utvecklingen så är min bedömning att vår förändrade syn på tid de senaste decennierna. Digitaliseringen är en katalysator. Vi värderar tid, både arbetstid och fritid högre idag. Tid är en ändlig resurs medan pengar går att skapa mer av. 

Att vara aktiv som förtroendevald skall antingen vara attraktivare än alternativ sysselsättning eller inte inskränka på individens möjligheter att resa, umgås, konsumera kultur, träna. 

Med 10 timmar arbete inklusive pendling, 1,5 timmar egen träning inkl transporter, dusch och ombyte, handla, sköta trädgård, ta hand om husdjur, äta middag, hinna läsa/lyssna/titta på nyheter är tiden som blir över begränsad. 

Vi väljer bort aktiviteter som inte ger tillräcklig hög upplevelse per satsad fritidstimme och tiden värderas högre än de pengar vi lägger på samma upplevelse. Här har vi vad jag tror är den största orsaken.

Frågan är vad vi kan göra för att förbättra läget? Jag har självfallet inga lösningar bara några tankar som är som följer

Inför e-röstning. Om Mohammed inte kommer till berget får berget komma till Mohammed. Enkelt och billigt. OK utifrån stadgar. Man kan på RF nivå ta fram ett metodpaket för hur de får användas. RF kan köpa in en licens för hela idrotten för långt under en miljon. Kan initialt vara rådgivande för att få fler medlemmars syn på frågor. Går att kombinera med att medlemsförslag som får stöd av exempelvis 5 procent skall behandlas av styrelse som ersättning till de motioner som inte längre skrivs.

Agera modernt

Höj statusen på medlemskapet. Det skall vara något fint. Ingenting vi tvingas vara. Vill barnbarnet spela fotboll behöver han vid sju års ålder inte vara medlem, bara registrerad spelare i föreningen. Vill jag spela golf likaså. Det fina medlemsbegreppet reserveras för de som utan egen nytta vill lägga tid och resurser på att lämna efter sig en finare förening till nästa generation. Så resonerade min far, hans generation är borta nu, men de kan inte haft fel.

Förenkla aktivt föreningsarbete. Engagemanget finns för korta tidsbestämda uppdrag, inte för decennielånga åtagande. 

Digitalisera. Styrelsemöten kan ske via Skype och telefon även om flera ledamöter är ute och reser. Vi kan inte låsa människors tid. Primärt måste kassörens arbete förenklas. Kontantfritt, webb-baserade bokföringssystem med automatisk avstämning av konton, Swish, I-Zettle.

Professionalisera. Trenden är tydlig. Vi har fler och fler anställda inom idrotten. De skall kunna avlasta styrelsen. 3-4 timmar i veckan kan vara acceptabelt för många men +12 timmar per vecka leder till avhopp.

Kommersialisera. Syftet är fler som utövar och fler timmar utövande per individ. Då är organisationsformen sekundär. Titta på Padel som i tillväxt varit mest framgångsrik med att skapa vuxna träningstimmar de senaste åren. Privatfinansierade hallar, baserade på den enkla modellen att man på samma yta som en Tennisbana får ut tre padelplaner som var och en har samma införtjäningsförmåga som en tennisbana.

Skillnad på villkor och kostnader

Då Padel med fördel spelas som dubbel och man då är fyra som delar på kostnaden blir den också billigare. Padel är kul, träning med social samvaro, mindre riskabelt än tennis, squash, badminton som för +40 har risker runt hälsenor och knän. Bra idrott som liksom golf, orientering, motorsport med flera inte kräver kommunala investeringar i hallar och som attraherar vuxna. Att få in privat kapital när det kommunala sviker är en inte oväsentlig väg framåt.

För att avsluta så är demokratin en förutsättning för den ideella idrottsrörelsens existens. Tappar man den demokratiska legitimiteten så tappar man sitt existensberättigande. Då måste fokus i större utsträckning vara på att återskapa det demokratiska engagemanget.

Att sen svensk idrott ligger ljusår före våra partier när det gäller demokrati är en ringa tröst.