Om jag sammanfattar det jag läst om svensk idrott på temat jämställdhet under de senaste 20 åren så är problemet att en majoritet av ledamöter i föreningsstyrelser, distriktsstyrelser, förbundsstyrelser, ledare, kommittéledamöter, ledare och så vidare är etniska, heterosexuella, manliga svenskar som är +50 år.

Om jag sammanfattar allt jag läst de senaste tio åren är det här det största problemet som finns inom svensk idrott.

Konsten att nå  förbättring

Gubbarna (män i min egen ålder som lägger +500 timmar per år på ideellt arbete) är numera helt fel. Inte beroende på deras insats, kunskap, värdegrund och arbete utan på grund av deras ålder, kön, etnicitet och sexualitet.

Jag har klarat mig från den här kritiken genom att lämna det ideella arbetet i en idrottsförening.

Jag har skådat ljuset. För ett halvår sedan gick hållbarhetschefen på Max hamburgare ut med målet att de 2022 skall ha halva sin försäljning från vegetariska produkter. Jag har vuxit upp med Max, älskat deras produkter och träffat grundaren flera gånger. Jag har beundrat företaget i nästan femtio år och känner folk i styrelsen. Jag gick snabbt in på alla bolag och laddade ner boksluten. Googlade på mängden vegetarianer som andel av befolkningen och insåg att enda sättet jag kunde hjälpa deras mål var att sluta besöka dem och sluta köpa deras produkter. 

Om tillräckligt många av deras trogna kunder slutar besöka dem och köpa deras burgare så når de sina mål. Trogna kunder bör självfallet göra sitt bästa för att hjälpa dem att nå sina mål.

Strategin var genial

Eftersom jag aldrig belönats med Riksbankens pris till Nobels minne, det som i normala fall kallas för ekonomipriset, så kunde jag inte förstå varför Max nya strategi var genial. Det jag konstaterade genom att studera Riksbankens agerande under Ingves period var att de måste haft samma strategiska rådgivare.

Det vore mig dock främmande att låta mina egna intellektuella brister vara ett hinder för utveckling. Har alla kloka människor på ett Riksidrottsmöte bestämt att kvotering från 2021 leder till förbättringar så skall inte jag säga emot.

Konsekvensen av ovanstående, i ett läge där vi behöver förbättringar och utveckling är en enkel uppmaning.

Alla ni heterosexuella män av svensk härkomst som fyllt 50 år skall omgående avgå och sluta som ideella ledare. Det är så trist att ni anses utveckla svensk idrott bäst om ni slutar engagera er. Vi når inte målen för jämställdhet och mångfald om ni inte avsäger er era positioner nu.

Gör det nu!

600 000 ledare i Svensk idrott där ca 70 procent eller +420 000 numera ses som ett hinder på grund av identitetspolitik är självfallet ett gigantiskt problem. Eller?

Om det omvända sker

Kan det vara identitetspolitiken som är problemet? Kan tjejer träna killar på samma sätt som killar tränar tjejer. När jag frågar hustrun om hennes analys av Riksbankens nya räntebeslut så är det inte hennes genitalier jag är ute efter. Det är hennes kunskap som är skälet till min fråga och vetskapen om att det är värt att lyssna på det hon säger. När jag frågar 27-årig dotter om ett beslut i EU domstolens konsekvenser handlar det inte om hennes ålder, kön, sexualitet utan bara det enkla fallet att hon kan mer än mig.

Är inte postmodernism, identitetspolitik, intersektionalitet, postkoloniala strukturer med flera flumbegrepp problemet istället för lösningen?

En av mina medkrönikörer på IA är Willy Berggren. Han är för mig en förebild av den perfekta idrottsledaren. Han har engagerat sig i en evighet. Jag vet från andra att han är en god person (vi har aldrig träffats) och en fantastisk ledare. Hans ideella timmar måste överstiga en halvtid per år och vi börjar prata 50 år. Han är den inom svensk idrott som jag sätter främst av alla. Hur skall Willy nu acceptera att allt han gjort är fel för att han är fel utifrån en identitetspolitik? 

Han har inte valt föräldrar, hudfärg, sexualitet eller etnicitet. Han är bara en fantastisk idrottsledare utifrån ett intresse.

Behandla alla lika ändå...

Tänk om vi skulle använda den fantastiska värdegrunden inom svensk idrott istället och behandla alla lika oavsett kön, ålder, etnicitet, religion och sexuell läggning.

Tänk om vi skulle ha fokus på att utveckla svensk idrott istället för fokus på kön, ålder, sexualitet, etnicitet.

Tänk om vi skulle komma så långt att vi utgår från en värdegrund om människans lika värde.

Vi kanske till och med kunde börja fundera på hur vi gör ideellt engagemang attraktivt i dagens samhälle.

Kan inte det vara en tanke?