Västerås SK, Sandvikens AIK och Hammarby IF, alla har ekonomiska problem. Toppklubbar som borde ha lättast att locka publik och sponsorer!

Som stor bandyvän kan man inte annat än beklaga och erkänna att problemen är utbredda. Det råder inget tvivel om att spelarlönerna är för höga, och det är största skälet till underskotten. 

Ett systemfel

Ersättningar till spelare och ledare står för över 30 procent av kostnaderna.  

Många klubbar har kommit snett. Precis som i andra lagidrotter sker först spelarinköpen, därefter inleds arbetet med inkomster. Det går inte att göra tvärtom, tycker man på ansvarigt håll, - för då finns inga spelare kvar… På det viset har klubbarna hetsat varandra,

Men det råder inget tvivel om att  sportchefen och sportgruppen har för stor makt i förhållande till ekonomiska grundfakta.

I många år stod landslagsspelaren och artisten Pelle Fosshaug ensam för publicitet runt sporten. Nu delar fler på ansvaret, men ideliga krisrubriker gynnar ju inte bandyn vars konkurrenskraft har naggats i kanten sedan årtionden.

Kämpar mot klimat och andra sporter

Men att belysa bandyns förmåga att hävda sig innebär så mycket mer. Som att sportens största fiende sedan årtionde är klimatet. Antingen har det varit för kallt eller varmt om det nu inte rådde dimma.  Tillgången på spelbar is har begränsats. Och inte minst lockelsen på publiken.

Åskådaren, ja. Där finns den erfarne som älskar bandyn med dess fart och bolltrix. Den nya betraktaren har svårt att läsa spelet och letar efter bollen.

Ett egentligen motsägelsefullt konstaterande är att utövarna älskar sporten mer än åskådarna. Det finns åtskilliga exempel på spelare som klart har deklarerat att det är vansinnigt kul att spela bandy, till och med roligare än andra lagidrotter…. 

I ett tidsperspektiv kan man också konstatera att idrotter som ishockey och innebandy gjort stora intrång och minskat bandyns förmåga.

Små orternas sport

Men det hjälps inte, bandyn har en stark ställning, om än i mindre orter, som Kungälv, Kareby-Surte och Lidköping, liksom Åby, Vetlanda, Nässjö och Gamleby. Det finns så många bandyfrälsta människor som är beredda att jobba som ledare. I ett hundratal orter i landet är bandy stort, om än inte som penningmaskiner.  Där tog hockeyn ett stadigt grepp på 60-talet och har förstärkt det succesivt.

Ibland framförs att små orter inte har något existensberättigande. Till dess att motsatsen bevisas.

Häromkvällen hade Leksands IF 7500 åskådare i en match i andra divisionen. Bollnäs GoIF hade över 6 000 på annandagen, de åskådarna stod ute i två timmar till skillnad från hockeypubliken som både satt ochhade det varmt inomhus.  

Och att storleken inte har så stor betydelse visar också sommarens fotboll-VM där den svenska truppen innehöll spelare från orter som Velen, Hössna, Kvarnby, Påarp (Granens moderförening), Arlöv, Lagan, Ränneslöv, Sandåkern och Azalea.  

Om man granskar det senaste världsmästarlaget i ishockey hittar vi spelare med bakgrund i Furudal, Tingsryd, Jonstorp, Kramfors, Lau, Limhamn, Smögen. Arvika, Kusmark och Ånge (Emil Pettersson).

I bandyns kommande VM-lag kommer spelarna från Otterbäcken, Sjötorp, Vargön, Söderfors och Rättvik. Inga orter med trafikstockningar precis. Gäller heller inte Skutskär, Bollnäs eller Köping men de fostrar landslagsspelare ändå.

Just nu är det kris på många håll men faktiskt - larmsignalerna har skapat det positiva att sportens frälsta visar en förmåga till förändringsvilja och beslutskraft att mobilisera.

Inte minst avseende produkten, spelet.

Måste ske radikala förändringar

I många bandyled börjar folk att hellre prata om serieupplägg och matchtider, tifo och ljudslingor och kioskförsäljning än om själva spelet.

På senaste elittränarkonferensen rådde enighet om att spela med 7 spelare i stället för dagens 11 om det är oavgjort vid full tid, då spelar man ett antal minuter om en poäng! 

Skidåkarna har numera rekordkorta sträckor i alla omöjliga former med eller utan gevär, eller runt slott. Tennis, bordtennis och fotbollen har förändrat sina regler i många centrala moment och beräkningsgrunder. Varför skulle då inte bandyn kunna skifta?

 Notera också att totala antalet spelare de fem senaste säsongerna har gått från 10 933 utövare säsongen 2013/14 till 20101 spelare säsongen 2017/18. 

Titta också på publiksnittet i elitserien, 1 269 besökare gällde säsongen 2017/18, att jämföra med 1 297 personer i nuläget. Men så har SvT och Tv4 ökat exponeringen med 50 procent.

Elitföreningarnas totala omsättning har de tre senaste säsongerna varit nästan identiskt, med en toppdatering förra säsongen. 

Sponsorintäkterna har inte förändrats, utan ligger på cirka 40 procent. Men, det måste poängteras, den volymen måste höjas liksom publikinkomsterna och kioskförsäljningen

Bandyklubbarna måste göra sin hemläxa!

Och vad som ska framhållas lite extra:

•         skridskokul ökar, och just bandyn dominerar.
• ·       flickbandyn blir större.
• ·       fler lag registreras i P-18, division II och för ungdomslag i Stockholm, Göteborg.