Idag är kravet att man måste ha ett positivt eget kapital. Paragraf 2 i elitlicensbestämmelserna lyder i första stycket: 

”Föreningarna får inte ha negativt eget kapital i årsredovisningen per den 31 december. Förening med negativt eget kapital den 31 december ska senast den 31 mars nästföljande år till Licensnämnden ge en handlingsplan som beskriver hur föreningen under innevarande kalenderår ska eliminera det negativa egna kapitalet.”

Ingen ekonomisk doping

Dvs 364 dagar per år får man som förening ha ett negativt eget kapital och skulle man råka ha det även på nyårsafton så har man tre månader på sig att skriva en plan på temat ökad publik och nya sponsorer för att sedan till nästa nyår ha löst problemet utan att någonting händer.

Skälet till att vi skall ha ekonomiska krav på elitklubbarna är enkla att förklara:

• Vi skall inte ha ekonomisk doping. Klubbar som köper spelare för pengar de inte har och därigenom når sportsliga framgångar är lika mycket doping som skidåkare med bloddoping. Det hör inte hemma inom sporten med fusk.

• En elitförening med hög omsättning har ett ansvar mot spelare, personal, leverantörer, kommunen, skattemyndigheter och många andra. Har man slut pengar så drabbar det andra. Klubbar skall inte få delta i elitidrott om de inte gör rätt för sig.

• De tar någon annans plats. Dvs en annan förening som inte fuskat blir lidande när någon fuskat sig kvar i en serie eller som det numera ofta handlar om, tagit för stora ekonomiska risker för att ta sig upp, väl medveten om att de ökade intäkterna i en högre serie löser problemen.

Krav om 10 miljoner i eget kapital

Inom elithockeyn är kravet för SHL numera 10 miljoner i eget kapital. Med en snittomsättning i SHL på 140 miljoner är det sju procent. Jag anser även det är för lågt för att nå målet att klubbarna är solventa nog att klara en nedflyttning och att ekonomisk doping inte föreligger.

Orsaken till att de här situationerna uppstår är enkel att förklara. Ett privatägt bolag har som mål att berika sina ägare. En elitförening inom kommersiell idrott har som mål att nå sportsliga framgångar. För bolagen är målet att öka det egna kapitalet i balansräkningen medan föreningen vill vinna SM-guld. 

Att då värva en ny spelare i förhoppning om att klättra i tabellen så man når Europaspel eller så man undviker nedflyttning blir frestande även om man egentligen inte har råd.

Mitt förslag till regelverk

Det regelverk som jag skulle vilja se är uppbyggt som följer. Sen är siffrorna exempel, det är principen som är viktig.

• Eget kapital på minst 15 procentprocent av omsättningen senaste verksamhetsåret. Spelare värderas till inpris och 10 årig avskrivning per år, inte förhoppningar om marknadspris. 

• Positivt årligt kassaflöde motsvarande 5 procent av omsättning.

• Inga försenade betalningar av löner eller skatter under verksamhetsåret. 

• Årlig vinst på minst 7 procent av eget kapital.

Ovan kan låta som onödiga och hårda krav då målet med verksamheten är sportsliga och inte ekonomiska men jag ser dem som nödvändiga.

Ett av den kommersiella idrottens stora problem är att klubbarna är för fattiga medan idrottarna blir rikare. För ett gäng år sedan jämförde jag fem år i SHL och tittade på dels omsättning och dels ökningen av spelarkostnader. Den trista slutsatsen då var att för varje krona i omsättningsökning så fick spelarna 1:05, dvs klubbarna blev fattigare.

Det är så illa att den kommersiella idrotten i vårt land är den enda renodlat marxistiska verksamhet vi har. Arbetarna i form av spelarna tar hela mervärdet. Nu när vi med Venezuela som senaste men inte sista exempel den hårda vägen lärt oss hur skadlig socialismen är så borde vi avskaffa Marxismen även inom den kommersiella idrotten.

Skall vi kunna utveckla svensk fotboll, hockey och annan kommersiell elitidrott så måste vi få rika klubbar. Kostnaderna för verksamheten ökar, konkurrensen om människors fritid ökar, myndighetskraven ökar, säkerhetskostnaderna har exploderat. Behovet av en kommersiell organisation växer. Akademier och ungdomsverksamhet behöver både medel och långsiktighet. Hårda krav på soliditet ger oss rikare klubbar och är bra för svensk fotboll.

God ekonomi, inklusive förmågan att investera i framtid, i klubbarna är helt enkelt förutsättningen för att en liga skall kunna utvecklas. Allsvenskan skulle må väsentligt bättre och omsätta en halv miljard till om man tog sig till platsen 15 på rankingen i Europa. Det kostar pengar och tar tid att ta sig dit och därför måste vi få upp soliditeten i klubbarna. SHL i sin tur måste långsiktigt klara sin position som en av världens tre bästa ligor. 

Den ekonomiska dopingen bör också jämställas med medicinsk doping som brott mot idrottens viktigaste principer om sportslighet och straffas därefter. Här finns inget regelverk idag så vitt jag känner till.  

Ett annat område som behöver styras upp är pengarnas flöden vid spelarförsäljningar. Mer eller mindre kriminella agenter, tyvärr med stor risk för koppling till matchfixare i kombo med alldeles för fiffiga lösningar rent skattetekniskt är ett hot mot fotbollen.

Mitt förslag är att alla spelarköp och spelarförsäljning som görs av svensk klubb som är medlem i SvFF så skall alla flöden slussas genom en kontostruktur hos SvFF. Vi måste få bort avarterna här. Utbetalning till agent skall kunna styrkas genom avtal som bekräftats av spelaren. 

Men, det är en hygienfråga. Det stora viktiga uppdraget för att svensk fotboll skall kunna utvecklas är att vi får rikare klubbar. Då räcker inte en krona i positivt eget kapital. 

Vi kan inte gå in i 2020 talet med Åshöjdens regelverk.