Fast jag blir jättelycklig över att sonsonen tar initiativ och ger signaler av att vilja organisera.

Tänker för ett ögonblick på pojkens farbröder, som är elitspelare, de har också märkt en hög tävlingsnerv hos Philip.

Livet i med- och motgång

Vid något tillfälle har det antytts att det blir nyttigt för honom när han skall tränas i att ta besvikelser och förluster. 

Det livet innebär. 

Men, slår det mig plötsligt, när vi är någonstans mellan sex-åtta insläppta, en straffsparkstävling är ju ett sätt att mäta prestation och kan motsvara en serietabell.

Därmed är det olämpligt!

Då är vi där.

Vi som föräldrar har bestämt och tagit ett beslut över ungdomarnas huvuden. Vi tycker att de inte klarar förluster och segrar.

De ska härdas i ett mer gynnsamt klimat. De ska idrotta/leka för att det i sig är tillräckligt roligt och stimulerande. Räkna får de göra i skolan, om ens där...

Lika bra att vara ärlig

Jag begriper det inte.

Varför skall vi inte vara ärliga?

Och beskriva det via serietabeller som det är och inget annat.

Svenska Fotbollsförbundet har sagt att detta skall och bör inte ske förrän barnen är över 13 år. 

Men hallå, glädje och engagemang är barnens drivkraft. Det blir inte bättre av att dölja det. 

De nya reglerna är de vuxnas unkna sätt att lägga ut dimridåer! Släpp loss barnens inneboende leklust och tävlingsinstinkt. Vuxenvärldens normer ska inte begränsa barnens utveckling. 

En låtsasvärld

Vi skapar en låtsasvärld. 

I skolan finns det nationella prov redan i årskurs tre samt i sexan och nian. Dessutom en viss form av förskoletester. I de proven redovisas "tabellen", dvs resultatet för eleven.

I skolan är ett individuellt prov lika med serietabellen, det är vad som exponeras och det som påverkar och utformar eleverna. 

Resultatet är oundvikligt. På gott eller ont.

Ibland kan det svida grymt för att i nästa ögonblick vara en njutning. Det är ett sätt att växa.

Tur att de bryter mot reglerna

Fysiska aktiviteter i skolan, som bl a har en gynnsam effekt på inlärning, är minimerat till en gång per skolvecka. 

Lika galet är det.

Ungdomarnas behov av rörelse och motion tillgodoses på fritiden vilket torde innebära att idrotten ska ordna det. Det är ju vad vad politikerna uppenbarligen anser utan att de vill stå för den åsikten.

Som väl är har någon skola kringgått "förbudet mot motion, fysisk rörelse, lek i skolan genom att ”lägga in motion på rasten" istället.

En ren nödlösning, men tur att någon i alla fall inser den verkliga nyttan.

Hur det sen förhåller sig med duschandet och fräschhet är en annan fråga. Här har väl politikerna också ett bra svar. Och de vänder väl sig åt andra håller och låtsas att inte höra när den ena undersökningen efter den andra fram visar hur ungdomarnas fysiska värden blir sämre och sämre.

Samma ungdomar som har det så roligt med sina nya regler inom idrotten utanför skoltid, enligt vuxenvärldens värderingar.

Ja, håll med om det är bra bakvänt.

Eller rättare sagt, det är alldeles åt helsicke.

Ingen raketforskning

I den skoldebatt som till och från blossar upp i syfte att skapa ett konkurrenskraftigt samhälle försvinner nästan alltid grunden - elevernas förutsättningar och vad de behöver lära sig. 

Dvs vad hälsan betyder. 

Vänta nu, en pigg och aktiv elev kan ta emot kunskap, en trött och omotiverad kan...

Det är inte raketforskning och inte heller någon ny upptäckt precis. Inte heller för en politiker som här begår tjänstefel.

Entusiasmen

I slutet av årets fotbollssäsong jublade Philip 8, över att hans lag äntligen skulle delta i en cup där både resultatet räknades och att det fanns ett slutspel.

Naturligtvis för att uppgiften kittlade engagemanget och utmaningen blev konkret och mätbar.

Det var på en av veckans träningar som jag gjorde upptäckten när grabbarna sprang i grupp. Enkelt förklarat, att springa först ensam och sedan hålla i varandras händer, fler och fler, runda en markering är ett bra exempel på övningar med  dynamik. Vilket engagemang som uppstod! Och vilken spänning!

Dessutom en mycket enkel samarbetsövning, accentuerat med rop, hejande, skratt och fnitter. En barn- och ungdomsträning när den är som bäst.

Någon syntes också springa till skogskanten och ett skymmande träd i syfte att reglera spännings-och vätskenivån.

En underbar bild!