Nej, så är inte situationen ute i Idrotts-Sverige. Årsmötenas tid är ute… förlåt vitsen. 

Årsmöten kan vi lika gärna vara utan, tycks vara en allmän uppfattning.

Behöver inte gå rekordsnabbt

Eller, har vi rentav de möten som vi förtjänar?

Inte ens mästarna lockar deltagare

”Årsmötet genomfördes på rekordtid”, hör vi någon säga med stolthet.

Som om det skulle vara målet med dessa möten…

Då ägnas inte en tanke åt innehållet och syftet med årsmötet och att det är ett utmärkt tillfälle till dialog och ökat engagemang till föreningen och sporten har förspillts

”Det var ingen som frågade eller ifrågasatte något, årsmötet gick bra”, är en annan självbelåten 

kommentar som vi mer än en gång hört från de som har makten.

Inte heller hos mästarna

Inte ens Växjö Lakers, hockeymästarna, en av de mest nytänkande och framgångsrika föreningarna i vårt avlånga land, hade fler än cirka ett 20-tal deltagare på sitt årsmöte. Då är styrelseledamöter, valberedning och några anställda inräknade. 

I verksamhetsberättelsen för säsongen 2014/15 framgår det att föreningen hade 624 registrerade medlemmar. Andelen årsmötesdeltagare var därmed tre procent.  

Anders Öman, grundaren och byggaren av elitklubben reagerar och twittrar ”att det är synd att inte fler av VLH:s medlemmar möter upp på årsmötet”. Det behövs en debatt och nya inspel, varför inte ta chansen och ställa just din fråga till styrelsen”. 

Underbar kommentar. Egentligen mycket självklar. Men tyvärr unik.

Tillfälle att diskutera

Tillbaka till årsmötenas exceptionellt låga närvarotal och brist på engagerande upplägg.

Jag är allvarligt oroad, säger Owe Svensson, Åby, som under senaste decenniet ingående följt och ibland också suttit mötesordförande för bortåt ett 50-tal årsmöten på lokal, distrikt - och riksnivå. Tystnaden från mötesdeltagarna är återkommande överallt.

Men frågan är allvarligare än så. 

Stolarna lyser tomma och idrottens demokrati är borta.

När Smålandsidrotten hade årsmöte var inte 50 procent av de inbjudna närvarande.

Då Svenska Bandyförbundet inbjöd till årsmöte i Stockholm var alla distrikt/regioner närvarande. Föreningsrepresentationen var dock inte i närheten av 50 procent.

Det är lätt att skylla på att eldsjälarnas tid är förbi, egoismen har tagit över och större utbud och alternativ fascinerar mera. 

Bry sig om medlemmarna

Men skall idrotten fortsätta att locka måste styrelserummen och årsmötena öppna upp och göra ett verkligt välkomnande! 

Inte bara på låtsas som nu sker.

Säkert är nya, unga idrotter duktigare på detta än de etablerade. 

När vi är i omklädningsrummen och arbetar nära de aktiva är det idrottsliga ledarskapet närgånget och äkta. Annars blir det inga ”nya pers”, medaljer eller poäng.

Så blir årsmötena inne igen

Det handlar i första hand om att ändra förhållningssättet.

Vill idrotten verkligen ha kritiska, konstruktiva och debattvilliga inlägg?

Och en idrott som verkligen är demokratisk?

Om svaret är ett JA utan förbehåll på den frågan kommer respektive förbund och förening att kreera lika många nya årsmöteskoncept som idrotten varit på att hitta nya inkomstkällor.

Börja med att bjuda in åsiktsrika tränare och aktiva.

Eller de som slutat och som nu är helt fria att tycka öppet.

Administrationen bör ta ansvar

Uteblivna proffsiga analyser på kort (dagligen) och lång sikt och därtill hörande nya avstamp slår obönhörligen på motivation och resultatförbättring.

Varför ligger då inte sektions- och styrelserummens ledare lika långt fram som tränarna? Säkert för att mätmetoderna är inte lika exakta och vanliga i styrelserummet som måttbandet, klockan eller matchresultatet är på tävlingsarenan.

Låt omklädningsrummets öppna analyser, målorientering och teamarbete även spilla över på styrelserummen.

Det är hög tid att ledarna utan träningsoverall slutar att vara tondöva! Ett verkligt inbjudande till att komma med åsikter, förslag i förhållande till det skenbara, vinner då mycket snabb terräng.

Då är årsmötenas tid inne igen.