Riksidrottsförbundet och Bris, Barnens rätt i samhället, har tagit nästa steg för att också öka barnens rätt inom idrotten. Tillsammans har de arbetat fram spelregler för hur barnen ska behandlas inom idrottsrörelsen och skickat ut över 50 000 böcker kring spelreglerna för att sprida budskapet. Mottagandet har varit enormt.

Samlar barn över klassgränserna

Sedan riksdagen tog bort den allmänna värnplikten, det område i Sverige där inkomst och social bakgrund inte hade någon avgörande betydelse, är det idrotten som får ta över stafettpinnen för att minska klyftorna i samhället. Idrotten samlar fortfarande barn över klassgränserna, även om pengar här mer avgör vilken idrott du väljer. 

Det här ska du förhålla dig till

1. Alla barn är lika mycket värda och ska behandlas med respekt. 

2. Alla barn har rätt att träna och utvecklas på sina villkor. 

3. Alla barn har rätt till stöttande vuxna. 

4. Inget barn ska bli utsatt för sexuella övergrepp. 

5. Inget barn ska bli utsatt för våld.

6. Inget barn får bli utsatt för mobbning eller trakasserier. 

7. Alla barn har rätt att känna sig delaktig i sin förening

Självklara regler, men...

Så lyder barnens spelregler. De låter ganska självklara, men med tanke på vad som sker, både på nätet och i verkligheten, är det bra med enkla och tydliga budskap. 

De känns lite grann som FNs deklaration för mänskliga rättigheter, som ju också är grundläggande för ett civilt samhälle. 

Den idrottsklubb som inte verkar enligt spelreglerna kanske ska syssla med annat än barn. Och människor överhuvudtaget.

Vansinnet med färre gymnastiktimmar

Att få känna glädjen i att röra sig, känna vinden i ansiktet när man springer, eller den mer unkna luften från en brottningsmatta, borde vara en mänsklig rättighet. Tyvärr har samhället även här missat målen; med minskade stöd till idrottsföreningarna, njugga inställningar till fler idrottsanläggningar och med en attityd att idrotten självklart ska bygga på ideella ledare, föräldrar som alltid ställer upp, utan ersättning. 

Lägg till alla år med färre gymnastiktimmar i skolan, och det är lätt att förstå att idrotten inte står särskilt högt på agendan hos våra folkvalda.

Vilket det förstås borde. Allt goda idrotten gör för samhället, för vår hälsa och för ökad social kompetens borde värdesättas betydligt mer än vad det gör idag. Det goda de vuxna gör för barnen och för samhället, glöms alldeles för lätt bort.

Här finns också skitstövlar

Men behövs det då spelregler som verkar självklara.

Ja, tyvärr. 

För det är klart att även inom idrotten finns skitstövlar. Personer som inte kan respektera barn, personer som begår vidriga övergrepp mot barnen, vuxna som skrämmer barn till tystnad, och på sikt dömer dem till ett liv utan rörelse  utan glädje. Eller vuxna som tror att barn ska elittränas som tioåringar, "smärta är bara vekhet som lämnar kroppen" och också på det sättet dömer barnen att som vuxna bara ha ont, överallt.

Därför behövs spelreglerna för barnen. 

RF och Bris har skickat ut över 50 000 böcker angående barnens spelregler och också skapat en sajt, och ett krisnummer dit man kan ringa, om det är något som inte är bra. Initiativet är lovvärt, men inte desto mindre är det skrämmande att det behövs.

Men inte alla förmår

Självklart ska idrottande barn, och alla barn, och vuxna, känna sig trygga enligt de spelregler som nu är uppsatta. De allra flesta idrottsföreningar arbetar på något sätt med värdegrundsarbeten där spelregler av den här typen redan finns. 

Men alla klubbar och föreningar gör det inte, och ett ruttet äpple kan förstöra en hel korg, som det heter. En dålig ledare kan försämra för alla.

Så bra jobbat. Jag hoppas det kan öka lusten att röra på sig ytterligare hos barnen. Och kanske ge samhället en insikt på vad man bör satsa en del av alla de resurser våra skatter ger.