AIK:s bandysatsning, där sju nya spelare presenterades samtidigt, varav fyra landslagsmän, har inget motstycke i svensk bandy! Det finns heller inget liknande i svensk idrott.

 Anders Bernmar, fd Andersson,”Rövarn” kallad, i Västra Frölunda IF och IFK Göteborg, under 60-, 70-och 80-talet eller Percy Nilsson i Malmö IF, numera Redhawks, från år 1984 och framåt hamnar till och med på skuggsidan.

Bandyns IF Boltic som under senare 70-talet gick från ett okänt division II-lag till att bli Sveriges bästa på fyra säsonger och världens bästa klubblag på fem säsonger, nämns som AIK:s föregångare. Klubben vann sju SM i rad 1979 - 1985.

Bandyns störste

Men det finns ingen liknelse. I Boltic blev dom landslagsmän. AIK värvar färdiga spelare, säger en av bandysportens största profiler, Bernt ”Bempa” Ericsson, som kom 1975 till Karlstadslaget samtidigt som jag själv. 

- Vi kom den gången direkt från landslaget och  ”Bempa” hade då blivit vald till Årets Man i svensk bandy vid inte mindre än fem tillfällen.

Har var lika populär i forna Sovjet som en annan stor isprofil, Sven Tumba. Båda lika utmärkande i sin skridskoåkning och klubbföring   på Dynamostadion i Moskva eller Medeobanan i Alma Ata, som de var utåtriktade och snacksaliga vid sidan om. Kontrasterande till de lite buttra ryssarna. Det avvikande fångade många.

”Bempa” kan sin bandyhistoria. När Sverige för första gången blev världsmästare 1981 i det tolfte försöket var det med sex spelare och spelsystem från IF Boltic.

- Jag hade 1 000 kr i månaden hos Boltic. Under tio års tid hade olika klubbar försökt att värva mig från Falun. Boltic hade under ett halvår utan min kännedom smart bearbetat min dåvarande hustru Marianne, som kom från Säffle.

Det finns två frågor som surrar kring både Boltics och AIK:s storsatsning.

Var kom och kommer pengarna ifrån? Och hur gick det och hur skall det gå att få ihop laget?

- Första gången IF Boltic hade spelarersättning låg årsbudgeten på 80 000 kronor, säger dåvarande ordföranden Lars ”Snöret” Berg, 82, som var mannen som drog igång satsningen och som inte kommenterat detta tidigare.

Det finns troligen spelarersättningar hos AIK som ligger på denna volym i månaden. 

- I början låg spelarersättningen på 600 kronor i tio månader, säger ”Snöret”   på klingande värmländska. 

Det beloppet  motsvarar med dagens pengavärde cirka 3 000 kronor.

På den tiden fanns ingen reklam på spelardräkten. Det första avtalet var med husvagnstillverkaren Cabby i Kristinehamn. Vi lämnar den exakta fördelningen mellan lotterier, kommunala bidrag, aktivitetsstöd, publik och bingo.

- Jag uppskattar att hjälmavtalet med Cabby låg på bortåt 20 000 kronor, minns Lars ”Snöret” Berg.

För några säsonger sedan hade en bandyspelare i månadssnittlön, brutto 13 000 kronor enligt tillförlitlig källa. 

Mercan hjälpte inte

De två andra spelarna som kom nya till Boltic när resan började 1975 var bollvirtuosen Per Togner och snabbåkaren Kjell-Göran ”Fille” Boström.

, Nässjösonen Per Togner, då fjolårsjunioren, säger idag:

- Jag fick 500 kronor i månaden och fri bostad, en etta på 16 kvadrat. Boltic hade en linje med vad de gjorde, tog till sig talanger och utvecklade dom.

Kuriosa till den övergången: 

- IFK Vänersborg bearbetade mig hårt via deras före detta spelare Sten-Åke Walltin, då lagledare och sportchef på en lokaltidning. När han märkte att övergången höll på att glida honom ur händerna sa han:

”Du får min Merca också, den står där”

En annan forward, ”Fille” Boström kom från division 2 laget IFK Åmål.

- Kan inte se någon liknelse mellan AIK och Boltic. När vi startade 1975 fanns det bara Bempa och du som hade landslagsmeriter. Vi andra tränade och utvecklades till landslagsspelare. Min årsersättning var 7 500 kronor.

Brutto eller netto?

-Den var 7 500 kronor, var ett svar som inte medgav ytterligare frågor!

.

Under färden till Boltics mästarsvit på 7 (S J U) raka SM-triumfer under åren 1979 - 1985 tillkom landslagsspelare som Björn-Olle Forsberg, Bengt ”Pinnen” Ramström, Stefan Karlsson, Ola Johansson och flera därtill.

Fick ekonomiproblem

Med tiden fick Boltic stora ekonomiska bekymmer och har först nu varit skuldfria ett antal verksamhetsår. 

Inte unikt att mästarlag också är lönedrivande. Kvalitet kostar.

När jag bläddrar i min loggbok över ämnen som vi lyfte under Boltics premiärår återkommer:

Vara lika träningsmotiverade som matchmotiverade!

Lös konflikter internt, negativt kvirrande tar kraft!

Inga hårda ord - däremot mycket hets och tråkningar!

Positiva, generösa ”lägga armen om mentalitet”!

Behåll er personlighet!

Värna om ungdomsarbetet

Tillåt mig att avslutningsvis som tränare få nämna de nio spelare som var med från den vingliga starten 1975 till den första SM-triumfen 1979:

Kjell-Göran ”Fille” Boström, L, Lars Clarin, Bengt Carlsson, L, Bernt ”Bempa” Ericsson, Gunnar Föhr, bröderna Göran ”Gröten” och Peter Olsson, L, Pelle Togner, L Mats Carlsson, L, Lars Ångström, L, och Björn Tömmernes, L.

Mats Carlsson (Filipstad) och Lars Ångström (Lesjöfors) tillkom efter första säsongen.

Spelare markerade med L blev landslagsspelare.

När AIK:s tränarteam, Andreas Bergwall, Anders Östling och Magnus Muhrén, som alla har formidabla spelarmeriter - fått fram fem eller sju A-landslagsspelare skall jag göra vågen för dem varje elitserieomgång.

Kan de sen också åstadkomma en träningsrevolution, precis som Boltic gjorde den gången, då…

Kan kompetensen också föras över på GT-76:s unikt breda och fina ungdomsverksamhet, en klubb som också har bandyhallen i Gubbängen som sin hemmaarena, uppnås den ungdomsprofil som saknas idag.