Dvs det blir mindre pengar över till det ideella förbundet att satsa på att få fler flickor och pojkar som spelar fotboll och blir duktiga i fotboll. 

Förbundets netto från mästerskap går ograverat till att utveckla den ideella fotbollen, primärt barn och ungdomar. Det är de pengarna som landslagsspelarna nu vill ha.

Deras värde är det som räknas

All kommersiell idrott är totalt jämställd. Idrottaren får ca 60 procent av det värde de skapar. För 99,3 procent av våra över 3 miljoner idrottare så får vi betala då vi inte skapar något värde. 

Nu vill fotbollstjejerna som undertecknat artikeln att Sarah Sjöström skall bli av med de pengar hon skapar som ges till undermåliga manliga simmare. Det är nämligen vad de skriver.

Precis som inom all underhållningsindustri är det så artisten/spelaren får en andel av det värde som skapas och det är enda sättet det kan fungera.

Vad vi betraktare betalar

Pengarna kommer till 100 procent från oss idrottskonsumenter. Det är vad vi betalar till tv-bolag, medier, köper tröjor för, köper utrustning för och köper biljetter för som tillsammans med sponsorers försäljning av sina produkter till oss konsumenter betalar för idrottarna. Vill man som elitidrottare i den kommersiella idrotten tjäna mer måste man vara med och bidra till att fler konsumenter betalar och betalar mer.

Ideell idrott är ännu inte helt jämställd. Flickorna får inte lika bra träningstider, inte samma tillgång till anläggningar, inte samma kvalitet på tränare som killarna. Här skall Fotbollförbundet och övriga förbund lägga alla resurser på att bli bättre och bli jämställda.

Damfotbollen är inne i en positiv spiral och här bör klubbarna lägga mer pengar på att öka attraktionskraften genom professionell organisation för att öka omsättning snarare än att betala spelarna mer. Då kan man över tid när klubbarna har en soliditet och en ökad omsättning också betala spelarna mer. Idag är klubbarna för fattiga och ofta med mycket dålig ekonomisk stabilitet.

Att öka spelarlönerna är direkt relaterat till att öka kundmassan och få dem att betala mer. Med 500 betalande åskådare på matcherna i damallsvenskan och mindre än halva biljettkostnaden mot ca 10.000 för herrarna så uppstår det av naturliga skäl löneskillnader.

Hockeyspelarna i SHL tjänar mer än killarna i Allsvenskan av det enkla skälet att ishockeyn har fler intäktsdagar (26 hemmamatcher + slutspel och kval mot 15 hemmamatcher).

Marknadens villkor styr

Vill man ha betalt för att idrotta, något som vi andra betalar för, så måste man förstå att man agerar på marknadens villkor. Det är inte SvFF som gör fel. Det är vi medborgare som väljer att inte lägga pengar på i det här fallet damfotbollen. Samma gäller för övrigt för +60 andra idrotter som tjänar mindre än damfotbollen.

I den mördande konkurrensen om människors fritid krävs det en hög professionalitet för att attrahera kunderna. Börja där så kan damfotbollen utvecklas och se till att SvFF kan behålla överskotten från mästerskap för att utveckla fotbollen så att tjejerna får lika bra förutsättningar som killarna. Det är där vi skall satsa på jämställdheten.

Den kommersiella idrotten får inte bli marxistisk om den skall kunna utvecklas.