Häromdagen var jag på innebandy. En match mellan 12-åringar. Det var inget resultat på ”tavlan”. Inga tabeller eller seriesystem. När matchen så var slut var det ett gäng som jublade och ett som inte jublade. Samtidigt har jag läst om en hel del problem i matcher där ledare och föräldrar betett sig illa gentemot domare och aktiva.

De fyra benen

När vi läser om Idrottens vision att – Svensk Idrott skall vara världens bästa – med utgångspunkter i om att välkomna alla in i en idrottsrörelse där varje människa har en plats och en uppgift samt sunda värderingar känns det genomtänkt och välmenande. De fyra benen i arbetet är:

Glädje och gemenskap (RF)

Glädje och gemenskap är starka drivkrafter för att idrotta. Vi vill bedriva och utveckla all verksamhet så att vi ska kunna ha roligt, må bra och prestera mera skriver RF.

Demokrati och delaktighet (RF)

Demokratibegreppet innebär att alla medlemmars röst har lika värde. Delaktighet innebär att alla som deltar får vara med och bestämma om och ta ansvar för sin verksamhet. Demokrati och delaktighet ska utövas jämställt och oavsett bakgrund.

Allas rätt att vara med

Alla rätt att vara med innebär att alla som vill ska kunna vara med utifrån sina förutsättningar. Alla som vill, oavsett nationalitet, etniskt ursprung, religion, ålder, kön eller sexuell läggning samt fysiska och psykiska förutsättningar, får vara med i föreningsdriven idrottsverksamhet.

Rent spel (RF)

Rent spel och ärlighet är en förutsättning för tävlande på lika villkor. Det innebär att hålla sig inom ramarna för överenskommelser och en god etik och moral. Att verka mot fusk, doping och en osund ekonomi, mot mobbning, trakasserier och våld såväl på som utanför idrottsarenan.

Borde inte vara svårt

I enlighet med ovanstående borde det inte vara så svårt att få till det vi önskar. Att konkretisera de goda värderingarna.

Glädje och gemenskap — Hälsoperspektivet blir centralt och vi blir inga vinnare om det slutar med skador och vantrivsel i omklädningsrummen.

Rent spel (RF) — Att tävla och mäta sig med andra är en av de grundläggande logikerna inom idrott. Att göra detta enligt en idrottslig moralisk kompass är tränarens uppgift att få till.

Demokrati och delaktighet (RF) — Föreningsfostran och tävlingsfostran är två viktiga begrepp för alla som deltar i gemenskapen. Demokratibegreppet och att ge utövare ansvar ger även ett ägandeskap som bidrar till en ökad inre drivkraft. När vi talar om tävlingsfostran går ibland tankarna till så kallade ”vinnarskallar” och hur man skapar dessa. För mig blir detta en felaktig tolkning av begreppet tävlingsfostran. Begreppet är för mig en strävan att lära sig hur man beter sig vid vinster såväl som förluster. I Köpenhamns Boldklubbs gamla lokaler (som idag inte längre finns) stod det ovanför entrén till centrecourten ”Tab og vind med samme sind”.

Nej, det blir fel

Mot bakgrund av detta blir då åtgärden att slopa seriesystem och tabeller för att få bort resultatfokus hos tränare och föräldrar konstigt och bidrar inte till att ungdomarna förstår idrottens syfte och mål. Ungdomarna behöver ”träna” på att vinna och förlora och hur man skall utveckla sitt beteende till vad vi normalt kallar God Idrottsanda.

När vi upplever ett stort problem och försöker lösa det genom åtgärder som inte angriper grunden till detsamma blir det tveksamt och ofta mister det effekten till vad man vill komma åt.

Resonemangen borde handla om idrottens värdegrund och vad det innebär istället för att tillgripa åtgärder som skrapar på ytan utan att aktualisera grundproblemet. Att flytta tränarnas (ibland även föräldrars) fokus från resultat till utveckling kommer man förmodligen bättre åt genom att grundligt arbeta med att diskutera och reflektera över vad idrottens värdegrund egentligen säger och leverera i handling.

Ett långsiktigt värdebaserat ledarskap blir bättre för vår idrott än ett kortsiktigt profitbaserat ledarskap. Låt näringslivet fortsätta med sina kvartalsrapporter och vinstuttag men låt oss inom ungdomsidrotten ha kvar vår modell till förmån för långsiktig och glädjefull utveckling.