Fakta är som följer: förbundet har ett avtal med damligan identiskt med det förbundet har med SHL. Damligan ägs av klubbarna som spelar i högsta serien och klubbarna har att hedra ligans avtal med förbundet. Avtalet innebär följande:

• Ligan får alla kommersiella rättigheter, dvs förbundet avhänder sig intäkter som exempelvis hade kunnat användas till att ersätta spelarna men skall användas till att utveckla hockeyn som helhet.

• Klubbarna tar på sig att ge spelare tillåtelse för landslagsspel och ersätta dem för arbetet.

Klubbarnas ansvar

Krav på ersättning skall alltså ställas till klubbarna

När det gäller hockeyn är det så att förbundet (som är aktör för landskamper, landslagsläger, ungdomslag etc) inte är arbetsgivare till någon. Förbundet behandlar alla lika. Ingen får ersättning utöver prestationsbaserad bonus. Något som damkronorna i år inte förtjänat. Damhockeyligan krävde att få samma avtal som SHL har, något som förbundet självfallet ställde upp på eftersom man vill agera jämställt.

Om damspelarna varit upprörda över sina löner, något som blir relevant om lönekostnaderna ligger under 55 procent av de intäkter klubben har från verksamheten så skall de genom sitt fackförbund Unionen vidta stridsåtgärder gentemot klubbarna. Så fungerar en arbetsmarknad och kommersiell idrott har en arbetsmarknad.

Problemet att damhockeyn än så länge inte genererar intäkter stora nog för att spelarna skall ha löner som räcker för ett bra liv. Här är också jämställdheten total, samma gäller för herrbandy, herrbasket med flera sporter som har för låg omsättning, dvs inte skapat attraktion nog, för att kunna konkurrera inom upplevelseindustrin.

Då är idrotten olönsam

Samma gäller för ca 65 av 71 idrotter inom RF. Har man inte föräldrar, sponsorer eller andra så är idrotten olönsam. I de 65 idrotterna är det totalt jämställt, ingen får en krona. Man idrottar för att det är roligt. Det finns skäl till varför idrott i första hand drivs av ideella föreningar och varför 99,7% av alla som idrottar betalar för att göra så.

Det är trist när duktiga tjejer i hockeyn inser att de inte har råd med att spela i landslaget, men det är samma för tjejer och killar i de flesta idrotter. Det är ingen rättighet att kunna leva på sin idrott. Är man tillräckligt duktig och valt rätt sport har man rätt till ca 60% av de värden man skapar. Så krasst fungerar upplevelseindustrin.

Ett ideellt förbund tjänar inga pengar, pengar som hockeyförbundet får in skall gå ograverat till att utveckla ishockeyn. Damkronorna är ingen vinstaffär för förbundet och när man gett ligan alla kommersiella rättigheter har man också tackat nej till sponsorinkomster. Nu står man också med kostnader för ett läger som inte har några spelare. Finska förbundet har sålt biljetter till matcher som nu inte kommer att spelas.

Alla är förlorare. Vem eller vilka som uppviglat spelarna till den här aktionen har jag ingen aning om, men den/de har ljugit för sina kamrater i truppen.

Bristande kommunikation

Enda sakliga kritiken mot förbundet i den här soppan är i så fall bristande kommunikation. Samma kritik skall självfallet också riktas mot Damligan och klubbarna. Hade tjejerna vetat om hur avtalet såg ut hade man inte agerat.

Tjejerna har också brutit mot förbundets tävlingsbestämmelser genom att första tacka ja till landskamper och sedan inte dyka upp. Något som skapat hårda straff för de relativt få män som genom åren lyckats med samma sak. Hur förbundets juridiska kommitté skall hantera en hel landslagstrupp blir en senare fråga. Misstänker att då de flesta blivit missledda blir straffen milda.

Det här handlar alltså på intet sätt om bristande jämställdhet från förbundets sida utan om bristande kunskap och felaktig verklighetsuppfattning från spelarnas och det s.k. spelarfackets (som inte är en fackförening) sida.

Idrotten är ideell, man betalar för att idrotta. Det är ideella föreningar som ordnar tränare som utan ersättning tränar barnen, föreningen ordnar isytor, utrustning, ger barnen en värdegrund och bättre förutsättningar att klara skolan. Ingen har rätt att kräva ersättning för att idrotta. Det skall man få när man genererar värde, som delmängd av värdet. I alla företag där de anställda haft mer i löner än vad företaget omsätter så har det slutat med konkurs. Samma gäller den kommersiella idrotten.