En del har redan gjorts åt detta problem, men mycket återstår. Efter att först ha tagit bort tabellerna och resultaten för barn, går nu Stockholms fotbollsförbund längre och tar nu bort serierna. Flera medier väljer att tolka förändringen som att tävlandet bör minska, något som framförs i debatten nu och då.

Men. Det räcker inte!! Ta er ni i kragen och lös problemen i grunden.

Ibland handlar det om att vuxna inte är på tå och ser och hör när barn och ungdomar inte är sjysta mot varandra. Bråk i skolan kan följa med till idrottsträningen, stökiga hemförhållanden påverkar barns mående och uppförande. Det kan skapa miljöer där vissa barn sätter agendan på andra barns bekostnad.  

De utpekade förbunden har i många fall intensifierat sitt värdeskapande arbete under de senaste åren. Både ridsporten och gymnastiken har exempelvis samarbete med Friends för att arbeta preventivt. 

Gymnastiken håller också för närvarande på med en forskningsstudie om idrottsmiljö och hälsa. Det är bra initiativ och det är otroligt viktigt för att få in en hållbar värdegrund i verksamheterna.

 Dokumentet ”Vägledning vid bedömning av barn och ungas bästa” har tagits fram av Riksidrottsförbundet (RF) i nära samarbete med Bris, Friends, Rädda Barnen och UNICEF Sverige.

Det är ett stöd för idrottsförbund och föreningar i arbetet med att säkerställa barns och ungas rättigheter i idrottsverksamheten och en del i att implementera de riktlinjer för barn- och ungdomsidrott som Riksidrottsförbundet presenterade i mars 2022.

Öppet brev till Stockholms fullmäktige: varför struntar ni i vår största folkrörelse?

Under perioden 1980 fram till idag har mer än hälften av stadens och kringkommunernas idrottsklubbar lagts ned. Ni i fullmäktige upplevs ständigt ignorera behoven som framförs och underfinansierar stödet vilket medför att ni vingklippt verksamheten.  

Här på idrottens Affärer publiceras artiklar tre dagar i följd, om Willy Berggrens syn på verkligheten för idrotten i Stockholm: han inleder med: 

Det inebär också att Stockholms Stad slipper att bygga ett bullerskydd vid just Boovallen.

Det fanns farhågor om att utgången kunde  bli till ett prejudikat för idrottsplatser  i Sverige. Tidigare skulle idrottsplatsers decibelnivå jämställas med ljud från industribyggnader, så kallat ”industribuller”, men nu hävs alltså beslutet.

Ung 1, är första inslaget av tre om ungdomsidrott.  Mårten Westberg ska skriva om ungdomsidrott ur olika vinklar Idrott för unga berör alla och det är en verksamhet,oavsett idrott och plats där det alltid finns åtskilliga åsikter.  I dag avsnitt 1:

Du kan nog gissa hur idrottsutbudet skiljer sig sociodemografiskt: i rika områden är utbudet mer varierat och i fattiga områden är idrottsutbudet ensidigare.

Inkomst, utbildningsnivå, bakgrund, kön och bostadsort avgör hur mycket barn och ungdomar föreningsidrottar. 

Andelen som idrottar är högst i socioekonomiskt starka grupper och lägst i svaga. Samtidigt har CIF också under flera år rapporterat om minskade aktivitetsnivåer i barn- och ungdomsidrotten. Detta gäller samtliga åldersgrupper under tioårsperioden 2008–2018.

Här är fokus på problem i sådan omfattning att något positivt med idrottande barn inte verkar finnas.

Jag delar Klas syn på för tidig elitsatsning, exkludering, problem med övergrepp och alla andra problem som uppstår för en folkrörelse med 3,2 miljoner aktiva medlemmar, 600 000 medlemmar. Upplever att jag delar den synen på problemen med ledande personer inom förbund och RF också.

Med en ökad andel utlandsfödda så har vi också en växande grupp flickor som inte får idrotta för att de är utsatta för hedersförtryck.

Härtill kommer bristen på anläggningar. I synnerhet i Stockholm kan barn inte idrotta för det finns inga anläggningar. Det finns obegränsat med pengar till cykelbanor och att öka bilköerna men inga pengar till idrottshallar.

CIF, Centrum för idrottsforskning påvisar i en ny rapport på stora problem.

Unga pojkar föreningsidrottar mindre

Pojkar 7–12 år sticker ut i CIF:s analys. Det är den yngsta ålderskategorin och vanligtvis mycket idrottsaktiv. Minskningen i antalet träningstillfällen per person och år i den gruppen var hela tolv procent mellan 2012 och 2017. För flickorna i samma ålder var motsvarande minskning drygt fem procent.

Alla som upplevt barn i förskoleåldern rusa runt och skratta i en idrottssal vet exakt vad jag menar. Rapporter basunerar ut var och varannan dag att lokaler och tider för olika idrotter i storstäderna inte räcker till och lokaler på landet kan vara obefintliga eller helt saknade.

Protester mot nedskärningar

Under 90-talet arbetade jag på gymnasieskola och berördes mycket av idrottslärarnas fasa och protester mot nedskärningar i timmar

– Projektet Unga satsar jämt är ett bra exempel på hur man har lyckats inkludera och engagera barn, unga och personer med funktionsnedsättning. Runt om i Sverige finns det många goda idéer för att lyfta samhällsfrågor, men oftast saknas pengar. Därför finns Arvsfonden, säger Arvsfondens enhetschef Hans Andersson. 

Det är den enda slutsats som alla som arbetar inom Stockholmsidrotten kan förhålla sig till. Politikerna i styret med Idrottsborgarrådet Ernlund får räkna med ett väl motiverat och omfattande misstroende mot dem från alla representanter för Stockholmsidrotten. 

Att få bort det misstroendet på en så kort period som den här mandatperioden är osannolikt.

Riksidrottsförbundet och Bris, Barnens rätt i samhället, har tagit nästa steg för att också öka barnens rätt inom idrotten. Tillsammans har de arbetat fram spelregler för hur barnen ska behandlas inom idrottsrörelsen och skickat ut över 50 000 böcker kring spelreglerna för att sprida budskapet. Mottagandet har varit enormt.

Det finns mängder av barn som också har talangen och viljan. Men är du tjej riskerar du att aldrig få börja träna därför att ledarna saknas. Är du kille däremot, är möjligheten betydligt större.

Skilda förutsättningar

Ett exempel från verkligheten idag. En klubb i ett hyfsat välbärgat villaområde samlar till infomöte för att undersöka intresset i området för att starta ett flicklag. Två personer dyker upp. Två.

Häromdagen var jag på innebandy. En match mellan 12-åringar. Det var inget resultat på ”tavlan”. Inga tabeller eller seriesystem. När matchen så var slut var det ett gäng som jublade och ett som inte jublade. Samtidigt har jag läst om en hel del problem i matcher där ledare och föräldrar betett sig illa gentemot domare och aktiva.

Det kanske är dags att sluta med organiserad barnidrott? Dags att återlämna barns idrottande till samhället – från idrottsrörelsen?

Hur blev det så här?

Som en av tusen och åter tusen av idrottens eldsjälar upphör jag aldrig att förvånas över hur den idrottsrörelse jag tillbringat större delen av mitt liv fått ansvaret för barns fostran. Hur gick det till? Fram till mitten av 80-talet fick vi mestadels ägna oss åt idrott i våra klubbar.

Debatten kring föreningsidrott kontra kommersiell idrott, i relation till dess förutsättningar och framtid berör oss alla, oavsett om vi vill eller ej. 

Det tar sig uttryck på olika sätt.

Självkänslan är grunden

Det finns få saker som har varit så givande under min barndom, ungdom samt vuxna liv som just idrotten. Och samtidigt inget som påverkat självkänslan mer – i negativ bemärkelse. 

Fast jag blir jättelycklig över att sonsonen tar initiativ och ger signaler av att vilja organisera.

Tänker för ett ögonblick på pojkens farbröder, som är elitspelare, de har också märkt en hög tävlingsnerv hos Philip.

Livet i med- och motgång

Vid något tillfälle har det antytts att det blir nyttigt för honom när han skall tränas i att ta besvikelser och förluster. 

Det livet innebär. 

I det tysta och med stor framgång har barnens rätt blivit ett väletablerat koncept i idrotten som tjänstemän på Riksidrottsförbundet beskriver utvecklingen. Ja, de använder till och med ord som ”omvälvande” och ”revolutionerande”.

Förvandlingen för ungdomarna

I somras genomförde jag på uppdrag av Unicef Sverige en kartläggning av hur idrottsrörelsen, myndigheter och andra aktörer tillämpar FN:s barnkonvention i svensk idrott.

Därför känner jag mig en aning kantstött när jag läser hur de andra krönikörerna indirekt kritiserar det jobb jag gör. Funderar över hur mycket de bidrar till förflyttningen som bör ske inom svensk idrott för att få en sund barn- och ungdomsidrott. Funderar också över hur mycket ”ord” bidrar till förändringen eller om ”lärandet (bildning) och görandet” har större kraft.

Debatten om ungdomsidrott eller varför inte skolidrott ska pågå ständigt. Jag lovar, det finns alla skäl. Alla.

Själv har jag varit på föredrag och lyssnat till Dr Dean Kriellar som pratar om  physical literacy. Tänker inte uppehålla mig med vetenskap eller forskning som ligger bakom utom mer om budskapet.

Jag refererar till TV-programmen om Kalle som vill aktivera barn och ungdiomar.

Hoppas att ni tittar.

Jolmiga och vaga synpunkter som att "det är bra att söka info på nätet" förekommer i programmet. Nu tror jag i och för sig inte att man ska generalisera. Det finns säkert många skolor är bra på att få igång ungdomar men, denna fysiska passivitet och vuxengenerationens slappa attityder är mycket oroande.

I en krönika gör Niclas Andersson det som många män gjort den senaste tiden, nämligen att på ett populistiskt sätt försöka hålla fast vid gamla normer och den kultur som har funnits, och finns, inom idrottens värld. I synnerhet inom lagidrotterna. 

Men vad som också framkommer är att äldre barn tycker i högre utsträckning än yngre barn att det är ok att toppa lag och pojkar i högre utsträckning än flickor.

Strunta i toppning!

Det här visar Rädda Barnens två Sifo-undersökningar om barn- och ungdomsidrotten, med fokus på selektering för att vinna – så kallad toppning. 

Britta Thedin Jakobsson, doktorand på GIH, har i sin avhandling valt att forska om vilka som stannar kvar i föreningsidrotten och varför de gör det. 

Elliot är i dag 18 år, han började spela tennis som 9-åring i USA. Lancelotte började som 4-åring och är nu 12 år och når stora framgångar.

Hos Skavlan berättade de om ett ovanligt liv. De har valt det själva och grabbarna tycks inte göra annat än gilla det.

Alltid starka åsikter

Familjen Carnello är vana numera. Vid att andra pratar, vid starka åsikter och vid att bli bemötta annorlunda.

- Om vi är på en tennismatch i Sverige är det ingen som pratar med oss. De tisslar och tasslar, säger mamma Mona.

Det var före ett år sedan som Svea lanserades. Alla idrottsföreningar uppmanades att ansluta sig till tjänsten och alla spelare med ett Spelkort eller spelkonto hos Svenska Spel kunde vara med genom att välja tre favoritföreningar som skulle få en del av insatsen.

186 044 spelare agerade

Nu är redovisningen klar. 186 044 kunder har hjälpt 6 365 föreningar i 69 idrotter.

Allt handlar om att han anser att ingen någonsin får vika på linjen att ödmjukhet och glädje ska prägla idrott, i synnerhet om det handlar om ungdomar.

Men problemen finns där och nu kom de verkligen nära.

Familjen drabbad

- Ingen ska få kränka mig eller mina närmaste, säger han och fortsätter:

- Jag blev personligen drabbad, men det värsta var att familjen fick lida.

- I såna lägen varken jag kan eller vill hålla tyst, jag kräver åtgärder och jag ger mig inte.