Det skriver idrottsforskaren Mats Trondman, professor vid Linnéuniversitet i ett av de bästa inlägg jag läst på idrottsområdet. Läs den här.

Min tes har länge varit att även den ideella idrotten konkurrerar om människors fritid, det gäller också barn och ungdomar. Då måste fokus vara på idrottens egenvärde för att klara konkurrensen om människors fritid. 

Mervärden med idrott

Är det kul nog, är det kvalitativt nog inklusive resor till och ifrån att åka på gymnastikträningen, fotbollsträningen, hockeyträningen, ridskolan så kommer man att åka.

Mervärden i form av allt jag nämner ovan uppstår när många barn och ungdomar idrottar länge. De uppstår inte om verksamheten har fokus på mervärdena utan bara när fokus är på egenvärde.

Att få uppleva glädjen av att vinna, göra mål eller på annat sätt prestera bättre, att få uppleva glädjen av att tillhöra ett lag eller en förening, stoltheten av att man presterat bättre och nått ett mål är grunden för de mervärden idrotten levererar.

Att lägga fokus på att leverera mervärden leder till motsatsen. Den påvisade tesen är att om du fokuserar på att leverera framgång så får man mångfald, fokuserar man på mångfald så får man enfald.

Idrotten är bäst i vårt land på samhällsnytta per krona. Bäst på integration, bäst på en massa områden.

Den positionen bygger på att man är attraktiv med fokus på idrottens egenvärde. Projekt där man som uppdragstagare jobbar med integration, värdegrund, HBTQ frågor är viktiga för att idrotten kan leverera resultat. Men resultaten kan bara levereras om idrotten först har uppnått sina egenvärden.

Prestationen som räknas

Vi får alltså aldrig låta mervärdena vara fokus för då kommer vi att misslyckas. I en mördande konkurrens om barn, ungdomar och vuxnas fritid måste fokus ligga på att utveckla idrottens egenvärden och därigenom idrottens förmåga att förbli attraktiv.

Vi får heller inte låta idrottens mervärden påverka möjligheten att optimera egenvärdet.

Vi måste också komma ihåg att i idrottens egenvärde ryms begreppet prestation. Längre, högre snabbare såväl som gjorda mål i lagsporter är omistliga mål för idrotten. Tävlandet är inte osolidariskt med de som inte vinner, inte heller elitistiskt. Tävlandet är en förutsättning för idrottens egenvärde.

Att förlora är både en del av idrottens egenvärde såväl som ett mervärde. Idrottar man så kommer man att komma långt ner i resultatlistan i skidor eller friidrott liksom man kommer att förlora fotbollsmatcher. Det är idrottens egenvärde. Att lära sig hantera förluster är samtidigt en av de viktigaste kunskaperna vi behöver inför ett vuxenliv. Men fokus måste ligga på att prestera bättre. Det är bara Hammarbys supporters som kan träna upp förmågan att hantera förluster. 

I en tid när diskussionerna verkar handla mer och mer om idrottens mervärden får vi inte spola ut barnet med badvattnet. Låt oss fokusera på idrottens egenvärde så kommer mervärdena som ett brev på posten på 60 talet.