Håkan Ericson är inte bara ”Åbys grabb” längre. Nu är han etablerad helt och hållet på egen hand.

Tufft beprövad

En tränare med erfarenhet av ett tiotal klubbar och skiftande arbetsmiljöer, från FK Kick till IFK Norrköping, som har blivit degraderad som tränare, gått in i väggen, klarat att hålla ihop familjen, universitetsutbildare, varit ansvarig för förbundets ledarutveckling, fått ett anseende som fotbollens ledande teoretiker i Sverige.

Det är inte ett CV som är likt pappa ”Åby” Ericson vars karriär var fylld av spelar-och ledarsuccéer, bla sju SM-guld innan han blev förbundskapten för A-landslaget. Erfarenhet och eftertanke var hans signum. När landslaget blev VM-femma i Tyskland 1974,var Georg Ericson också  55 år. Lita på att han blickar ned från sin himmel och håller på hur det går för grabben i kväll.

Precis som sina spelare har Håkan Ericsons ledarskap inte alltid varit framåt och uppåt. I de här EM-matcherna ska han behärska konsten att förstå och hjälpa ynglingarna med perspektiv. Som sin assistent har Håkan valt okände Andreas Pettersson, en tränare som också beskrivs som en eldsjäl.

Det kallas ledarskap

Det valet kanske säger lika mycket om Håkan som om Andreas. Att assisterande så tydligt har chefens öra märks tydligt under matcherna. Oavsett matchsituationen, anstränger sig både för att lyssna och förstå den andre. Så är det inte i lika stor utsträckning i herr- eller damlandslaget.

Det är ledarskap.

I början av sin förbundskaptenskarriär, hade Håkan Ericson stöttning av ingen mindre än Tommy ”Ända in i kaklet” Söderberg. Precis som en viss Lasse Lagerbäck hade. Eller var det tvärt om, att Lagerbäck lotsade Söderberg. Bra blev det i alla fall.

Tur att vi har det här laget

A-landslaget vet vi inte riktigt var vi har, damlandslaget har svikit både sig själva och förväntningarna, men vi har det osvenska, fräcka U21-landslaget, tack och lov

Det här gänget med en beundransvärd tilltro till sin egen förmåga och en osvensk gåpåarattityd ska kunna besegra Portugal.

Insatsen mot Italien var övertygande. Trots reducerat manskap (utan en mittförsvarare dessutom, det är som ett bärande bjälklag i ett hus försvinner) och samtidigt ett baklängesmål hade kunnat sänka laget.  Med allt som följer, huvudskakningar och kroppsspråk som med mycket stor tydlighet visar besvikelse över vad lagkompisen gör.

Kan de ta motgång, så...

Ofta hörs det i debatten att unga spelare lämnar Sverige för tidigt. Agenternas pengagirighet förs över på spelaren och kanske än mer tar spelarens föräldrar det till sig. Ibland blir det inte heller annat än reservlaget för den här killen. Eller försäljning till ett nytt lag. Motgångar och besvikelser avlöser varandra

Men kanske finns det också något positiv i här motgångarna.

Absolut, vill jag påstå. Ungdomarna härdas, lär sig att komma igen och just att tåla besvikelse. Det är en hård skola, med hög riskprocent – men också möjligheter av högsta mått.  

Guidetti - och Hiljemark

Det är inte undra på att Oscar Hiljemark är vald till lagkapten. Han är verkligen en ledare och har den där utstrålningen som vissa bara får av naturen. Han ser inga skäl att styra och ställa med gester och skrik, han leder händelserna på planen och är en utjämnande faktor när en sådan som John  Guidetti  behöver ha sitt speciella utrymme.

Guidettis och andras kaxighet skall balanseras inom lagkollektivets skrivna och oskrivna lagar. Han vet inte annat än att han skulle bli fotbollsproffs, det har pappa också alltid sagt. Oscar Hiljemark tillhörde inte de bästa ens i pojklagen hemma i Gislaved IS.

Oscar Hiljemark  var lagkapten för U21-landslaget redan som 18-åring och flyttade till PSV efter Elfsborgs SM-triumf 2012. Holland blev han på kort tid också mittfältsgeneral och lagkapten. Denne kloke och bestämde Gislavedsyngling, 23 år den 28 juni, har en karisma, spelsätt och kroppskonstitution som påminner om en annan framgångsrik mittfältare och landslagskapten , Jonas Thern. Även han med rötterna i entreprenörsrikena runt Värnamo och Gnosjö.