engagemang

Det är nu vi prövas och visar omtanke

Vem blir du i dessa tider?  Vad händer med oss människor när livet utmanar? Oavsett om det handlar om samhällskriser, naturkatastrofer eller mänskliga förluster?

När samhället och välfärden är utsatt för påfrestning under lång tid, riskerar många mänskliga behov att ställas åt sidan och människor att lämnas ensamma med sin oro. 

Är du grannen som hjälper de äldre i trapphuset att handla mat? Är du den som styr upp en digital afterwork med kollegorna eller den som tar en promenad ute i naturreservatet i närheten. Vi är alla olika och det är inte självklart att vi reagerar som vi själva trott.   

Vi vet vad som väntar oss i samhället efter att pandemin är över, när det handlar om ensamhet, ohälsa och existentiellt utrymme. Här finns ett stort behov, där föreningslivet kan komma in. 

Så skapas ökad demokrati

För säkerhets skull så är nedanstående på intet sätt en kritik av RF, jag får till mig information om att de är lite kinkiga på det området på sjunde våningen. Det är trist för här delar vi till fullo åsikter.

Hur vi stärker demokratin inom idrottsrörelsen är för mig en viktig fråga. I synnerhet när vi fortfarande har en demokratisk idrottsrörelse till skillnad från i partierna där medlemmarna har gått hem så den representativa demokratin i praktiken slutat fungera. 

Idrotten med 3,2 miljoner medlemmar är vår största demokratiska rörelse. Svenska kyrkan är i och för sig större men den är i min bok inte demokratisk längre.

Här är demokratiproblemen

Idrottens demokratiska problem kan definieras som följer:

Årsmöten anses inte som angelägna längre

Verksamhetsårets högtidsdag skall firas. Det är dags för årsmöte. 

Utanför lokalen är det en lång slingrande kö av mötesdeltagare som vill in. Vaktmästare och styrelseledamöter letar efter fler stolar, Någon inser att lokalen inte räcker till utan det måste ske en förflyttning till en större lokal. Någon ser också att antalet bullar också är för få. 

 

Nej, så är inte situationen ute i Idrotts-Sverige. Årsmötenas tid är ute… förlåt vitsen. 

Årsmöten kan vi lika gärna vara utan, tycks vara en allmän uppfattning.

Behöver inte gå rekordsnabbt

Eller, har vi rentav de möten som vi förtjänar?

Inte ens mästarna lockar deltagare

”Årsmötet genomfördes på rekordtid”, hör vi någon säga med stolthet.

Som om det skulle vara målet med dessa möten…

Idrottsrörelsen väljer att förlora

Organisationen En Svensk Klassiker låter opinionsinstitutet Novus varje år göra en undersökning om hur barn och ungdomar idrottar (10-18 år). Det är ett mycket trist dokument för svensk idrottsrörelse. Slutsatsen är att RF och deras 71 specialförbund har förlorat kampen för den här målgruppen.

Idrottens Affärer har rapporterat om rapporten i en tidigare artikel. Läs den här.

Då är idrotten en förlorare

VD:n bor inte på orten, har inga barn i varken skola eller dagis, möter aldrig folk på stan, känner ingen delaktighet. Dvs, en vd utan engagemang. Då är idrotten en förlorare.

 

Senaste exemplet kommer från Degerfors där fotbollslaget alltid har haft ett starkt stöd av bruket som numera är ståljätten Outokumpu. Företaget fick ta över traditionen att vara huvudsponsor. 

En tid låg beloppet på miljonnivån. Därtill jobbade många spelare och ledare på bruket med mycket stor frihet och möjlighet att avvika till Stora Valla för träning. Och just planen sköttes av underhållspersonal från bruket.