En efter en försvinner de. Klubbarna ser en utveckling i ett tränarbyte och med en ny ansvarig person på den posten, då löser det sig det mesta...

Nio med Janne Andersson 

Faktum är att det handlar om nio av 16 klubbar. Fast Janne Andersson rekryterades av förbundet till att bli förbundskapten.

Men det är tillräckligt många som har fått packa resväskan.

Under förra veckan fick två allsvenska tränare besked att de inte uppfyller vad Malmö FF eller Hammarby önskar.

Varken Allan Kuhn eller Nanne Bergstrand ansågs lämpliga. Likartade besked gäller också Andreas Alm, Roger Sandberg, Roger Franzén Peter Gerhardsson och Pelle Ohlsson tidigare i år.

Och på tisdagen hette det att Henrik Larsson kommit överens med Helsingborgs IF om att sluta.

Som bäst när de började

Samtliga var de bästa när de tillträdde...

Överlag var de utvalda och rekryterade av samma personer som nu fann att de tränarna inte passade längre.

Oavsett deras kunnande och lämplighet så undrar man – hur sköter klubbarna rekryteringen?

Den frågan uppstår med automatik när sju av 16 allsvenska klubbar tycker att det blir bäst om tränarna byts ut.

Och på några andra håll är väl ännu inte sista ordet sagt...

Det är en rotation på tränarposten som aldrig förr.

Men sportchefen då? Eller ordföranden?

Som i själva verket kanske är urusla på att hitta lämpliga kandidater? Eller är det researchen och scoutingen som inte fungerar? Eller bemanningsbolaget, som är fel ute.

Inte alla passar...

Fokuseringen på tränarna blir allt större.

Staberna runt laget likaså, de bara växer i antalet personer. Rimligen och det enda vettiga är att de jobbar i ett team så egentligen är det knappast en enda persons fel att det blir fel.

Men han, åtminstone i allsvenskan är det alltid en karl, är ytterst ansvarig. Det är ju han som ska skapa en metodik och en tonalitet som bygger lag och framgång.

Inte alla passar för det.

Många kan inte motstå frestelsen att bli tränare med allt vad det innebär. Inte minst att själv anse sig vara lämplig att leda en grupp och kommunicera med ett antal individer. Många får chansen i elitsammanhang. Med större ersättning – och större krav.

Och oavsett nivå, där finns alltid en människa som innerst inne känner större eller mindre självförtroende.

Vederbörande vet så väl vad som gäller – det handlar om att växa eller krympa i omklädningsrummet. Att känna egen övertygelse och bli stärkt av beslut och resultat. Inte uppleva otillräcklighet och inre tvivel inför möten med en styrelse som kräver förklaringar.

Den styrelse och de personer som en gång stod bakom rekryteringen...

Många tränare har känt en uppgivenhet redan i det här läget. När det visar sig att det inte finns en uthållighet i klubbledningen.

I sanningens ögonblick

Det finns likheter för åtskilliga människor på ansvariga positioner. I synnerhet när sanningens ögonblick uppstår och då resultatet inte är det förväntade.

Prognoser håller inte, förhoppningar infrias inte – en företagsledare och en tränare har samma villkor.

I dag är det bara att erkänna - vad lite jag själv visste och än mindre förstod när jag själv var tränare och senare även vd.  

Det är ett rollspel oavsett om det gäller en tränare eller en företagsledare. Eller för den delen, att vara en förälder.

Det är som bollkänsla, antingen har man det eller saknas det.

Träning och inlärning, visst, men en känsla och en automatik skiljer de framgångsrika från övriga.  

Karaktärerna ska passa

Karaktären på en trupp av aktiva ska passa till karaktären på tränaren/personen. Just där och då. En trupp av aktiva behöver en viss typ av tränare, nästa år kan truppen eller avdelningen innehålla starkare eller svagare personligheter och då måste det in en annan typ av ledare.

Vissa saknar ödmjukhet, vissa klarar inte pressade lägen, vissa klarar inte framgång.

Ni vet själva, titta på din arbetsplats, på din närmaste chef eller högste chef. Det ska klicka.

Det primitiva, enkla och förlegade ledarskapet är att skälla ut folk. Det används mer av personer som har egna aggressioner, skapade i stunden eller via gener.

Det kan användas vid extrema tillfällen, men är mer ett bevis på att personen själv börjar tappa greppet.

Skrikandet tillhör de förgångna

Förmågan att betrakta allt med ett visst lugn, trots kaotiska situationer, är ett bevis på ledarförmåga. Likaså att se motgången som en fortsättning på konstruktivt uppbyggnad av en individ och grupp.

Ändå är skrikandet glorifierat både inom sporten och näringslivet. ”En person med hårda nypor", kan det heta.

Den personen har redan misslyckats. I perspektivet är förtroendet borta och vederbörande kan aldrig stärka människor, få ut det lilla extra av alla och behålla en förmåga att leda gruppen rätt.

Det är i det enkla som det stora framkallas.

I en transparent miljö kommer händelser, episoder och avslöjanden fram. Då växer en beständighet, ett förtroende och växelspel mellan en tränare och en aktiv.

När, var, hur? 

För en företagsstyrelse eller en föreningsledning är det kalla siffror som utgör grundkriteriet. Skall vi göra en ledningsförändring i form av "ut och in" eller gå in med stödresurser där svagheterna är som störst?  

Ett nytt management kan sällan garantera det. Ändå måste en klok styrelse våga ha öppenhet och mod att gå båda vägarna inför ett eventuellt chefsbyte.  

Det sämsta alternativet är när någon form av prestige får styra. Eller att de ekonomiska realiteterna får för stor betydelse.

Det är i vid sådana beslut som en chef som ingående följt verksamheten är guld värd. En person som har hög kunskap, mognad och integritet. En ordförande i en företagsstyrelse, en kommunchef, en rektor eller en sportchef.

Alex hade sin modell

Den  exceptionellt framgångsrike Alex Ferguson i  Manchester United är mycket bra exempel.

En verklig ledare, utrustad av naturen med ett sätt att förhålla sig till andra människor som gav dem inspiration och styrka. Men att leda en träning var andra mycket bättre på.

Sir Alex var smart nog att inse sina begränsningar och därför utsåg han den tuffe, skoningslöse irländske mittfältaren Roy Keane till "sin ställföreträdare".

Med Keane och assisterande tränare, men med Ferguson som ytterst ansvarig och med förmåga att prata med spelare och styrelsen uppstod det perfekta rollspelet i United.

Och, ja just det, lagkaptener eller medarbetare med power både uppåt och neråt har avgörande roller. De kan förmedla och förstärka budskap. Det är person som är mer än slantsinglare och som alla dar i veckan kan visa att laget går före jaget.

Men åter, att pussla ihop karaktärer är avgörande.

 Andreas Alm, Nanne Bergstrand, Roger Franzén, Peter Gerhardsson, Allan Kuhn, Henrik Larsson,

Pelle Ohlsson och Roger Sandberg har lämnat sina uppgifter. Foto: Henrik Montgomery, TT