Självfallet behöver de inte ta ställning partipolitiskt. Men de borde ge sin syn i sakfrågor. 

Stod det i ingressen och därmed slut på citatet.

Idrottens dåliga marknadsförare

 I den texten är det utmanande och äger sin riktighet (?) att sätta in idrottsrörelsen istället för näringslivet.

Eller är idrottsrörelsen helt enkelt för dåliga marknadsförare?

Märkligt i så fall, eftersom att ”låta tala om sig” är allmänt sett en av idrottens bästa gren.

Dock när det kommer till större idrottsfrågor, typ statsanslag duckas det. Har idrotten någon gång satt ner foten med ett ”hit men inte längre”? 

Alltså, gjort en samlande aktion typ det som näringslivet gjorde mot löntagarfonder vid den första 4 oktoberdemonstrationer år 1983, som samlade runt 100 000 människor i Stockholm.

Norge har exempelvis fem gånger större anslag till idrotten pr capita än Sverige.

Var håller de hus?

Var är ni?

Har ni sett om fotbollens ordförande Karl-Erik Nilsson agerat i valrörelsen?

Som gammalt kommunalråd borde han veta hur slipstenen skall dras.

Eller har ishockeyns Anders Larsson exponerats? Han borde ta lärdom från en av sina föregångare, den mästerlige mediaryttaren Rickard Fagerlund.

Det är de stora förbunden som måste anslå tonen och därmed bli ansvarstagande för hela idrotten.

SOKs nye ordförande Mats Årjes är på god väg att under valparaplyet bomma exponeringen helt.

Fråga styrelsekollegan Anders Larsson hur ishockeyn förnyade sig med långsiktighet som motto.

Sänd ut 800 SISU-konsulenter

Om nu RFs pratglade, orädde och trevlige Björn Eriksson är upptagen med att ”under lampans sken räkna kontanter”,(kontantmissionär som han är), vore det lämpligt att omgående sända ut de 6-800 idrottskonsulenterna,(fd SISU-konsulenter) i närheten av valstugorna. Höll på att skriva verkligheten.

Om nu idrottsrörelsen helt har bommat att skjuta med rätt ammunition eller mot fel måltavla i denna valrörelse så går det att ställa frågan: Hur har medierna ställt in siktet?

Det finns mycket att spegla bortom segrare och förlorare, talanger och skador eller övergångspengar och doping. Idrottsutrymmet i medierna är stort, det finns mycket spelyta.

idrotten och skolan väsentligt

Politikersiktet?

Vore fantastiskt om någon av alla de kloka politiker som breder ut sig överallt och orerar i förändringsförslag om vårt samhälle också berörde rörelsebehovet i skolan i syfte att höja inlärningen. Sambandet är oomtvistat. 

Att sänka sjukvårdskostnaderna genom ökad friskvård är också en stor del av idrottens roll i samhället. Kallas för kostnadseffektivitet.

 Arbeta långsiktigt med kontinuitet har idrotten lärt sig.

En politisk valperiod på fyra år utgör tidsmässigt inom idrotten bara en del av startsträckan. Inskolning kallas det om det handlar om elitidrotten.

Politikerna gör vad som helst

Alla politiker verkar i dessa dagar ställa upp kritiklöst i vilket sammanhang som helst för att synas. Ibland föreslås också nästan vilka lösningar som helst. Hörde någon som hade föreslagit att vi skulle använda elcyklar när vi åker och handlar. Och det var ingen miljöpartist.

Men den fysiska, mentala prepareringen finns inte med på agendan.

Träffade några ledande politiker utanför järnvägsstationen i Alvesta häromdan. Testade deras ”mentala balans” med att fråga om det händelsevis fanns ett samband med att det snart var val som gjorde att de just nu var ute och träffade vanligt folk. 

Efterhörde mig också om de många politikerförslag som nu dyker upp också finns i samma takt under hela mandatperioden? Jo, så var det allt men det är först nu som media skriver om det, var svaret. Kommunalrådet var mest intresserad av om jag bodde i kommunen… 

Öka inlärningsförmågan!

Jag hoppas innerligt att när skolan nu i valspurten debatteras så dyker det också upp värdet av att eleverna är fysiskt och psykiskt förberedda för skoldagen. 

Helt enkelt orkar ”vara på bettet”.  

Det mest välkända avseende att göra något med den fysiska prepareringen är det så kallade Bunkeflo-projektet hos fyra grundskolor i nordvästra Malmö. En livsstil för bättre hälsa och bättre skola med fysisk aktivitet i skolan varje dag. 

När inte beslut förmås att tas från myndighetshåll växer det upp enskilda initiativ. Projektet har fått många efterföljare, i tillämpliga delar, ute i landet. Flera har kanske till och med lite samband med Bunkeflo. Men strunt i att vissa vill göra på ”sitt sätt”. 

Det viktigaste är att eleverna, ungdomarna rör på sig. Pulsträning och inlärning har blivet ett begrepp. 

Nästan.

Med bättre koordinationsförmåga och kroppen i trim ökar inlärningsförmågan. Det innebär bättre skola.

Kan det också vara så lustbringande att det blir något livslångt över det är effekterna gigantiska.

Idrotten får inte göra som näringslivet och fega ur med ett WO!

Ur startblocken!

Här har då inte berörts idrottens roll att få in ungdomar i en familj (idrotts) där man regelbundet tränas i att ha ”ordning och reda på grejerna”, systematik och regelbundenhet och förståelse för sig själv och andra människor. Då har vi inte kommenterat värdet i utmaningen, spänningen i att testa den egna, lagets (glöm inte kraften i ett stafettlag!) kapacitet.

Ge idrotten större resurser! Då har ni samhällsutvecklare gjort mycket mer nytta än att åka ut med era för stunden hopsnickrade recept när bilar bränns, skottlossningar eskalerar och skolor sätts i brand.

Enligt brottsförebyggande rådet (BRÅ) sparas 25 miljoner över en tioårsperiod för varje ungdom som räddas från gängkriminalitet.

Det är nu ni politiker måste förstå och agera

Idrottsrörelsen verkar nämligen ligga kvar i startblocken.

Det skyndar!

Curt Einarsson