Det här upprör mig ordentligt:

Jag förstår inte hur min vän Björn tänker när han uttalar sig så här.

Svensk idrott kan bara fungera om man anser att elit och bredd hör ihop. Svensk idrott har alltid byggt på att elit och bredd är Ying och Yan, dvs totalt beroende av varandra.

Totalt beroende av varandra.

Vi har den största samhällskrisen sen andra världskriget och RF:s ordförande anser att det då är läge att splittra idrotten i två grupper.

Breddidrotten, den ideella delen som rör barn och ungdomar berörs inte så länge skolorna är öppna och de ideella ledarna finns kvar. 

Elitidrotten, både arenaidrotterna och den kommersiella bredden med tävlingar som Göteborgsvarvet, Vätternrundan och alla andra riskerar mycket stora ekonomiska förluster och RFs ordförande säger sig prioritera de som inte drabbas. De kommersiella gymmens roll för folkhälsan kan inte underskattas och en utslagning av dem skadar idrotten såväl som samhället. 

Som jag tidigare skrivit så är det ca en halv miljard som den kommersiella elit och breddidrotten riskerar. Från SHL:s slutspel på 60 miljoner till Göteborgsvarvet med ungefär lika mycket. 

Läskiga balansräkningar

Här pratar vi också om ca 200 miljoner i uteblivna skatteintäkter, eller värre än så inbetalda skatteintäkter där intäkten kostnaden var tänkt att skapa inte kommer uppstå för klubben.

Eftersom elitklubbarna har sportsliga mål så är deras balansräkningar inte de bästa med några undantag. Icke att förglömma är att alla kommersiella elitklubbar också är bland de största när det gäller den ideella verksamheten.

Svensk idrott är en liten ankdamm, Björn Eriksson är person som jag också ser som vän och en person jag respekterar. Sen har vi olika åsikter ibland och just nu tycker jag Björn agerar totalt felaktigt. Det som vi nu riskerar är inte svensk idrott utan svensk kommersiell idrott. De befinner sig i en symbios där vi inte kan separera dem utan att skada båda. Går noterade AIK Fotboll AB i konkurs så skadas den ideella föreningen AIK på ett irreparabelt sätt. 

Coronakrisen är sen några dagar i första hand en ekonomisk kris, trots att det är en omfattande medicinsk kris. Öppna skolor ger inga skäl att stänga träningar även om cuper och tävlingar fryser inne. Här är problemet att styrelserna i svenska föreningar till stor del är riskgrupp på grund av sin ålder medan de ideella ledarna på lagnivå inte är riskgrupp.

Men om Björn Eriksson går upp till idrottsministern och har den ideella idrotten som inte skadas som fokus och struntar i elitidrotten så agerar han på ett sätt som allvarligt skadar svensk idrott.

Pengamässigt så har vi en halv miljard på spelbordet om krisen är över första maj. Ca 250 miljoner till per månad efter det. 

Idrottsministern utan makt

Staten har det som ekonomer kallar ”skin in the game”, dvs varje omsättningskrona inom den kommersiella idrotten är minst 40 procent i intäkter för samhället. 

Nu är Idrottsministern utan makt i regeringen. Det här är ingen fråga där hon kan göra något. Rent krasst var idrotten torsk i samma ögonblick som idrotten flyttades från folkhälsa till kultur. Amanda blev genom först januariavtalet och nu Corona den mest maktlösa idrottsminister vi haft i modern tid.

Björn borde ha ordnat möte med Närings och Finansminister. Samordnat sig med den besöksnäring som idrotten är en del av.

Om inte idrottens främsta makthavare i det här läget ber staten betala för de intäkter de tagit ifrån idrotten så har man medvetet valt att inte företräda en delmängd av sina medlemmar. Min bedömning är att det krävs statliga bidrag på ca 40 procent av uteblivna matchdagsintäkter för att förhindra ett stort antal konkurser. De bör ges med kravet på att spelarna gått med på lönesänkningar på 20-30 procent.

Den kommersiella elitidrotten är ideella föreningar och kan inte fungera utan breddidrotten. Det omvända gäller också och det vet RFs ordförande mer än någon annan. Den kommersiella idrotten förser den ideella med ett antal hundratals miljoner varje år.

Det som nu behövs är att RF sammanställer de totala förlusterna för Idrotten, både kommersiell och ideell samt konsekvenserna av uteblivet stöd. Ordna sedan möten med Finans och Näringsdepartement. Samhället har inte långsiktigt råd med att stora delar av vår idrottsrörelse slås ut. 

När statens beslut tar idrottens pengar så måste idrotten säga ifrån. Då agerar RFs ordförande på ett sätt som direkt skadar en stor del av idrotten.

Helt i onödan.

Det är korkat och det skadar idrotten. Det hade jag inte förväntat mig. Björn brukar vara klok.